Första barnet - BF Mars 2014

Ni är så aktiva att det känns som att det var en vecka sedan ni skrev om tvåspråkighet.

Här hemma är det svenska och spanska som gäller (precis som MiCorazon har det). Min sambo är född i Sverige men pratar spanska flytande. Jag lärde mig grundspanska under vår jorden runt-resa. Eftersom jag pluggar till svenska som andraspråkslärare har jag läst väldigt mycket om andraspråksinlärning och kommer försöka köra på det jag har lärt mig. Det kan sammanfattas med 1) var konsekvent och 2) prata in ett språk som du inte behärskar fullt ut med ditt barn (däremot kan du prata det med din partner).

Min sambo kommer att prata spanska så mycket som möjligt med Grodan. Jag kommer bara prata svenska. Tillsammans pratar vi främst svenska men jag hoppas att det även blir lite spanska oss emellan. Svärmor och släkten på den sidan är alla spansktalande så det är toppen! Så långt som möjligt ska all "media" (sånger, sagor, spel, mm) vara på spanska här hemma. Sambon läser redan nu spanska sagor högt varje kväll för att Grodan ska vänja sig vid den prosodin (röstläget skiljer sig ju mellan svenska och andra språk). 

Då tänker vi lika Lisa. Jag e som jag skrev tidigare bara rädd för att det blir svårt att vara konsekvent i och med att jag inte kan persiska alls... Men det tar sig nog.

Idag har jag mest haft lite molvärk och stick ner i underlivet, inget mer och inga fler rosa flytningar. Har nästan mått för bra och gått långprommis och varit pigg.

Vill ju bara få igång det nu! :)

Seriöst, 10 dagar till BF idag (snart 9) och förlossningen känns längre bort än någonsin. Minns när jag var i v.20 och tänkte "shit, nu är det inte långt kvar, kungar vi snart vår bebis här". Nu däremot känns det nästan längre och längre ifrån för varje dag som går.. Skit segt!! Har ju haft sammandragningar och mensvörk i flera veckors tid så det känns inte som att förlossningen närmar sig det minsta. Är mest irriterad över att det aldrig gör ont på riktigt. BM var ju nästan säker på att jag skulle få förtidigt och trodde inte ens jag skulle klara 37 fulla veckor, så det känns lite som min kropp stannat av lite. Åh. Inte meningen att gnälla såhär på kvällskvisten, men har aldrig gnällt över min graviditet tidigare så jag gissar att ett bakslag skall komma någon gång och nu är mitt bakslag här...

Idag några enstaka förvärkar. Som håller i sig max 1min. Tryck mot blygbenen och ilningar. Ont i höfterna då jag ligger och ska sova. Men har helt gett upp att ena lägga energi på varje värk som kommer och går för man lär ej missa när det är dax på riktigt ;)

Å här ser jag hur få dagar ni har kvar till fl medan jag har 37 dagar kvar, tappar lite hopp när ni är så nära o jag så långt borta