• Anonym (Otrogen)

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?

  • Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man
  • BengtH
    Fool skrev 2015-05-29 12:12:57 följande:
     mao lägger du alla ägg i samma korg och håller tummarna för att lögnerna aldrig upptäcks och ökar dessutom insatserna eftersom du spätt på själva sveket med åratal av lögner.
    För att dölja en lögn, måste man ljuga om andra saker också. Jag tror ändå att TS man misstänker något även om hon påstår att han är "lyckligt ovetandes"

    Troligen har han förstått situationen, men han är konflikträdd, han tänker på barnen och vill inte splittra familjen. Sen när barnen flyttat hemifrån kanske han bryter tystnaden och separerar.
  • Fool
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 13:05:43 följande:
    Nej jag tror inte att jag hade gjort om det. Det kostade och kostar fortfarande väldigt mycket. Jag tänkte inte klart under den perioden.

    Nu vet ju inte mina barn vad jag har gjort så det är inte sannolikt att de tar efter beteendet.

    Jag tror att ts vill ha det jag ville från fl när jag var inne i det. Se olika historier hur det har blivit av de beslut man tagit. Ingen skriver nånsin att det är lätt, guld och gröna skogar. Det förväntar man sig inte heller. Många historier kan man ändå ta till sig som kvinnan som lämnade och nu bara saknar sina barn och ångrar sig. Sånt är jätteviktigt att höra, även om det så klart är jobbigt för henne. För den risken finns även om man inte vill se den då.

    Att däremot få höra att man är i klass med Stalin och Hitler och att vara otrogen är det värsta man kan göra fyller ju ingen funktion. Det faller ju på sin egen orimlighet dessutom vet man redan att man gör fel. Det har inte stoppat tidigare och det kommer inte att stoppa nu. Även om många människor spyr ut vad som helst på ett forum.
    Å andra sidan hjälper inte bara medhåll med medhårsstrykning heller, eftersom det har en tendens att normalisera och förminska det man gör.

    Ett exempel är en tråd där några gifta kvinnor som var otrogna utbytte tankar, tråden utmärkte sig med att de var extremt känsliga för kritik, all ifrågasättande eller ens en antydan till kritik bemöttes av en storm av arga svar, anmälningar och hänvisningar till att lämna tråden..... två år senare satt samma kvinnor och diskuterade samma saker (vilket mest bestod av att utbyta eloger till sina älskare, tycka synd om sig själva och beklaga sig över hur tråkiga deras respektive partner var).

    Mao de hade inte kommit framåt en millimeter utan stod kvar och trampade i samma ruta, inte så konstig iof om man bara utbyter tankar med likasinnade och aldrig får andra perspektiv eller får sina tankar ifrågasatta.

    Medhåll känns kanske skönast, men det är inte alltid bäst för att lösa problem
  • Liggasked75

    Hur ser er livs/boende situation ut ? Storstad , liten ort ?, villalån ?, aktiviteter för barnen ? Sånt kan påverka hur du i slutändan fattar ditt beslut...

  • Anonym (Solstrålen)

    Varit i samma sits. Var jättetufft. Fast detta var en gemensam vän till mig och min man. Inget vi kunde styra över. Vi försökte flera ggr att inte ha kontakt och släppa det. Men gick till Slut inte. Jag skiljde mig och bodde själv ett tag, fast vi träffades ändå.

    Nu bor vi ihop och är förlovade. Varit en tuff väg, men klart värt det.

  • Anonym (moralisten)
    uska81 skrev 2015-05-29 13:17:58 följande:

    Vilka jävla moralkärrringar det finns här! Man ska aldrig döma någon om man inte varit där själv. Det finns hundra olika orsaker till otrohet. Inte bara egoism. Det ända som är säkert är att det fattas något i ens förhållande när man är otrogen och det betyder TS att du borde lämna din man. Din man kan inte tillfredsställa dina behov och då menar jag inte bara sexuellt. Barnen ska inte avgöra vem du ska leva med. De ska stå helt utanför dina val. En lycklig mamma och pappa gör barnen lyckliga. Ska du lämna din man är det bättre att du inte berättar att du varit otrogen så eran fortsatta relation blir bra. Och det gynnar era barn, än om ni är osams. Jag känner några väninnor som varit otrogna och det har alltid funnits en förklaring varför. Sen att det är taskigt och omoraliskt är ju sant. Men jag kan förstå varför det hände. Man kan inte likställas med hitler. Allt är inte svart eller vitt! Kan man inte se det så kanske man ska utreda sig för borderline eller nåt!


    Om relationen är så illa att man är öppen för kärlek från en annan person, då avslutar man det gamla förhållandet. Man avvaktar att fullfölja med den andre av ren respekt för sin gamle partner.

    Det är ju vad såna här historier handlar om. Bristande respekt. Tycker jag.
  • Ciciri
    BengtH skrev 2015-05-27 23:53:24 följande:
    Visst, det är enklast att ljuga. Du tänker inte på din man som lever med din lögn och tror dig om gott.

    Man måste vara väldigt speciell för att kunna titta sin partner i ögonen som om inget hänt efter otroheten.

    Det var jättejätte-jobbigt för dig i början att ljuga för din stackars krake till man som inget visste. För din man är inte otroheten jobbig för han är lyckligt ovetandes. Hur tror du det skulle kännas för honom att få reda på att han har levt med  en falsk hustru i flera år ?
    Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.
  • Ciciri

    Nej TS du ska inte berätta någonting för din man. Det är ett väldigt dåligt råd. Finns ingen mening med att förstöra ditt äktenskap och dina barns trygghet, om det skulle vara så att han inte kan förlåta.

    Och OM du bestämmer dig för att gå, så tycker jag inte heller att du ska berätta varför. Du kan säga att du har hittat dig själv, att du behöver egen tid eller liknande. Och så sköter du förhållandet med kollegan diskret tills allt har lugnat sig. Annars riskerar du uppslitande vårdnadstvister som skadar barnen och er alla, i värsta fall en familjetragedi om din man är dramatiskt lagd.

    Man får inte vara dum om man ska klara sig här i världen!

  • Ciciri
    Anonym (moralisten) skrev 2015-05-29 14:27:04 följande:
    Om relationen är så illa att man är öppen för kärlek från en annan person, då avslutar man det gamla förhållandet. Man avvaktar att fullfölja med den andre av ren respekt för sin gamle partner.

    Det är ju vad såna här historier handlar om. Bristande respekt. Tycker jag.
    Fast det där stämmer ju inte heller, det är en klyscha. Vem som helst kan bli kär i/attraherad av en person av motsatt kön, om denne har (i det här fallet) de typiska manliga attributen och är snygg och tjusig och vet hur han ska bära sig åt. 

    Jag var en gång på en arbetsplats där en kvinna förförde flera gifta män - minst fyra, kan ha varit fem. Hon betade av dem en efter en, och det känns osannolikt att alla skulle ha levt i dåliga äktenskap. (Det fanns bara fem män på den arbetsplatsen...) Men hon visste hur hon skulle göra: ströööööök sig kattaktigt mot dem, såg beundrande på dem med sina stoooooora ögon, gjorde rösten ljuuuuuv...
  • Anonym (moralisten)
    Ciciri skrev 2015-05-29 14:41:30 följande:
    Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.
    Nej, 50% av alla svenskar är faktiskt inte otrogna. Jag har haft 4 partners. Har aldrig nånsin varit otrogen. Och vad jag vet har inte mina ex heller varit det. Och ÄR man öppen för andra, så kan man vara schysst nog att lämna innan man sårar den andra. Begriper inte hur era samveten fungerar.


Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man