Skönhet

Satt o tänkte.
Vilken utvekling det har blivit..När jag var i 15-20-års åldern (för 35 -40 år sedan).. Då fanns det inte alls något sådant med skönhetidial.... Kan säga att det enda skönhetsmedel vi hade var mascara o brunkräm.. ..
Man såg ut som man gjorde.. Rakade inte benen inte musen enda var armhålorna, men det var långt ifrån alla som gjorde det.. Man kunde nästa se ut som en kille på benen det var ingen som tyckte det var fult... Håret var i regel långt,i mittbena..inga konstigheter toppade det gjorde man själv.. 
 
De flesta var smala och såg ut som taniga tonåringar fast de vara mammor till både ett och två till och med tre barn..man fick barn tidigt..Det var inte omöjligt att man hade tre barn innan man hade fyllit 20 .. Hängbrösten de gömde man i en bH.. Men det var faktiskt många som gick utan Bh.. det var inne att vara utan.. Man satte ingen stass på underkläder..ett par trosor, det var allt..

Var du MAMMA då var det förlåtligt om du såg risig ut, desto fler barn desto risigare..Men du var PRECIS lika mycket värd ändå.. Kvinnas STATUS satt i o ha barn .. Hade hon många barn så hade hon hög status, om hon så såg ut som en skurhink . Hon behövde hon inte hålla på o skylla på att hon inte har tid o fixA TILL SIG.

 Det var helt oki att en kvinna som hade man 3-4 barn inte var vacker syn..Man såg inte att kvinna såg risig ut.. Kvinnor som inte ville ha barn, de ansågs mycket mycket konstiga och udda och onormala...De som INTE kunde få barn det var mycket synd om dem.. ...
TYvärr har mycket totalt tappats bort idag.. Att en kvinnas "livsuppgift" är att sätta barn till världen. och utsätta sin kropp för denna STORA påfrestning....
"Att kroppen tar stryk när man får barn, det får nästan inte hända idag.. Man kan läsa spaltmeter efter spaltmeter,,"kom iform efter barnet".. Det var  inte någon som sa något sådant på min tid..Utan focusera på barnet du är mamma nu och har nu lämnar tonåren ,,Det är en naturlig mognad, du har blir kvinna är inte flicka mer..Bara detta gjorde oss unga mamma till o känna oss BRA..Fast vi kunde ha både 10-15 kg kvar efter förslossningen.. Men man tänkte inte så..Utan det var med SÅ HÄR SER JAG UT SOM MAMMA.. o VEM VILLE INTE VARA MAMMA.. Det var något STORT att bli mamma....

Men hur är det nu.. Bli mamma men tappa inte figuren.. Mamman  måste nästan först o främst tänka på att KOMMA IGEN efter förlossningen..

Hur blir det i framtiden... Köp dig ett barn ,så slipper du tappa figuren. Vi har flera bra surugatmammor.. som kan bära din o din man barn..

Din bild av 70-talet känner jag inte helt igen, måste jag säga. Jag var barn då, men hade koll ändå för att modekraven kom tidigt i den förort där jag växte upp. Det är möjligt att kvinnor inte rakade sig - det vet jag inte, för jag var i alla fall för ung för att göra det. Men visst fanns det ett annat skönhetsideal! Det var de tajta jeansens tid - från Gul o Blå, Puss o Kram, Sergeant Pepper - och de populära flickorna höll koll inte bara på vilka märken man skulle ha, utan även vilka modeller. Jag vet dom som började sminka sig redan som 9-10-åringar, och då inte bara mascara utan hela kittet med blaffiga, flytande, glittriga ögonskuggor och glitter eller små stjärnor på kinderna...

Inte heller känner jag igen detta att man skulle kunna ha tre barn före 20 - den enda som hade det var zigenerskorna, som togs ur skolan vid 13-14  då som nu, och giftes bort. Vi - 60-talisterna - hade oftast unga mammor, som fött sitt första barn mellan 20 och 25 (men sällan tidigare än så). Men för oss som växte upp då, var ju budskapet väldigt starkt att man skulle utbilda sig och skaffa sig en position på arbetsmarknaden först, innan man skaffade barn. Detta gjorde också de flesta av oss.

Dock har du rätt i att det inte var något överdrivet smalhetsideal på 70-talet. 60-talet hade Twiggy, men 70-talet lade inte fokus på extrem smalhet - även om det naturligtvis inte var populärt att vara tjock. ABBA-tjejerna var idealet, för de flesta. D.v.s.: normalsmala!

Ge mig 70-talet tillbaka. Orakade armhålor, behålöst, sköna kläder, förlåtande attityd. En bimobefriad värld.

Jag är nog mellan dig och 55-åringen, så jag upplever nog något mittemellan, visst sminkades det, men inte alla, tighta jeans, men inte alla. Det fanns både och, mahjongrörelsen (som faktiskt hade sitt eget mode), discokulturen, punken kom under 70-talet, så vad som hände under 70-talet (som tyvärr är borta väldigt mycket), det kom en bredd, som var rätt kul.

Jag håller med! Och ett samhälle där det helt enkelt inte var socialt accepterat att vara bimbo!

Se bara hur attityden till skönhetsoperationer har förändrats de senaste tio åren, från att vara något tabubelagt som bara riktigt ytliga och lurade typer höll på med, till att vara något (i det närmaste) vardagligt.

Fast bimbos har alltid funnits, och attityden till dem har alltid varit likadan, skulle jag tro. D.v.s. trånande från männen, viss avundsjuka från kvinnorna, icke-respekterande från båda könen.

Håller dock med om skönhetsoperationerna. Jag fattar faktiskt inte vad det är som har hänt..? Just det där, att även "normalvettiga" människor som man känner personligen gör dem nu... Och utan att ha någon speciell anledning heller. (Jag menar - har man ett verkligt skönhetsfel som väcker uppseende överallt, så är det ju förståeligt om man vill ta bort det, och har alltid varit.) Helskumt!

I min låg- och mellanstadieskola var det väldigt konformistiskt i alla fall. Tajta jeans från Gul o Blå, smink som ABBA-tjejerna, Starlet, discomusik. Sorgligt...

Åja, du hade inte radio och TV fulla av pladdrande bimbos som programledare för 20 år sedan! I privatlivet har de väl antalet bimbos nog varit konstant, men nu är det ju socialt accepterat att de tar plats i offentligheten.

Jaha du menar så. Men visst fanns det pinuppflickor och även vissa skådespelerskor som hade bimboframtoning förr också! (Sorry för att bilden hamnar i citatet från dig - vet inte hur man ska undvika det.)