BF JULI 2015

Va på tidigt ultraljud idag och fick se mitt barns hjärta slå för första gången och ska på ett nytt den 11/12 :D har fått tillbaka glädjen att vara gravid igen trotts min mors avsky.

hej

jag sällar mig till gruppen om jag får. Väntar min trea ( kan knappt tro det) och de andra två är 3 respetive 6 år gamla.  Vi hade inte planerat denna men i bland sker naturen ändå uppenbarligen.  Jag åt hormoner för att bli gravid första gången, andra gången gick det av sig själv och denna gången gick det trotts preventivmedel... märkligt livet är.

Jag är troligen i vecka vecka 5 men känner otroligt mycket mer denna gång än alla andra gånger. Släpar också runt på en missed abotion i bagaget så jag är orolig. Har bokat privat UL och fick det andra veckan i dec vilket känns väldigt sent.

Dock ska vi göra alla tester som går för att kolla att barnet är friskt så kanske de kan flytta fram ul då. Är så himla orolig.  jag är 38 år gamal och maken lika så. Har ganska nyligen bytt jobb så de kommer inte vara överlyckliga direkt och jag misstänker att inte heller våra barn kommer älska en bäbis direkt..

Jag är orolig för att det ska vara två, för att det ska vara något fel eller för att jag ska börja blöda. Eller för att jag ska bli super tjock. Har kämpat mig ner en massa i vikt efter tidigare grav och mått väldgt dåligt.  Nu gäller det att hålla i det och inte äta onyttigheter.  Känns som om jag oroar mig mycket mer denna gång. Dessutom är jag vansinigt trött och yr ( har nog väldigt lågt blodtryck). Alla mina graviditeter har jag gillat kaffe mer än vanligt och även så denna gången. Jag kan dricka hur mycket som helst. skönt eftersom det hålller mig både varm och uppe. problemet är också att jag riskerar att äta en hel del sött också eftersom jag är s  trött. Och det är ju inte helt lyckat.

Tränar ni som vanligt?

Jag var också väldigt orolig, men det har gett med sig lite nu under vecka 6. Är fortfarande orolig men oroar mig inte för blod varje gång jag gå på toa och så. Kanske man bara vant sig lite med tanken.

Men jag kommer nog vara supernervös på tisdag då vi ska se på hjärtat som förhoppningsvis slår. Tänk om dom säger att det inte är något där... Det oroar mig, men det finns ju inget jag kan göra!

Hej! Går in i vecka 6 idag (5+0). Blev gravid på första ivf-försöket med spermadonation på Huddinge i Stockholm. Innan dess har vi i väntan på vår tur gjort 4 inseminationer i Danmark, 1 ivf i Riga och 1 fet också i Riga, utan resultat. Men nu äntligen så har vi plussat!! :) Det har varit en lång och kämpig period med utredningar och att försöka komma överens med tanken att vi måste använda donator eftersom min man är steril.

Eftersom vi har fått kämpa så länge är jag ganska orolig över att något ska hända och vi inte lyckas hela vägen. Kan inte slappna av... Mår bra, känner mest av kissnödigheten, trötthet och ibland molvärk och svagt illamående. Inga ömma bröst dock.

Kul med denna tråd!! :)

Vi kommer få göra ul i vecka 8 eftersom vi har gjort ivf. Känns väldigt nervöst, men samtidigt jätteskönt att få veta status ganska tidigt! Man undrar ju vad som verkligen händer därinne, om lilla fröet lever och finns kvar.

Hej på er!

Jag har plussat efter ett MF i v 8. Det blir min trea och mina andra barn är 8 och 11 så det blir en sladdis. Vore kul att följas åt. Såg att det fanns en hemlig FB grupp. Vore roligt om många ville gå med där. Rörigt härinne tycker jag..

Jag har Bf 14 juli. Bor i Stockholm och är 41!!!

Kram

Jedsitha jag har skickat PM ang Facebook grupp. Kan inte fler gå med?? Vore så kul!!!