Sömntutan skrev 2013-01-12 21:41:55 följande:
Vet inte om det är det som gör att det inte känns verkligt än, alltså att min man inte är speciellt "intresserad". Jag tror han har ännu svårare att ta till sig det hela då det är jag som bär på bebis. Han är inte den som visar känslor i första taget, vilket ibland kan vara en aning frustrerande. Inte att han inte bryr sig, så är det absolut inte. Han är världens snällaste och den mest omtänksamma man kan tänka sig. Åh det är så svårt att förklara.
Sen var det ju jag som mest ville ha nummer tre också. Detta gör att jag känner att jag inte vill prata så mycket om det, vilket kanske också gör att det blir mer overkligt. Vi har inte diskuterat några namn, inte köpt några kläder, ja inte pratat så mycket om det alls. Låter som vi har ett skitförhållande, men så är det inte. Bara detta som känns lite jobbigt. Ska nog ta det med honom.
Karlar fattar ju inte till 100% förrän barnet kommer ut. Min man var heller inte så sugen på trean och jag funderar då och då på om han känner sig tvingad. Nu är ju barnen så glada över det att han blir mer positiv. Men han är inte lika engagerad som med första barnet. Antar att det minskar ju fler barn man får. Jag tycker att du ska prata namn, kläder m.m. med han så han får en anledning att tänka på att det kommer en bebis på 5 mån. :)
Angående feber och barn. Dottern får alltid spy när hon får hög feber. När hon var mindre trodde vi alltid att hon fått magsjuka, men sen lärde vi oss att det var feberns fel. Vi ger Ipren då barnen är väldigt påverkade av febern och dottern får lite tidigare för att hon inte ska spy. Hjälper inte Ipren så ger vi panodil också.
Känner sparkar flera ggr per dag och ibland känns de utanpå magen. På UL låg bebis med fötterna neråt och det stämmer bra med sparkarna för de känns oftast långt ner i magen. :)