Första barnet - BF Mars 2014

Jag känner nere vid urinblåsan samt precis under naveln både till höger och vänster. Igår kände min man sparkarna för första gången

Jag känner lilltjejen lite överallt, men mest snett till höger nedanför naveln. Hon är aktiv hela tiden, bara jag stannar upp lite så kommer där en liten rörelse eller flera. Tur är väl det för med denna feber och hosta är jag orolig mest hela tiden. 2 kg ner denna v också och jag var underviktig redan innan, hoppas verkligen jag tar igen det sen!

Flowers- Jag tror att många (speciellt tjejer) har skyhöga krav på allting idag. Och man läser överallt att man ska vara så lycklig när man är gravid & inga bekymmer i världen. Känslan kan vara översvallande när man inte mår bra i sig själv & sen dessutom har mycket problem i sitt liv för övrigt. Jag har själv varit utbränd & orkade inte ta mig upp ur sängen på morgonen. Kraven var för stora & jag fick bära så mycket av min egen & andras problem. Till sist rasade kortleken. Men jag fick mycket hjälp av psykolog & mina närmaste så jag orkade ta mig upp. Tänk så här,du är på botten nu. Och nu kan du inget annat än att ta dig uppåt. Sug i dig all hjälp du kan få. Försök att släppa alla krav. Ibland kan det vara en bra idé att göra sig onådd. Stäng av mobilen. Ta inte andras problem. Tänk på dig själv. Jag hoppas du får all hjälp du vill ha & att du bara kommer gå uppåt från det här. Kramar till dig

Håller med dig! Man ska vara så lycklig och glad när man är gravid. Jag känner mig tjock och ful snarare..
Sen ska vi inte prata om hur alla pratar om hur rolig och mysigt det är med barn.
Min väninna som fick sitt efterlängtade barn sa öppet och ärligt; Vissa nätter ville jag kasta ut ungen genom balkongen (hon är brutalt ärlig och barnet hade kolik) .. INGEN pratar om hur jobbigt eller vilken omställning det är..
Som någon sa här tidigare, i söndags talade man om förlossningsdepression och att faktiskt män kan hamna här... jättenyttig morgonshow för både blivande mamma och pappa! tv4s dvs!  :)

Iväg och ta influensa vaccin vid 13.00! Är jag osugen :)

Idag köpte jag första kläderna till lillen, en jättesöt pyjamas :) Men hur tänker ni kring storlekar, kommer ni köpa i storlek 50, alltså minsta storleken, även på strumpor?

Jag känner bebben väldigt långt ner för det mesta. Oftast nedanför troskanten haha men ibland runt naveln också.

Angående kläder har jag köpt några plagg i 50, annars köper jag mest i 56 och 62 till senare. Hellre lite för stora kläder än för små. Får vi en minibebis får vi köpa mer mindre plagg då :) 

Jag har köpt både 50 och 56. Så lite av varje sen har jag lite kläder från min svägerska där det är blandade storlekar. just 50 tänker jag inte köpa så extremt mycket av eftersom dem växer ifrån det så snabbt. 

MagdalenaZ : Jag förstår dig fullt ut! Min pappas sambo är en polsk kvinna, men som han dock träffade genom hans kusin som är tillsammans med en polska. Jag och min syster var väldigt misstänksamma till en början, hon har bott i Sverige i flera år, men försörjas av sin polska ex man efter skilsmässan. Hon är dock utbildad civilekonom innan hon blev hemmafru då hon gifte sig med sitt ex.

Ja, du vet själv hur det är. Först alla känslor över att ens pappa träffar någon ny bara några månader efter ens mamma gått bort (mina föräldrar var gifta i ca 30 år) och dessutom någon som inte "försörjer sig själv".  Vi var också oroliga att pappa skulle bli utnyttjad och han lyssnade inte alls på oss. Men vi hade Tur med henne, hon bidrar lite till deras hem med underhållet hon får och hon är en bra och rejäl kvinna.

Men vi kommer vi aldrig ifrån att min pappas pension försörjer största delen av dem och visst känns det fel. Men som sagt kom jag och min syster till en punkt då vi inte orkade längre bråka med honom då han inte lyssnade. De var antigen bryta kontakten med honom eller acceptera skiten ;)

Tyvärr låter eran pappas kvinna inte som nått bra och jag hade också vart fly förbannad på min pappa och på hela situationen! En klok vän sade till mig när min pappa träffade en ny, att äldre män som levt med en kvinna hela sitt liv har mycket svårare vara ensam, och känner de måste hitta nå ny sambo fort. Än en äldre kvinna som förlorat sin man. Tror verkligen det stämmer.

Men givetvis är det inte bra för dig eller din bäbis att du stressar och mår dåligt över din pappa. I slutändan är han en vuxen karl och gör som han vill och du skall se till ditt och din bäbis bästa. <3 Jag hoppas verkligen det blir bra för din pappa oavsett om han inte vill lyssna på dig eller din syster. Tur ni iaf är två och har varandra som stöd. Jag hade aldrig klarat det utan min syster.

 Anaconda: Jag träffade också min man på nätet (Spray) för 4 år sen . Gifte oss i jan 12 och väntar första barnet till nästa år och tänker minsann leva med honom tills jag dör! :)

Flowers: Som alla andra säger så finns det hjälp och få och det är absolut inge skamset i det. Det krävs styrka förstå när man måste be om hjälp. Man går till en läkare när man ex har brutit armen, och detsamma skall man göra om man mår psykiskt dåligt. Det kan alltid bli bättre och jag tror absolut du kommer bli en fantastisk mamma, men det är Du som skall känna att nu är du redo. Man måste se till sig själv i första hand och eftersom du är stark och inte bara lägger dig ned och dör (som du kanske vill), men du kämpar genom att pratat med bm och läkare. Det är inte lätt, men det kan bara gå uppåt även om man hamnar i dalar emellanåt. Vi tror på dig! <3