Varför jobbar ni så mycket?

Det är lite tragiskt att du tror att alternativet till att jobba är att sitta vid tvn.
Det är fantastiskt att ha ett roligt och givande jobb som man försörjer sig på men det måste finnas annat i livet som är roligt. Att bara utvecklas inom sitt arbete är för mig otroligt fattigt, jag har massa saker som jag vill göra förutom att arbeta.

Du har inte läst hans inlägg tidigare i tråden, eller hur?

Jag tycker Johns inlägg var ett av dom mest träffande och genomtänkta jag någonsin läst på FL faktiskt, och jag erkänner villigt att han fick mig att inse att jag har haft väldigt förutfattade meningar om folk som jobbar mycket som troligtvis inte alls stämmer.

Jag var tvungen att gå tillbaka och kolla men jo då, jag har läst allt. Jag rör mig i kretsar där folk identifierar sig mycket med jobbet och jag har börjat ifrågasätta det (mest för mig själv). Jag håller med John om de viktiga aspekterna han tar upp av ett arbete men jag tycker inte att det är tillräckligt eller att det går att säga att jobba mindre betyder mer tid framför tvn. Det finns så otroligt mycket annat att utvecklas inom och ägna sig åt om man arbetar mindre.
Däremot kan jag också känna att jag hellre arbetar och tjänar pengar än sitter vid tvn framför ett mindless-program (även om det också är rätt skönt någon gång då och då).

Då håller du ju i princip med John, det är ju exakt vad han säger.
Om valet står mellan att sitta i koma framför tv'n eller att jobba och tjäna pengar, så jobbar han hellre och bränner sedan pengarna han tjänat på en kvalitetshelg med familjen.

Just det var något som fick mig att vakna till, jag har faktiskt aldrig tänkt på det på det sättet. För mig har tid med familjen alltid varit något positivt, men när han jämförde att sitta framför tv'n/datorn med att kanske åka bort en helg hela gänget, då insåg jag att det är ju faktiskt skillnad på tid och tid.
Jag har alltid sett det som att dom som väljer att jobba sena kvällar alltid väljer bort sin familj. Att dom väljer bort "dödtiden" för att sedan få mer "kvalitetstid" med familjen var för mig en riktig tankeställare, och jag måste erkänna att jag nog faktiskt har haft en väldigt enkelspårig inställning i den här frågan.

Det är ju härligt att se att någon kan ändra åsikt

Jag tycker dock inte man ska underskatta även dötid framför teven. Min dotter älskar att kolla på tex gladiatorerna och tycker det är supermysigt om vi sitter och gör det tillsammans och pratar om programmet medan vi ser det. Och de 2-4 timmarna i veckan som vi ser på tv tillsammans är faktiskt kvalitetstid.

Vad jag däremot tror att många missar är att om man jobbar mycket så är det ofta jobb och familj som gäller och övriga saker får komma på undantag. Jag träffar vänner utan att våra barn är med kanske 5 gånger per år (plus att vi ibland ses för lunch på vardagar). Jag har ingen hobby jag ägnar mig åt, inte på grund av bristande intresse utan brist på tid. Räknar med att börja när barnen blivit äldre och inte längre vill vara lika mycket med mig. Jag går aldrig på gymmet utan all träning sköter jag hemma där barnen kan vara med.

Så trots att jag jobbar mycket så är jag nog med barnen minst lika mycket som en som jobbar deltid och går på gym eller träffar vänner regelbundet eller ägnar sig åt en hobby.

Precis! och det har jag sagt till vissa med!

Jag är precis som Vinterankan verkar vara fundersam över hur tid värderas. Ponera att jag jobbar 45 timmar i veckan och har råd att åka på semester med familjen och ägna oss åt sådant vi tycker är kul på helgerna utan att behöva tänka på pengar.

Är det då sämre än någon som jobbar 40 timmar och gymmar 5 timmar, men spenderar lika mycket/lite tid med familjen?

Något annat jag funderar på är varför en hobby skulle vara mer "ok" att ägna sig åt än ett jobb? Jag tycker det är mer meningsfullt att tex. utveckla solceller på jobbet (eller som en vän gör, teknik för att diagnosticera hjärnblödningar bättre) än att scrapbooka. Jag respekterar de som vill scrapbooka, och många har inte möjligheten att kunna arbeta med givande och roliga saker, men då vill jag att andra respekterar mina val.

Mycket att göra på arbetet.

Varför det? Skulle du ångra att du t ex la tid på studier eller reste också? Att du spenderade så mycket tid med att gå ut med hunden istället för att spela datorspel med sonen?

Egentligen är det konstigt att tänka så, för när man dör minns man knappast hela sitt liv i ett perspektiv, utan man fokuserar just då på nuet och oftast är det just familjen som känns viktigast i det sammanhanget och den stunden, allt annat bleknar eftersom det inte finns, eller ens kan finnas, där som tröst. Det betyder ju inte att man direkt ångrar annat man gjort i livet, utom kanske om man rökte en massa eller drack massa alkohol etc och genom det kanske bidrog till sin död. Har man ingen familj i dödsstunden, kanske man ångrar att man aldrig skaffade en, fast man månaden innan var helt tillfreds med sitt val att leva utan. Den där "påväg-att-dö-ångern" ger jag inte mycket för, för man kommer antingen att ångra ganska mycket i ett irrationellt emotionellt nutidsfokuserat tänkande, eller inget alls.

Så i din värld är det bara de alternativen som finns? Antingen jobba ihjäl sig pch missa familjeliv,vänner,släkt osv eller sitta framför tvn?
Finns ju ganska mycket mer i livet att göra om man vill.