Första barnet - BF Mars 2014

Hej alla!

Jag har nu haft ett stort uppehåll från denna tråd pga av allt.

Dock känner jag att jag behöver nog eran stöttning i allt som händer runt omkring mig. Ni har varit så stöttande tidigare!

Skrev ju tidigare för ett tag sen varför jag tog ett uppehåll men det är längesen.

Jag fick ju reda på att sambon ville gå isär och detta har varit en sjukt jobbig period och det har inte hänt än.

Bor fortfarande under samma tak som pappan till barnet som inte alls tar något som helst ansvar för att avlasta mig i hemmet och jag är nu i v28, med stor mage :(

Storbråkar varje dag för att jag ber om hjälp och han flyr iväg och kommer inte hem föräns sent inpå natten :(

Orolig om att han inte kommer flytta för jag behöver verkligen det nu. Jag har fått nog. Han verkar inte förstå att jag inte orkar hålla på här hemma för 2 vuxna människor längre.

Dessutom har jag sovit ca 4,5 timme varje natt dom senaste 4 månaderna.

Mitt i allt detta har jag dessutom fått göra ett tungt steg i mitt liv med att lägga ut min häst på annons för att ekonomin har kraschat helt för att sambon har lekt livet med våra gemensamma pengar.

sambon kräver att jag gör faderskapstest för att han är så osäker på om det är han :(

Jag känner att jag är helt slut i kroppen, helst skulle jag bara vilja försvinna ett tag.

Jag är nu sjukskriven och träffar kurator en till två gånger i månaden.

Jag har försökt att vara stark, men man orkar inte tillslut :(

FÖRLÅT för ett Deppigt inlägg, men behövde skriva av mig!

Någon mer som har ont i underlivet? Det känns ömt och ibland hugger det till också.

Funderar på om mini har vänt sig med huvudet neråt. För känner inte av lika mycket rörelser heller.

Känns jätteobehagligt att jobba långa dagar och stå upp mycket när jag är helt öm där nere! :(

Testade negativt för UVI senast i onsdags, så det kan det inte vara..

Någon mer som har ont i underlivet? Det känns ömt och ibland hugger det till också.

Funderar på om mini har vänt sig med huvudet neråt. För känner inte av lika mycket rörelser heller.

Känns jätteobehagligt att jobba långa dagar och stå upp mycket när jag är helt öm där nere! :(

Testade negativt för UVI senast i onsdags, så det kan det inte vara..

Vi fick ett mindre trevligt besked lagom till jul..

F.o.m efter nyår och några månader framåt kommer min sambo jobba ca 10 mil bort!

Det känns ju verkligen lägligt att skicka iväg honom på resjobb när BF börjar närma sig, men hans chef sa att han inte kan ta hänsyn till det.

Vi har bokat in föräldragrupp, förlossningsplanering och ett till ultraljud också. Vi vill väldigt gärna vara med på det båda två, men han kan ju inte gå ifrån jobbet och åka 20 mil (fram och tillbaka) för att vara med på det..

Tidigare har han jobbat inne i Göteborg och haft ca två mil hem..

Blir så trött på omänskliga chefer som inte tar någon hänsyn!

Man kan verkligen undra om det finns medmänsklighet i dagens samhälle.

Fy va tråkigt för både dig & honom!

Och de lägger väl alltid föräldrakurser på dagarna också så man måste gå från jobbet (eller?)

Det är ju som min mans chef som gav 22 anställda sparken fyra dagar innan jul.

också medmänskligt.

Jag fick precis ett samtal av pappa att man har beslutat att flytta en av norrlands största fabriker utomlands. Jag får ont i magen och ställer mig frågande till.hur framtiden kommer se ut. Medmänskligt eller omänskligt, det känns som att man ska vara glad att man ens har ett jobb idag.. Helt sjukt!

Jag har inte ont, men det låter verkligen som att mini börjar förstå var hen ska ut senare. Det är ju inte ovanligt att de börjar fixera sig nu, har jag förstått (läst mycket om det senaste veckan). En del verkar inte känna någonting, medan andra känner väldigt mycket (som att en bowlingklot ligger lågt i magen/knivar i underlivet/plötsligt bara sparkar uppåt/mm). 

När ska du till bm nästa gång?

Vår lilla groda ligger väldigt lågt jämt och sparkar oftast väldigt långt ner, så om/när hen vänder sig och börjar sparka uppåt tror jag att jag kommer bli lite förvånad över känslan. 

Kan mycket väl vara så att bebisen vänt sig med huvudet neråt.

Jag har upplevt en skärande smärta i blygdbenet samt hugg. Det sa min barnmorska

kunde vara nerver som bebisen kom åt när den sparkade. Det kan ju också vara foglossning.

Kan kännas så också. Försök att korta ner de timmarna du står upp & ta många pauser att vila om det känns obehagligt.