Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Förstår det är känsligt för alla otrogna patetiska stackare , som då kallar andra för moralister Naturligtvis ska ts sätta sig ner och berätta för sin man att hon knullar med en kollega och är "kär" . Helst när det är 3 stackars ungar som också helt ofrivilligt blir indragna i denna smutsiga sörja . Låt hennes man få bestämma hur han vill göra , har han lite cojones så lämnar han och tar barnen med sig
Jag kan köpa att man har ett dåligt förhållande och då lockas av en annan men inte när de är fler som blir lidande som i detta fall -barnen . Kan inte för mitt liv fatta att man fixar knullet när man vet man och barn sitter därhemma
Förstår det är känsligt för alla otrogna patetiska stackare , som då kallar andra för moralister Naturligtvis ska ts sätta sig ner och berätta för sin man att hon knullar med en kollega och är "kär" . Helst när det är 3 stackars ungar som också helt ofrivilligt blir indragna i denna smutsiga sörja . Låt hennes man få bestämma hur han vill göra , har han lite cojones så lämnar han och tar barnen med sig
Jag kan köpa att man har ett dåligt förhållande och då lockas av en annan men inte när de är fler som blir lidande som i detta fall -barnen . Kan inte för mitt liv fatta att man fixar knullet när man vet man och barn sitter därhemma
Jag var sambo i fyra år. Dock var barnen mina egna med annan man. Han hade vissa sidor som gjorde att jag tappade känslor. Men vi funkade ihop. Jag blev kär. Vansinnigt kär. I en annan man. Men jag kunde inte ha sex med honom eftersom jag var bunden med min sambo.
Så. Tog en funderare. Min nya kärlek hade sambo. Jag hade sambo. Om jag kände så här för en annan man så tyckte jag att det kan ju inte vara mycket med dom känslorna. Jag visste också att min nye kärlek aldrig i livet kommer lämna sin sambo. Kontentan blev: Jag sa adjö till min potentielle älskare och kärlek. Och jag gjorde slut med min sambo. Och lever numera singel och mår bra med det. Barnen med.
Är det mer vuxet att förorda att smyga bakom ryggen på sin partner med sanningen?
Personligen tycker jag det är sånt som fega och omogna människor gör, vad tycker du?
Det förutsätter väl att han får reda på att du varit med någon annan? Hur ska han annars kunna ta ställning till det? Är inte att ha kvar sin partner genom en lögn, dvs genom att mörka sanningen och förneka personen chansen att göra sina egna val en form av tvång?
Hade din man velat leva som kompisar? Utan sex? Utan kärlek? Och OM du velat ha sex med honom - hade han fixat det med tanke på att du varit ihop med en annan man under er relation? Att vara den som är bra att ha därför att barnen går först?