Första barnet - BF Mars 2014

För mig har det varit tvärtom. Jag har alltid varit supersmal och inga som helst former. Det har alltid viskats bakom min rygg om jag har anorexia men jag har aldrig haft problem med maten. Har aldrig tänkt på vikten och faktiskt åt jag mer än alla mina kompisar i skolan. Men jag gick aldrig upp i vikt. Som minst vägde jag 50 kg till mina 170 cm. Inga kläder satt bra och jag mådde så dåligt att jag inte kunde gå upp.

När jag var runt 22-23 började jag plötsligt gå upp i vikt och när jag blev gravid vägde jag 63. Innan det vägde jag 68 och då fick jag nån knäpp och tyckte jag blivit tjock så började med nutrilett. Jag var hungrig konstant och började tänka hur jävla (förlåt) dum jag var. Jag har ju kämpat så länge för att gå upp i vikt och när jag gjorde det tyckte jag att jag var tjock. Så jag slutade med alla dieter och tänkte bara att jag ser ut såhär nu.

Idag tittade jag på Drömmen om ett barn och det slog mig att jag fått äran att bära ett barn. Vart femte par i sverige är ofrivilligt barnlösa. Det är många!

Så jag tycker vi skiter i hur mkt vi väger, att vi har bristningar, att man spyr pga halsbränna, ständigt är trött, mår illa och svettas.

Vi har välsignats med det finaste man kan få - barn!

Kram på er tjejer.

Personligen har jag aldrig känt mig finare än nu. Jag älskar gravida kvinnor i alla former, det finns inget vackrare enligt mig :)

Förlåt för långt inlägg men ibland måste man tänka på vad man faktiskt har :)

Vad gulliga ni är allihopa. Tack för er stöd, ni är fantastiska. Det är sant det ni säger. Jag tror det blir som en chock när man med egna ögon ser förändringarna på sin kropp. O så är det massa hormoner inblandat över hur man mår osv. När jaag solar så får inte mina bristningar färg alls, utan då syns de mer. Eftersom resten av kroppen är brun o bristningen vit. Som på bilden. Haha men men what to do. Ska börja simma igen nu när skolan är avslutad :)

Det är sant Hallonpaj88. Håller med sig till tusen. Har också tyckt att en gravid kvinna är det vackraste. Och trodde ALDRIG att jag skulle gråta över bristningar. Mycket jag inte trodde om mig själv nu när jag gravid. Blivit så känslig om allt. Min störsts dröm har varit att bli gravid o jag är tacksam varjedag, tänker på de som inte kan. Vilken gåva jag har fått. Håller med dig, men ibland är det omöjligt att styra känslorna hehe

Hej på er!

Känner igen mig i er när det gäller kroppsuppfattning. Är 35 år nu och börjar bli mer och mer trygg i min kropp men har också perioder när jag känner mig usel och fet och tycker att alla andra är mycket snyggare oavsett kroppsform. Har vägt allt från 55 till 75 kg (75kg nu senaste året), är 175 lång. Har haft samma som Hallonpaj, att jag alltid varit väldigt smal och kunnat äta hur mycket som helst och folk har pratat bakom ryggen på mig om att jag har anorexi. Har mått sjukt dåligt av att se mig själv i spegeln då jag tyckt jag varit så smal och ful och bara velat gå upp i vikt.
Nu senaste åren har jag nog vuxit i mitt självförtroende och kropp :) och har börjat gå upp i vikt, fått lite mer former och muskler. Tränat kickboxning och annat skoj :). Innan graviditeten vägde jag 75 kg och nu väger jag 85kg. Kan erkänna att jag får lite panik ibland nu när vågen gått över 80 kg nivån men tänker också att jag är så lycklig över min lilla pojke i magen och han är värd alla kilo jag behöver gå upp för att han ska bli frisk och rundkindad liten bebis :). 
Längtar dock redan efter att få köra ett hårt pass på gymmet och svettas lite, men egentligen inte för att gå ner i vikt utan bara för att jag är så orörlig nu i tredje trimestern och svettas enbart av hormonförändringar :)....

Tycker också alla gravida kvinnor är så fina och tycker det är så synd att vi ska bli låga av vår dåliga kroppsuppfattning, bristningar eller annat. Sen är det som ni säger, hormonerna spelar också stor roll hur vi mår och kan verkligen sänka en vissa dagar.

Tror det är viktigt att vi lär oss vara trygga i oss själva utifrån våra fina personligheter och inte låta självförtroendet vila på enbart hur vi ser ut, karriär...pengar etc. Själv är jag en sån som vet knappt vem jag skulle vara utan mitt jobb och karriär och försöker jobba med det dagligen. Att faktiskt tillåta mig själv att tycka att jag är bra som jag är och inte behöva överprestera hela tiden för att vara "värd" något. Så, det ska bli väldigt skönt att ta tillfället i akt nu när man ska bli mammaledig och försöka fokusera på att ta reda på vem jag är och gilla mig själv även utan karriär och jobb.

Oj vad långt det blev...men antar att jag också behövde skriva av mig :). Blir så berörd av att vi tjejer har så svårt att vara nöjda!! Va fan! Vi är ju faktiskt bäst! Vi bär en bebis i nio månader i våra mager och tar väldigt mycket av ansvaret i familjens liv. Tänk vad mycket vi klarar av! Vi ska vara stolta!! 
Pepp, pepp, pepp!! :)

kram på er!!!

Nej, nu har jag bestämt mig!!! Jag vill försöka få ett planerat snitt. Nu har jag läst på om vaginal förlossning & om kejsarsnitt så mycket. Både forskning, fakta och "riktiga" berättelser. Jag känner så starkt för att jag vill ha kejsarsnitt. Remissen till aurorabarnmorska skickades i veckan, så nu hoppas jag att dem lyssnar på mig & mina önskemål.

Jag har två kg kvar till 100 och kan säga att de är jävligt jobbigt och få TRE siffrig! Har fått masssssa bristningar så jag inte äns tittar mig i spegeln längre, har till och med fått stora röda bristningar ner på Mutt berget och de är inte vackert för 5 öre,

Har gått upp 10kg sen inskrivning så va inte direkt smal innan grav (ca 87 kg till mina 162cm)

Hade massor med bristningar sen innan som jag fått under tonåren och sambo kg och dom hade nästan bleknat, så jag vet att dom kommer försvinna men de tar sin tid och de är nog värt de med tanke på vad man får för "besväret" en fantastisk gåva, ett liv och ett barn!

Skönt att du har bestämt dig! Då håller vi alla tummar för att det går att genomföra!
Det borde verkligen inte vara något problem, men du får kanske som sagt vara beredd att stå på dig ordentligt. Med ditt sjukdomsläge är det verkligen förståeligt, och var bara tydlig med att du förstår hur jobbigt det blir efter ett snitt pga endometriosen.

Tänk på, som andra skrivit innan, att otroligt mycket av viktuppgången nu bara är vätska och bebis m.m. :)
Sluta stirra på vågen och se istället till att du mår bra under tiden bara! Stressen kring vikten är varken bra för dig eller barnet, och gör nog snarare att du kanske har ännu lättare för att lägga på dig mer vätska osv.

Försök stressa av och fokusera på det positiva med allt :))) Snart har du din bebis! 

Herregud, tjejer! Nu har vi skrivit mer än 7000 inlägg i denna tråden! :)

Precis, de mesta i mig är bara bebis och vätska, jag är nog inte så stressad av vikten men de är bara jobbigt att få se tre siffror så väger mig bara hos bm, sen är bm lite så där att jag ska helst inte gå upp mer alls pga av massa olika sjukdomar man kan få och grejer men jag tror jag är nog den som äter minst av oss här i gruppen!

Sen många av er får höra att ni har "små" magar och att ni inte är stora, vilket är jätte jobbigt för er och jag får höra typ att jag är enorm och väntar säker minst två, de är jätte jobbigt att höra men jag väljer att välja bort att lyssna då! Men fi fan efter fl då ska de tränas och ammas, kan inte riktigt skriva äta bra för de gör vi, riktig husmanskost varje dag och aldrig halv fabrikat då jag hatar sånt!