Första barnet - BF Mars 2014

Grattis alla som fått era små knyten! Ser fram emot massa bebissnack i nästa tråd:) och ni som har sett äventyr framför er, fortsätter läsa med spänning:)

Idag när jag var på amningsmottagningen så stötte jag på BM som tog emot mig när jag kom in med ambulansen. Blev nästan lite tårögd när jag pratade m henne o alla känslor och minnen från den dagen kom. Dessutom fick jag förlossningsbilderna utav min svägerska o det var helt fantastiskt att återuppleva dagen.(även om den inte var som vi trodde:))

Min kompis hade också en blondinbellaförlossning. Kompisen vill inte ens kalla det för värkar för hon tyckte inte det var någon slags smärta utan mer en kraft. Blev nästan irriterad när jag pratade med henne haha men hon är min bästis och jag vet att hon är väldigt lugn av sig och känner sig trygg på sjukhus etc så förstår om hon hade en riktigt bra förlossning. Hon ÄLSKADE att föda.

Sen resten av mina kompisar har nog haft mer normala där det gör riktigt ont och någon har spruckit rejält och någon bara litegrann och någon inte alls. Så det är så olika.

Och det är kul att höra om alla slags förlossningar.

Hallonpaj: Ska ni inte ge dem lite feedback på sjukhuset? Det hade jag gjort, tips på förbättringar etc... ;)

Nu är det säkert att jag kommer bli igångsatt på onsdag, även om tappen inte skulle vara tillräckligt mogen så skulle de ändå sätta igång förlossningen så om en vecka är lillen ute! Känns som en så stor lättnad att veta att det max är en vecka kvar tills jag slipper vara gravid och har lillen på bröstet.

Träffade en annan kompis på fika igår och hon går i kbt nu för hon fick förlossningsdepression. Hon visade mig bilder på sin förlossning precis när lillen kommit ut och sa att "här kände hon ingenting för lilla bebisen".. hon är jättefin och kärleksfull av sig och jag mådde så dåligt för hennes skull. Men hon mår bättre nu och har mer känslor och kan känna som vanligt som man gör för sin älskade unge. Men tror det är så viktigt att man är beredd på ALLT. Att vad som helst kan hända men att man fokuserar på det bra och har det som målbild... lätt att säga för jag snurrar själv in på dåligheter ibland rörande förlossningen men oftast är det mest positivt.

:)

Grattis alla ni som fått! Spännande tid som väntar, själv har jag ju bf den 20de o liten verkar trivas helt ok i magen så det kommer nog inte tidigare heller.

Jag läser gärna allt ni är med om på förlossningarna, tycker som någon skrev att det ju är så himla mycket annat som tas upp här och just att veta hur personalen handskas med "svårare" förlossningar tycker jag är lugnande och intressant. Så gott som ALLA förlossningar går ju bra även om man kan få mindre eller större komplikationer efteråt så har vi en bra vård i Sverige, trots att man ibland får tjata sig till vården man behöver ;)

Har någon annan haft väldigt lätt till håll den senaste tiden? Tänkte på det idag när jag var ute och gick med hunden o fick väldigt mycket håll i övre delen av magen. Tror tyvärr inte på förvärkar men kanske extremt dålig kondis ;)

För MIG kvittar det eg. Jag väljer ju att gå in och läsa här :p men jag upplever det att det finns en del som är rädda här. Jag reagerade mest för att Emily reagerade, hon hade fött o tyckte det va skönt att slippa läsa det innan. O det var jag smått avis på. "värsta jag vart med om och sprack" det knöt i magen. Även om man är helt medveten om att det är en jäkla grej man kommer vara med om.

Det behöver alltså inte bli en Blondinbella förlossningen ;) såklart hon skulle ha rosa moln förlossning;)

Jag har ingen rädsla alls.. Tycker det bara är jobbigt att vänta på att HF ska stegra så man få åka in.. Nästan så känns det som

Micorazon. Hon kom 6 v för tidigt med akut snitt och min stackars sambo var utomlands på jobb när jag ringde i panik när vattnet gick. Det blev lite mer dramatiskt än vi tänkt oss men ett minne för livet ändå och ser tillbaka på dagen med mestadels glädje:)

Efter att ha varit hela slut, sovit till och från hela dagen.. känner absolut inte igen mig själv, lägenheten ser ut som ett hej-kom-och-hjälp-mig och jag bara ligger och tittar på .. 
Jaja, jag har också känt att bebisen inte rör sig på samma sätt. Från att ha vaknat minst 1 gång per natt av sparkar och sammandragningar och behov att kissa! På kvällen kände jag inte speciellt mkt, tänkte kanske att flickan är trött,  så vaknade jag i tisdags utan att ha vaknat och inget behov av att kissa, och bebisen säger INGENTING. Jag och sambon lyssnade med dopplern, hjärtat hördes *puuh*
Men morgonen fortsatte det, hon säger ingenting, inte ens en liten knuff.. provade med kallt vatten och ingenting...
Tänkte då att kaffet kanske får henne att piggna till, ingenting.. blev faktiskt orolig, ringde bm, hon sa "åk in på förlossning" vilket jag då gjorde. CTG undersökningen såg jättebra ut och alla prover var bra, hon var fortfarande inte helt fixerad. 
Men vad jag än idag känner är att  hon fortfarande inte är igång på det sättet som hon var innan. Det kan gå hela förmiddagen innan hon ger sig till känna.. bm sa att vissa barn rör sig mindre helt enkelt.. 
När läkaren var klar så sa jag : "Jahapp då var det bara 18 år kvar", läkaren skrattade och sa att det är längre än så...
Sen kan jag inte säga att jag mådde speciellt bra när jag läste vad som hänt Anki, jag beklagar verkligen sorgen för dig vännen och att du hittar styrka igen och kämpar vidare!