Första barnet - BF Mars 2014

Jag är 176 å vägde 87 innan grav vilket jag verkligen inte va nöjd med då jag lyckades gå ner till 68 för bara nåt år sen.. Tyvärr gick jag upp igen då jag fick ett skov i min sjukdom å fick börja äta mer mediciner :( Nu sist jag vägde mig i vecka 29 hade jag gått upp 10 kilo så vågen stannade alltså på 97kg.... Snart 100 alltså! Känns jättejobbigt men samtidigt är det bara å gilla läget. Vår lilla prins är värd alla kilo å bristningar jag fått. Har iofs bara fått på rumpan å höfterna ännu men dem på magen dyker väl upp snart dem också!

Tycker som många andra har skrivit, vi skiter i alla kilo å fokuserar på att vi bär våra små bäbisar i magen istället! Jag försöker tänka på de varje dag å oftast funkar de :)

Ja Gud jag hade aldrig vågat ha utan spjälskyddet! De känns som en billig försäkring :)

Är de många här inne som bloggar förresten? :)

Va roligt :) Ska lägga till alla i min blogglista! Jag bloggar på hannene.blogg.se om nån vill läsa :)

Här har vi också bestämt namn, de blir en liten Melvin :)

Jag måste bara fråga....är det bara jag som har SJUKT låg smärtgräns å är lite orolig för hur man ska klara förlossningen? Jag överdriver inte när jag betonar att den är sjukt låg, håller typ på å gråta om jag slår i en tå eller som när jag pierca läppen så svimma jag nästan! Haha.. Eller ni alla har hög smärtgräns å är såna superwomans? :)

Skönt att höra att man inte är ensam om att ha extremt låg gräns när det gäller smärta! Jag gråter å får panik å vet liksom inte var jag ska ta vägen när jag har ont å jag är lite rädd att jag ska spänna mig å göra allt värre!

Dock vill jag INTE göra snitt utan jag vill verkligen klara av att föda vaginalt å vara med om hela upplevelsen. Kanske inte känner så just när jag ligger där men ;)

Alltså...de finns ju SÅ många tjejer som klarar av de så varför skulle inte jag göra de? Jag har bara så sjukt högt kontrollbehov å de är väl just de som är jobbigt. Att inte veta hur å när å hur ont det kommer att göra!

Är de alla pappor som ska va hemma nånting? Här ska han ge över alla dagar till mig så jag ska vara hemma hela tiden :)

Just den 1/2 kan inte jag heller tyvärr.. Veckorna är nästan lättast för mig men jag förstår ju er som jobbar å inte har möjlighet då!

Men då tar du inte ut så många dagar per vecka eller? Har iofs inte kollat riktigt men jag tror inte de räcker så länge för mig :( Vill dock inte ha honom på dagis förrän han är över ett så jag ska försöka spara så mycke dagar jag kan..

I vårt fall är det pga ekonomin, han tjänar mer än jag så vi tjänar mest på detta, jag kan ta ut få dagar å så kan vi försöka klara oss på hans lön plus de jag får ut..

Dessutom vill jag vara hemma :)

Min sambo vill också spendera tid med bäbis men vissa har det lite svårare med ekonomin än andra å har man mycket skulder och höga räkningar kan man inte klara sig på hur lite som helst! De är inte så att han aldrig kommer träffa honom bara för han jobbar, han är borta 8 timmar av 24 på en dag..