Första barnet - BF Mars 2014

Apropå att smörja sig där nere så rekommenderas här i Kalmar att smörja in mellangården med ekologisk raps- eller olivolja. Naturligt utan retande kemikalier eller parfym. Huden är ju vårt största organ så jag tycker man ska vara lite försiktig med vilka ämnen man smörjer in sig med =) sen har jag alltid haft en känslig hud vilket väl ökar min uppmärksamhet kring allt som ger mig utslag och klåda =) äkta olja och kokosfett är mina varma rekommendationer till all hud!

Tack för era svar. Är hos VC nu för o lämna blodprov för levern. Jag har nämligen fått klåda o utslag överallt. Så de ska kolla hur levern mår. De tror att jag har fått graviditetsklåda. Så vi får se hur d kommer o gå, kommer nog få svar på blodprovet i mitten av nästa vecka. Man vill veta nuuuuuu.

Nää har slutat använda bh med bygel. Har utan, nästan mormor bh. Känns bättre en aning men fortfarande ömt. Men då antar jag att det är vanligt :)

Är det någon mer som har lite småblödningar? Känns som jag ringer förlossningen om det var och vareviga dag men dom säger bara åt mig att vila och ringa igen om det blöder. Så blöder det igen och jag ringer och dom säger åt mig att vila. Kan man börja småblöda lite i vecka 30 utan att det är farligt? Jag känner lillan sparka och leva rövare så hon mår ju bra.. hoppas jag..

Har tagit ett urinprov igen men har inte hört något så antar att det ser bra ut. Idag har jag haft vita flytningar under hela dagen och sen nu när jag gick på toaletten så var det klarrött blod i.. igen Lätt molvärk. Min barnmorska sa åt mig i förra veckan att hon trodde jag var svullen så vi har inte haft sex, jag har inte lyft tungt och jag sjukskrev mig i fredags och i måndags och det slutade blöda på juldagen. Nu jobbar jag idag igen och börjar blöda. Jag har haft såhär i 2-3 veckor nu och börjar oroa mig

God fortsättning för er tjejer!

Jag måste verkligen få skriva av mig, jag har nämligen haft den värsta jul i mitt liv.
Vet inte hur mycket jag skrev om den här kvinnan pappa träffat, men just nu är jag så ledsen och arg och ensam att jag inte vet var jag ska ta vägen..

Kvinnan pappa träffat ganska snabbt efter min mammas bortgång bor nu med pappa.
Min syster har var här för några månader sedan och rensade lite bland mammas kläder och nu var det tid för mig att gå igenom det sista. Vad som hänt är att den här kvinnan, som inte gör mycket för att hitta ett jobb, har suttit som en gäst bland oss. Jag säger inte att det någonsin kommer bli som när mamma fanns bland oss, för då satt man i konstant matkoma och det fanns inte ett dammkorn i hela huset, men att på jul behöva skära tomater på en tallrik och äta den stackars sallad pappa gjort för att få i sig mat var nästan droppen.. Huset ser ut som ett hej-kom-och-hjälp-mig, så vad jag behövt göra för att hjälpa pappa är att städa, laga mat och plocka efter "henne", hon har alltså inte gjort ett skit här hemma förutom att suttit framför sin dator och youtubat! På juldagen var min syster och hennes familj på besök och hon satt i princip hela tiden vid datorn och försökte inte ens lära känna oss, den enda hon "bjöd till med" var att hon fixade te till sig själv och pappa , när vi sitter hela familjen och firar jul. Jag försöker prata med pappa, men han säger att "han klarar sig".. alla ser att den här kvinnan är en parasit, förutom min egen pappa, han jobbar, sliter och hjälper henne, istället för att ta hand om sig själv... han är dessutom väldigt konflikt-rädd och vad som gjorde mig oerhört ledsen var att jag såg att hon gick runt med mina täckbyxor som jag låtit vara kvar här i Norrland till min mamma och  när jag behövt dem har jag kunnat ta på mig dem.. Visst, tänkte jag, jag behöver egentligen inte dem. Men när jag kom hem igår och såg att en av de väskor jag packat med mammas skor och kläder nu låg allt i en ikea-påse frågade jag min pappa vad som hände med väskan. Då var det hennes väska.. "jaja men då vill jag ha MINA täckbyxor" (hej jag blev ett barn") Då erbjöd pappa mig pengar att köpa nya för att det var pinsamt att "ta av henne" byxorna..
Nu någonstans kickade mina gravhormoner in. Jag har alltså kommit hit, städat efter henne och hennes skitäckliga hund, lagat mat, dukat in och ut frukost lunch och middag (givetvis med hjälp av pappa och min sambo), för att nu få höra att det är pinsamt att ta av henne MINA byxor?
Det är så mycket med den här kvinnan som stör mig, jag har skrivit ihop ett samboavtal för att skydda mammas och pappas tillgångar (jag misstänker att hon är ute efter pengar), som hon nu inte vill skriva på utan att pratat med jurister. Pappa går runt och tigger jobb till henne, för hon söker inte något själv (han säger till sina kontakter att han är beredd på att ge 10 000 kr för att nån ska ge henne en anställning), han ska köpa ett bättre begagnad till för att hon ska övningsköra..
Han är så sjukt snäll man, som är så knäckt av att mamma gick bort, att han försöker göra allt för att skapa en liknande relation till den här kvinnan som jag känner kör honom i botten... och jag vill verkligen ine förlora en förälder till..

Så nu ligger jag i sängen och kan inte vänta att morgondagen kommer så jag kan få åka härifrån, foglossning så det skriker om det och hjärtat i halsgropen hela tiden..

Så min fråga egentligen, överreagerar jag? borde jag bara backa och skita i? Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig längre... Har ni inte ens orkat läsa förstår jag också... :) Fick iallafall skriva av mig..

Usch va hjärtskärande! Jag förstår att du engagera dig och vill din pappa väl. Han är en vuxen människa och du måste tänka på dig nu.. Uiinte bra att stressa med bebisen i magen.. Sånt där tar energi.. Fel energi :( krama om!

Idag tog jag sprutan för att inte bilda anti kroppar mot bebisen, gick bra men gjorde faktiskt ont haha kände mig lite löjlig sen som frågade henne om det skulle göra ont.. Vad kommer de göra på förlossningen liksom.. Haha

Jobbar min sista dag nu ikväll, så himla skönt men hade faktiskt kunnat jobba halvtid en månad till som de känns just nu. E orolig att jag ska bli alldeles för rastlös hemma nu när jag ändå mår så pass bra. Ni som är hemma, vad hittar ni på om dagarna?

Tack för alla svar! Ibland känns det som att jag är så ensam att känna såhär.. För min sambo säger hela tiden att jag inte ska eller kan göra något åt det. Pappa är en vuxen man, som jag försökt prata med, men han tycker att hon är bra. Han ser dock inte hon är den vidrigaste människa man kan träffa.. hon smyger med datorn, hon smyger med telefonen... det är så att min sambo tycker det verkar märkligt! 
Prata med henne är ingen idé, hon kom till Sverige för 4 år sedan och påpekar (när det är lägligt för henne) att hon inte förstår svenska...

Min foglossning har blivit dödlig, det känns som att jag ska gå sönder i blygdbenet!
Lillan sparkar på i magen HELA tiden, vet inte om det beror på att jag stressat upp mig dessa dagar och gråtit som ett barn, men det är rätt mysigt när sambon lägger sig och kramar om en och håller i magen.. :)