Första barnet - BF Mars 2014

Mysigt med Lund! I Stockholm

Jag mellanlandade i Stockholm i 6 år :) blev lurad av sambon att flytta ner hit :)

V17(16+0)

Samma här! :) 167 dagar kvar!

Jag känner exakt som du! Är också orolig inför RUL och skulle vilja göra ultraljud helst varje veckan fram till v 40 bara för att vara säker att allt ser fint ut. :)

Jag är så sjukt OROLIG!!!!
Nu när jag gick på toa så hade jag ljusrosa på pappret!
Måste jag åka in??? 
Kan det vara så här utan att det är någon fara???

       

idag skulle det stå också :)

Jag hade en liten röd blödning i v 8 och en rosa i v 11 har jag för mig och det var ingen fara. Jag blev också orolig, så första gången bokade jag utlraljud och andra gången så var det bara nån vecka innan kub testet så väntade in det. Allt såg fint ut!
Vad du väljer att göra för att stilla din oro är helt upp till dig :) kan inte råda dig att göra något. Gör det som känns bäst! Men som sagt, tror inte det är något fara.

Är i v18 nu och ska på Rul på tisdag! <3  

Igår låg jag och killen i sängen och pratade. Jag berättade att jag ibland känner in puls i magen riktigt starkt, t.o.m så att man ser utifrån hur det pulserar.
Så han la handen på magen och skulle känna efter pulsen (som då inte kändes alls på/i magen). Men han låg kvar och en liten stund efter kände jag som att något petade på magen, fast inifrån.
Han flög upp med huvudet och kollade på mig och frågade vad det var, frågade om jag hade hicka. Jag sa att det antagligen var bebis och jag såg hur en tår rann ner för kinden på honom. Jag har känt bebisen i två veckor nu, kanske mer... Och alla rörelser blir bara tydligare så nu känns det som att någon petar inifrån typ, jag kan varje gång peka vart jag känt det. Killen låg kvar med handen och kände hur våran lilla kille sparkade runt lite i min mage.
Vissa saker kände inte han, utan bara jag. Men det var flera sparkar han kände.

Jag är lite förvirrad, tror jag är längre gången än vad RUL visade... För annars gick jag in i v 18 (17+0) idag, och känner redan rörelser ganska tydligt och i ett mönster... Det är så tydligt att jag säkert kan säga att det är bebis som sparkar. (trots veckan jag är i)

Ja eller hur skulle man vilja kolla hela tiden. Men sen om några veckor när man känner tydliga sparkar så kommer man ju bli mindre orolig tror jag. En del av mig tänker "varför skulle det vara något fel. Allt har gått bra hittills nästan alla jag känner har fått positiva besked på RUL" Men en annan del av mig min negativa skit jobbiga sida säger "klart att något kommer vara fel. Har läst om många, då speciellt kvinnor som varit barnlösa en längre tid som blir gravida och de upptäcker fel på fostret" Det är jobbiga tankar. Och egentligen blir jag nog inte tröstad och lugn fören RUL är klart och BM ger tummen upp. Längtar till tisdag men samtidigt vill jag inte gå dit. Kommer inte titta på skärmen utan vänta tills jag hör de underbara orden "och här ligger lilla fostret"