Första barnet - BF Mars 2014

Idag har jag haft min första hormonkänslostorm. Min sambo åkte iväg på jobb över helgen (vilket han gör ofta så det var inget konstigt) men när vi skildes åt på vägen till våra jobb så bara brast det för mig. Storlipade i bilen, kunde verkligen inte kontrollera det:/ nu är allt som vanligt igen men det var nästan otäckt att inte kunna hantera känslorna på ett rationellt sätt. Hur är det för er andra?

Jag bryter ihop o kan gråta som ett barn nör jag är hungrig o inget verkar låta tillräckligt gott. Eller om jag ät sugen på en viss maträtt så börjar jag gråta. Haha

Det här med att börja gråta känner jag igen. Jag och sambo skojar väldigt mycket. Vi är såna skämt personer. En dag så sa min sambo något till mig på skoj hos svärföräldrarna och jag bara satte mig och storlipade. Jag kunde verkligen inte kontrollera de. Eftersom jag inte fatta att jag grät och inte han heller så började jag skratt samtidigt som tårarna bara rann haha. Min sambo satt som ett frågatecken och försökte trösta mig haha

Hahaha vi måste se roliga ut. Jag kan bli väldigt känslosam o börja gråta när jag vill säga till mannen att jag älskar honom, o bli väldigt känslosam. Efter 5 min kan det vända, antingen börja skratta eller bli irriterad på honom. Haha

Vad roligt att läsa om allas snabba humörförändringar. Jag är mindre sur och grinig hemma, kan gråta för inget dock. Däremot, den ilskan som kommer ut mot vissa kollegor som är svåra att samarbeta med... Jag försöker linda in den men när folk inte sköter sitt jobb och istället ger mig merjobb tänder jag till.

Jag gråter när stödsökande på jobbet blir glada. Tål hur mycket hemskheten som helst, men när de blir glada, nej då går det inte längre. Haha, måste se så dumt ut!

Är det någon av er som har känt någon rörelse från barnet? Jag vet ju inte riktigt hur det ska kännas, men jag har vid några få tillfällen den senaste veckan känt "små ryck" eller hur jag ska beskriva det innifrån magen mot sidan - kan det va en pytteliten spark?