Föd Vaginalt !

Snitt eller vaginalt avgör nog inte anknytningen. Jag har ett barn som är född med snitt och ett barn som är född med vaginal förlossning och jag känner ingen skillnad. Har bra anknytning till båda och kärleken till de båda var lika överväldigande. Däremot hade jag det jobbigare efter snittet än efter den vaginala förlossningen med att röra mig. Dels pga. smärtan och del pga. jag tyckte det var väldigt obehagligt med snittet på magen...kändes som om det skulle spricka...vilket jag blev försäkrad om att det inte skulle göra..men det hjälpte inte. Jag tyckte det var otäckt. Erfarenheterna är olika. Vissa har genomgått traumatiska vaginala förlossningar medan kejsarsittet varit en positiv upplevelse och vice versa. Det är olika. 

Att vara rädd är inte kul. Om man är rädd och det finns hjälp att få tycker jag det är självklart att ge den hjälpen. Jag fick vid mitt första försök till vaginal förlossning, som slutade i snitt, prova på "ballongmetoden" som mekaniskt ska "öppna upp"...jag skakade i hela kroppen när de satte in denna ballong och skrek av rädsla och smärta. Även de mängder av undersökningar för att kolla hur pass mycket jag öppnat mig var smärtsamma. Min tapp var inte ens mogen...så det gjorde ont när det körde upp fingrarna. Jag hade ofrivilliga skakning i hela kroppen under detta försök till förlossning av både smärta, utmattning och rädsla. Jag hade muskelryckningar fler dagar efter snittet. Inför förlossning nr2 två var jag tydlig med att jag ville ha lustgas vid undersökningarna och ifall de skulle sätta in någon ballong även denna gång. Jag fick lustgas vid undersökningarna och det kändes jätteskönt.

Lustgas dämpade rädslan och smärtan för mig (blir ju avslappnad och lite mer i ett tillstånd som om man inte bryr sig) och det var inte medicinskt heller...men hjälpte mig må bättre = BRA och medmänskligt med hjälp om det finns och man vill ha det.  

Eh va? Är du helt bakom flötet eller? Varför skulle man få sämre anknytning för att man föder med kejsarsnitt? Jag fick upp min son på bröstet direkt när dom plockat ut honom. Dessutom för din info så var jag uppe och gick dagen efter han föddes.

Med min dotter hade jag svårare med anknytningen, men det berodde inte på snittet i sig utan förlossningen som gick åt helvete med urakut snitt till följd.

Har du fött på båda sätt? Annars du kanske inte ska yttra dig.

Jag tror man vet vad som är bäst för en själv, snitt el vaginalt spela roll..

Oj sjukt provocerande tråd.
Varför måste FL vara ett forum där vi gör allt för att ge varandra dåligt samvete??
Låt alla ta sina egna beslut och skit i hur andra gör!

alla som du känner? så trevligt då!

Jag födde mitt 1a barn vaginalt.. eller nej en barnmorska hängde på mig mage och med våld tryckte hon ut honom..!
jag förlorade 2liter med blod och blev sängliggandes under lång tid därefter, kunde INTE gå omkring, behövde ha hjälp för att ens ta mig till toaletten.. kunde inte ta hand om mitt barn heller.. amningen funkade inte, hade ingen som helst mjölk pga blodförlusten! fick till slut efter mycket tjat från barnmorskorna på bb på överläkaren då, blodtransfusion..
jag fick tjata mig till att åka hem! det tog 3mån innan jag var något sånär återställd och kunde gå fritt längre sträckor utan att det svartnade för ögonen.. amningen blev det aldrig något med!
först när sonen var 2mån gammal kunde jag knyta an ordentligt, jag tog såklart hand om honom innan och tyckte att han var världens finaste, men någon kärlek kände jag INTE förrän han var 2mån gammal..

jag stannade alltså kvar på bb nästan 1v, jag blev kvarhållen med tvång.. de vågade inte släppa hem mig.

HADE jag VETAT hur illa förlossningen hade gått så hade jag krävt ett snitt från början, helt klart!!!!

 (med 2a barnet så gick förlossningen bättre, åkte hem efter 1 dygn, men hade ist förlossningsdepp tills barnet var 8mån gammalt)...

Låter nästan som min upplevelse av ett vaginalt.
Huvva så dålig jag var efteråt!

Lät som mitt planerade akutsnitt. Det finns helt enkelt inga garantier, oavsett förlossningssätt.

Oj då.. Blir man sängliggandes en vecka efter ett KS?

Lite immobil men kanske är mer rätt ord?

Kateter? Jaa, men det är ju inte en hel vecka..

Jag var uppe och gick 45 min lång promenad dagen efter till min son som då låg på neo. Hade inte tid att vänta på slöa uskor skulle skjutsa mig i de där hemska rullstolarna *s*

Mig veterligen så får man ha med sig sin bebis till uppvaket där man hamnar efter ett snitt.
Att du blir sövd vid ett planerat snitt tror jag iaf är ovanligt.
Det är väl mer vid katastrofsnitt?

För mig tog det över 6 timmar innan jag fick hålla min bebis pga hans häslotillstånd.

Så man kan inte bli klippt och allt möjligt i underlivet och få infektion menar du? Vaginalt går alltid bra?

Jag fick ta en dusch samma dag jag blev uppskuren. Och jag inbillar mig att vi myst om inte vår bebis hamnat som sagt på just neo.

Vart får du uppgifterna ifrån att ett barn riskerar bli sjukt av snitt? Låter ju fruktansvärt!

Mitt var förvisso inget planerat snitt utan ett akutsnitt för att rädda min bebis som höll på att dö.
Men jag upplever det inte som SÅ hemskt som du framställer det TS.
Jag vägde vid tillfället för snittet dessutom 140 kg. Men inga blodproppar =)

Mitt i allt elände så har jag det vackraste ärret på min kropp, mitt snitt.
Vad har du liksom? En söndersprucken muff?

hahah slött av dig att ligga så länge ;)

Man ska ju ta det lugnt ett tag efter och inte lyfta mer än bebisen tex.

Alltså... Jag blev katastrof-snittad och därmed sövd.
Fick träffa min son första gången fyra timmar efter att han fötts. Då helt groggy av morfin och alla andra smärtstillande...
Blev sängliggande i tre dagar eftersom de inte kunde göra ett "fint" snitt. Hade ont i en vecka...

Hade inga problem med anknytningen alls! Blev snarare bättre eftersom jag låg kvar på bb längre och bara kunde umgås med min son. Utan konkurrens från storasyster hemma. Den tiden var guld på det sättet!!!

Jag är livrädd för att behöva snittas, första förlossningen gick bra pch blev vaginalt som jag hade hoppats, och jag hoppas att nästa blir likadan.

Däremot skiter jag högaktningsfullt i hur andra gör. Eftersom jag är så rädd för att behöva snittas antar jag att förlossningsrädda är lika rädda för att behöva föda vaginalt, och när vi nu har möjligheten att få barn utan att behöva gå igenom en förlossning, livrädd, är det väl skitbra? Om du vill föda vaginalt, by all means, go ahead och hoppas du slipper snittas, men klanka inte ned på folk som är rädda för att göra det. Tror du barnet mår bättre av att mamman är så rädd att hon låser sig? Det tror nämligen inte jag..

Jag fattar inte hur man kan vara rädd för hundar heller, men det betyder inte att jag klankar ned på alla hundrädda.