Första barnet - BF Mars 2014

Åh vad det händer saker här, bebisarna börjar sätta fart och tycker det är dags att komma ut... Mysig för er att ni äntligen får träffa de små miraklerna.  Här blir det att vänta i 28 dagar till och jag hoppas verkligen att han inte får för sig nått annat än att stanna i magen fram till kejsarsnittet. Va hos socialen idag och min pojkvän (pappan till kommande barnet) fick ett ultimatum. "Antingen väljer du att fortsätta hjälpa din mamma eller så väljer du barnet" Socialen sa till och med att dem skulle omplacera barnet om pappan väljer att fortsätta hjälpa sin mamma. De skulle hämta honom på BB. Detta sved ju ordenligt i både mig och pappan när vi fick höra detta... Våran lilla trollunge som vi längtar så efter och som vi kämpat så för. Inte det lättaste för min pojkvän att välja då hans mor även hotade men det är sånt man får ta. Vi hoppas att det löser sig för oss ändå.

Bra med ultimatum. Men var inte det lite väl hårt sagt? Får de omplacera barnet bara sådär? Du kan väl få ensam vårdnad? Du verkar ha det tufft just nu. Hoppas att det löser sig till sist.

Härligt att något äntligen bestäms. Verkar väl vara en bra plan. Din stackare, du verkar verkligen må pyton. Kanske några dagar inne på sjukhus med hjälp & lite blod också så mår du bättre sen. Så du kommer få ett kejsarsnitt utan tvekan den dagen du kommer in om tappen inte är mogen?

Ja jag har ju inte mått så bra har haft fysiska besvär, vilket gör att socialen kräver att pappan ska vara närvarande. Nu kanske inte det går, alltid men soc. godkänner inte att pappan ska försörja sin egen mamma och jag ska bli ensamstående... Det är inte lätt just nu, men måste ju försöka kämpa vidare. Hänger på om blivande pappan orkar stå emot sin mammas åsikter och hot och övertalan om att han måste hjälpa henne.

Om jag känner det då, att jag inte kan vara gravid längre så kommer det antagligen bli ett snitt. Men det är upp till mig och hur jag känner då. Helst vill jag iaf testa på en vanlig förlossning till att börja med som jag känner nu, så jag hoppas förvärkarna jag känner till och från mjukar upp tappen lite så att det går att bli igångsatt den 5e.

Är också sjukt uttråkad. Kroppen vill inget, men hjärnan vill. Jag har bakat lite för att ha sen när man får fika besök efter barnet kommit. Vi har även lagat storkok med mat. Annars har jag lagt pussel, sorterat pärmar, sorterat foton, hälsat på folk & fikat, planterat om blommor, städat ur skåp & sorterat, lagt ut saker på tradera som jag fått pengar för & kunnat köpa bebissaker. Ja...det är väl typ det

Men vilken mamma han har. Verkar ju inte klok någonstans. Om ert barn kanske t.o.m kan tas ifrån er så ger hon sig ändå inte. Kan hon inte följa med tills socialen på möte så de kan få henne att tänka om? Tycker synd om både dig & din kille. Sån här press behöver du ju definitivt inte så nära förlossningen.

Ja det får vi hoppas. Du blir det samma procedur som för mig. Skönt iaf att läkaren tog dig på allvar!