Hjälp, jag är kär i en annan man

Fast nu ser du allt ifrån ditt eget perspektiv och vad som är bäst för DIG, men den ende som kan avgöra vad som är bäst för honom är din man, det gäller även TS man.

Klart att du inte ångrar att du inte berättat, du fick ju behålla din familj trotts ditt snedsteg, men frågan är om din man delar din åsikt, eller rättare sagt hade delat din åsikt om han hade vetat?

Många människor ser att bli förnekad möjligheten att göra ett val, att bli förd bakom ljuset, att bli snuvad på åratal av sitt liv (om man hellre hade velat avsluta förhållandet) och ett klart större svek än otroheten i sig.

Ja med det är ju under förutsättning att man någon gång får reda på det. Jag vidhåller nog att det man inte vet far man inte illa av. Jag vet dessutom att han tycker likadant.

Så resonerar många som gjort saker de inte är så stolta över, problemet är att om det kommer fram ändå, vilket det ofta gör så blir skadorna 10 ggr större än de hade varit om de varit ärliga. Dvs förutom otroheten så lägger man på åratal av lögner och "skulden" växer. Att bygga en framtid baserat på en lögn är sällan en bra idé, det kostar många ggr mer än det smakar.

Exempel: Någon är otrogen i ett förhållande innan de hunnit skaffa barn, håller tyst om det, 8 år och 2 barn senare kommer det fram och de skiljer sig, förutom paret själva så blir nu även 2 barn drabbade. Tror du den bedragne hade velat få reda på det innan han / hon valde att skaffa barn? Tror du personen kanske hellre velat avstå eller avvaktat med att skaffa barn om personen hade vetat?

Jag tycker det är väldigt egoistiskt att bara utgå från sig själv i en sådan här situation. Den otrogna fick både vara otrogen och behålla mannen genom att låta bli att berätta. Vad fick mannen ? 

Det är just lögnen som irriterar mest. Att den otrogna  bara ser till sina egna behov, att hon smiter undan rättvisan.

Kan någon som är bedragen vara "lyckligt ovetandes"  Någon har stulit mina pengar, men jag vet inte om det. så jag tror att jag kan använda pengarna till något fast jag inte kan det.

Den otrogna har stulit mannens förtroendekapital, han tror att han kan lita på henne, men det kan han inte. Han lever i en lögn utan att veta om det. Det måste vara den högsta formen av förnedring. 

Gamla lögner brukar likt en snöboll i rullning växa och till slut lösa ut en lavin.

Svår sista TS. Svårt att hitta ett bra alternativ.

Allt beror på vilken typ av person du är och hur djupa dina känslor är gentemot den nye mannen.

Jag hade personligen inte tyckt det var värt mankemanget och att utsätta barnen för en skilsmässa. Om du fortfarande tycker om din man och det bara är "lite dåligt". Avsluta med älskaren och säg aldrig något till din man. Så hade i alla fall jag velat att min man gjorde om han var i din sits. Förälskar går över. Familjen är beständig. Det man inte vet har man inte ont av. Vem vet? Han kanske själv har varit otrogen? Eller kommer att vara. Det ör trots allt inte helt ovanligt.

Ja, otrohet handlar väl i grund och botten om egoism, man förser sig med något man saknar / vill ha av x anledning. Då är det kanske inte så konstigt att man fortsätter på samma tankebanor när det gäller att stå för det man gjort.

Visst gör lögnerna oftast mycket mer skada än otroheten i sig eftersom lögnerna säger mycket mer om personen än otroheten, alla kan göra misstag men hur man sen hanterar sina misstag säger en hel del om vem man är. Det är oftast lögnerna som får den drabbade att ändra sin uppfattning om sin partner, inte otroheten. Om personen är otrogen och sen står för det så är oddsen mycket större att man kan bibehålla sin bild av sin partner som en människa med brister men ändå i grunden ärlig person. Om man däremot spär på sveket i sig med åratal av lögner så blir det klart svårare och det känns mycket mer förnedrande.

Jag tror inte heller på "lyckligt ovetandes" som lösning på problem, det är lite som att bjuda sin partner på en trevlig resa till new york och betala det med personens egna pengar, visst personen kommer säker bli glad över presenten tills personen upptäcker att han / hon fick betala den själv.

Otrohet ligger snäppet under Hitler och Stalin.

Eftersom du fortsätter med det du gör så vet du inte om att du gjort fel. Hade du varit en vän hade jag pissat på din grav.

Fortfarande bygger resonemanget på att den som blir lurad märker att den blivit lurad. Om man har så mycket pengar att man aldrig märker det hur stor är skadan då? Om otroheten aldrig kommer fram hur kan man då lida av den?