Jag är en sådan som tror att man får sina läppar för att det passar in i ens eget ansikte. Samt att man får sin haka, kinder, näsa, panna och ögon. Dragen är något diffust som finns i ansiktet men som gör det unikt. Levande och spännande. Börjar man ändra på någonting i sitt ansikte som man inte tycker är tillräckligt fint. Så som sina läppar, ja då försvinner även ens naturliga vackra drag som man hade från början. Dessa läppar som personen efter operationen har ser bara konstigt ut i förhållande till allt annat i ansiktet. Helheten.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att inse att vi alla ser olika ut och skönhet visar sig på olika vis. En kvinna med naturligt fylliga läppar kan se jättevacker ut för att det klär henne. Men det innebär inte att alla andra som har små läppar inte är lika vackra. Stora läppar eller fylliga läppar är inte fint bara för att, lika väl som med små. Det är helheten i ansiktet, uttrycker, dragen osv som gör dig vacker. Enligt mig. Inte särskilda skönhets ideal. Sen så tycker jag att det tar bort charmen om en kvinna ser vacker ut men vetskapen om att allt är fejkat. Det är inte skönhet, det är yta. Skönheten är det diffusa i någonting som totalt förför dig.
Dem som opererar sig i ansiktet tar också bort den naturliga symmetrin som finns naturligt. Det är extra känt att man förstör symmetrin i ansiktet om man börjar fixa sin näsa eller läppar och liknande. Enligt studier där män har ingått i en undersökning så visar det på att män finner kvinnor vackra som har ett symetriskt ansikte och inte om du har stora läppar eller bröst. Symmetrin finns i alla möjliga ansikten och du kan vara totalt individuell i ditt utseende, naturliga utseende.
Sen så måste jag även påpeka lite det här med osäkerhet. Ni säger att ni inte alls är osäkra ni vill bara ändra på saker och ting i erat utseende. Ni vill få det att låta som "komplex". Vilket det är. Men komplexen bygger ju på en osäkerhet kring just det dragen eller kroppsdelen. Det innebär inte att ni är osäkra människor vad galler er som person, men osäkra skulle jag vilja säga att ni är till viss del. Om ni inte var det så skulle ni väl kunna inse att brösten kanske är små, men ni är så trygga i er själva att ni inte sätter ert värde i hur stora eller små ett par bröst är. Ni har hamnat i en utseende fixering där ni känner behov att ändra på er, vilket i sig betyder att just innan operationen så duger ni inte riktigt som ni är. Eftersom ni värdesätter ytan så högt.
Jag förstår det som inte kan gå ut på gatan för att deras ansikte ser konstigt ut av olika anledningar. Det kan vara en olycka eller medfött. Brännskador eller så att ansiktet bara hänger ner. Ja, då förstår jag att dem opererar sig. eftersom deras yta hindrar dem från att leva ett "normalt" liv. Men vi andra som är fina precis så som vi ser ut, helt normala. Varför är vi i behov av eftersträva någonting bortom det? Den som är brännskadad skulle göra vad som helst bara för att se normal ut. Medan andra gör vad som helst för att få bort några karaktärs rynkor....
Världen är allt bra tokig...
Jag tycker det är synd. Jag önskar jag kunde få er att förstå att alla ser olika ut och det är det som är skönhet. En tavla, där inget penseldrag är sig den andra lik. Tänk om man gick på konst utställning och alla tavlor såg exakt likadana ut. Skulle dem fortfarande vara vackra och mystiska?? Eller lite tråkigt kanske??
Trots allt så spelar det ingen roll om du ser ut som Angelina Jolie eller Brad pitt… Det är ändå din utstrålning, charm, intellekt, ditt sätt at gå, prata och föra sig på som attraherar. Ytan kan vara vackert men även ett tråkigt skal om det är det enda du har att erbjuda. Varför inte bara vara sig själv och låta sitt inre få visa skönhet?