Första barnet - BF Mars 2014

Kucke: Jo jag hoppades på att du skulle komma med något lugnande ord :) 
Men hur gör ni nu med högtider osv med henne? Eller ordnar hon sådant med din pappa?
Tycker inte heller det verkar rättvist med ekonomin för din pappa. Kan du då tänka dig att den här kvinnan inte betalar ett jota där hemma och gör inget heller.. 
Det här med polsk kvinna kan jag dessutom förstå, båda mina föräldrar är från Polen, men vi har väl alltid hållit oss borta från "de polskorna".. den här är från Ukraina.. Vet därför precis hur det känns! 
Jag har verkligen känt oro för min lilla flicka när hon sparkat så pass mkt att jag fått ont dessa dagar. Nu har jag lugnat ner mig och det har hon också gjort. Men snacka att jag kommer få dåligt samvete om det hänt henne något pga min stress.. Jag kunde nämligen inte låta bli att städa och fixa för min pappa såg verkligen SLITEN ut när vi kom fram. När jag ringer honom kl 21 så svarar han inte, med förklaring att han sover.. Ja inte undra på att han inte bara gör för sig själv, han gör för en latmask också.. 
Men det är som ni säger, finns ingenting jag kan göra, jag och min sambo pratar hela tiden om att VI får se till att skapa VÅRAT, vilket jag verkligen får koncentrera mig på helt enkelt. 

Bilen åkte in på verkstan och jag hoppas att den blir klar till tisdag för annars blir jag kvar här! (skulle nog inte klaga allt för mycket, många vänner att träffa :) )

Vad  har ni för planer inför nyår? Sista nyår som "bara vi"!
Själv åker jag, sambon, svägerska och hennes sambo till Tallinn med fyllefärja och är där till den 2 januari. Något jag aldrig gjort och kommer inte kunna göra heller de nästkommande 5-6 åren :)

MagadalenzaZ: Hoppas allt gick bra med bärgningen igår och att ni fick vila och bara ta det lugnt när ni kom till hotellet :)

Min pappa bor i Norrland och jag bor i söder sedan 8 år tillbaka så vi ses kanske högst två gånger om året. Det är vid jul och på sommaren och julen firar vi som vanligt. Pappas sambo är duktig på laga mat och ordna det fint hemma. På det sätter är vi glada att han har henne, men visst hatar vi båda att han försörjer henne då hon har en egen inkomst.

Men visst är det svårt! Man blir aldrig vuxen då det gäller ens föräldrar och jag stod mamma närmast. Får fortf. gråtanfall då jag kan gråta i över en timma att hon är död och att hon inte är med och får dela min graviditet med mig, sitt första barnbarn.

Mina föräldrar kunde inte få biologiska barn tillsammans (pappa har en dotter sedan ett tidigare äktenskap som dock han har noll kontakt med), medan jag och min lillasyster är båda adopterade från Korea.

Mycket av min sorg handlar om att jag och mamma pratade så mycket om den dagen jag blev gravid (om jag kunde), och hur mamma skulle dela den graviditeten med mig då hon själv aldrig fått uppleva det. Hon älskade mig och min syster mest av allt och hon var så tacksamma att efter alla år med försöka bli gravid, och sedan en lång adoptionsprocess äntligen få oss. 

Vi pratade dock nästan aldrig om orsaken till varför hon inte kunde bli gravid, för den sorgen var hennes egen privat del att få sörja.

Du skall inte ha minsta dåligt samvete över att du hjälpt din pappa, stressat och varit jätte ledsen. Din lilla flicka i magen vet om orsaken och att du sörjer din mor, din godtrogna pappa som inte förstår hur han utnyttjas av en hemsk människa. Jag tror att din flicka sparkat extra mycket för visa att hon förstår dig, din sorg och att hon sörjer med dig.

Jag förstår precis hur jobbigt det är för dig med din situation med din pappa och denna vidriga människa, men tyvärr så är det bara försöka acceptera läget. Det kan faktiskt bli bättre för ingen vet vad som händer i framtiden. Tills dess så koncentrera dig på dig själv, din sambo och erat barn. På alla som älskar er och som finns där för er, för dem är eran familj.

Det är rent ut sagt skit och skall absolut Inte vara så här, men din kloka sambo har rätt att ni får skapa "erat eget" :)

Vår nyår blir inte så festlig som din, utan vi skall bara vara vi själva hemma, men lyxa till det och göra trerätters. Ha det jätte mysigt i sthlm och även Tallinresan! 

Stor kram!

 

Haha, ursäkta stavningen, blev visst både lite fel här och där :P

Någon som har börjat skriva på sitt förlossningsbrev?

Nu minns jag inte vem (Längtan?) som skrev sitt förlossningsbrev här i tråden för en tid sedan men det kickade igång massa tankar hos mig, så jag satte mig ner och började skriva i punktform sådant som jag tänker på. Jag har bett min kille göra detsamma innan vi sätter oss tillsammans och skriver förlossningsbrevet. 

För mig är det otroligt viktigt att även min killes tankar, rädslor och förväntningar kommer fram. 

Jag har inte skrivit något ännu, men det får vi kanske börja fundera på! Känns som att de med bäst koll jobbar på stället, jag har ju liksom inte varit med om det än! ;)

Ja jag har skrivit, stämmer bra!
Det finns längre bak i tråden om du har lust att leta

Ja självklart får man lita på att personalen vet vad som är bäst. Men i förlossningsbrevet kan man skriva lite om vad man tänker kring smärtlindring, om något är särskilt viktigt just för dig, om du är rädd för något speciellt t.ex. för du kanske inte kan få fram exakt de tankarna när du ligger där den dagen.

Ang. förlossningsbrev är jag osäker på om jag ska skriva ett eller inte. Det eftersom jag hört att det inte alltid läser det. Om jag skriver ett så kommer jag nog skriva i punktform, alltså inget brev som tar tid för bm att läsa.

Några viktiga punkter är:

Att få hjälp med att inte spricka mycket, dvs att bm håller emot osv..

Att jag är öppen för epidural och bäckenbottenbedövning.

I största möjliga mån undvika sugklockan. Snittas hellre!

Och sen avnavling.. Möjligtvis också vägra k-vitaminsprutan. Men har en del att kolla upp där..