• Anonym (Otrogen)

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?

  • Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man
  • Ciciri
    BengtH skrev 2015-05-29 13:18:16 följande:
    Precis. Två personer har blivit bedragna. En vet om det, den andre vet inget. Båda personer är lika bedragna. 

    Två personer har cancer. En vet om det, den andre vet inget. Den som inte vet att han har cancer är kanske lyckligare än den som inget vet. Båda personer är lika mycket cancersjuka. 

    Den som känner till sin cancer vänder sig till sjukvården och får behandling, medans den andre ovetande blir allt sjukare.

    Den bedragne personen som känner till otroheten, får möjlighet att ta ställning och besluta om hur problemet ska lösas. TS kan inte vrida klockan tillbaka och få otroheten ogjord, men hon kan iaf berätta.

    Slutligen tror jag inte på någon nära och kärleksfull relation för dem som fortsätter att leva tillsammans efter otroheten med sin "lyckligt ovetande" partner.

    Jag tror de hade ett ganska distanserat och kyligt förhållande redan innan otroheten. Ju närmre man är varandra känslomässigt desto svårare blir det att ljuga och dölja snedsteg.
    Fast nu är det ju inte en sjukdom att bli bedragen. Det troligaste är att TS och hennes älskare antingen kommer fram till att satsa på varandra (och då får ju mannen veta), eller att det ebbar ut mellan TS och mannen. Om hon inget berättar så går tiden, och minnena bleknar även hos henne. Varför skulle mannen må dåligt av det, han har ju snart sin gamla fru tillbaka.

    Någon gång i ett förtroligt ögonblick om 20 år kanske hon berättar: "minns du den där vintern, då jag berättade att jag hade fått en kollega som hette Anders och som jag tyckte var så bra och duktig först..? Jag kan berätta för dig nu att..." Och vid det laget har nyheten nästan ingen sprängkraft längre. Det troligaste är att mannen kontrar med: "och minns du grannfrun på förra stället vi bodde, hon som vi tyckte såg ut som Sophia Loren? En gång när du och ungarna var och hälsade på din mor, så fick jag för mig att ta en flaska vin och gå över till henne och..."
  • Ciciri
    Anonym (moralisten) skrev 2015-05-29 14:53:46 följande:
    Nej, 50% av alla svenskar är faktiskt inte otrogna. Jag har haft 4 partners. Har aldrig nånsin varit otrogen. Och vad jag vet har inte mina ex heller varit det. Och ÄR man öppen för andra, så kan man vara schysst nog att lämna innan man sårar den andra. Begriper inte hur era samveten fungerar.
    Statistiken säger det i alla fall. Men det är inget som folk talar öppet om. De berättar det bara i anonyma enkäter.
  • Anonym (Otrogen)

    Jag har bestämt mig för att berätta inom den närmaste tiden. Jag kan inte vara mig själv och när mannen säger att han älskar mig kan jag inte säga samma sak tillbaka. Även om jag inte berättar så har jag fortfarande förstört vårt förhållande och jag kan inte ljuga för honom. Han är värd en tjej som älskar honom och vill vara bara med honom. Det här är andra gången som jag får känslor för en annan man. Skillnaden den här gången är att det är besvarat. Det känns verkligen inte rätt att stanna för barnens skull. Hur jag än vänder saken kommer någon att bli sårad, det är smällar jag får ta när jag varit så jäkla korkad som gjorde en sån här grej.

  • Fool
    Ciciri skrev 2015-05-29 14:41:30 följande:
    Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.
    Vilket oxå betyder att 50% inte varit otrogna. Om något är vanligt innebär det per automatik att det är ok och acceptabelt? Jag menar våldtäkt, misshandel och missbruk är oxå vanligt, innebär det att det är ok, att det är acceptabelt och att det inte får kritiseras?
  • Anonym (BosseLarsson)
    Ciciri skrev 2015-05-29 14:41:30 följande:
    Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.

    Skulle vara intressant att veta var du får den siffran ifrån.  Hur har urvalet av testpersoner sett ut, räknas att en person varit otrogen i flera av sina förhållanden som flera "positiva" svar?

    En eloge till TS hur som helst för vad du tänker göra.


     

  • Fool
    Ciciri skrev 2015-05-29 14:58:55 följande:
    Fast nu är det ju inte en sjukdom att bli bedragen. Det troligaste är att TS och hennes älskare antingen kommer fram till att satsa på varandra (och då får ju mannen veta), eller att det ebbar ut mellan TS och mannen. Om hon inget berättar så går tiden, och minnena bleknar även hos henne. Varför skulle mannen må dåligt av det, han har ju snart sin gamla fru tillbaka.

    Någon gång i ett förtroligt ögonblick om 20 år kanske hon berättar: "minns du den där vintern, då jag berättade att jag hade fått en kollega som hette Anders och som jag tyckte var så bra och duktig först..? Jag kan berätta för dig nu att..." Och vid det laget har nyheten nästan ingen sprängkraft längre. Det troligaste är att mannen kontrar med: "och minns du grannfrun på förra stället vi bodde, hon som vi tyckte såg ut som Sophia Loren? En gång när du och ungarna var och hälsade på din mor, så fick jag för mig att ta en flaska vin och gå över till henne och..."
    Intressant att du kan dra långt gående slutsatser om hur saker kommer bli baserat på vadå? Eller har du möjligen en spåkula där du kan förutspå exakt hur TS framtid kommer utspela sig och att TS man kommer ta allt med en klackspark?

    Jag menar utan spåkula så kan det lika väl bli så att TS man får reda på det nästa månad och begär ut en skilsmässa samma dag.

    Nu är det iof en non issue eftrersom TS verkar ha bestämt sig för att berätta, vilket är väldigt starkt av henne. Trots sitt misstag så visar  hon klart mer ryggrad och karaktär än vad många andra här gör
  • Fool
    Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-29 15:29:48 följande:

    Jag har bestämt mig för att berätta inom den närmaste tiden. Jag kan inte vara mig själv och när mannen säger att han älskar mig kan jag inte säga samma sak tillbaka. Även om jag inte berättar så har jag fortfarande förstört vårt förhållande och jag kan inte ljuga för honom. Han är värd en tjej som älskar honom och vill vara bara med honom. Det här är andra gången som jag får känslor för en annan man. Skillnaden den här gången är att det är besvarat. Det känns verkligen inte rätt att stanna för barnens skull. Hur jag än vänder saken kommer någon att bli sårad, det är smällar jag får ta när jag varit så jäkla korkad som gjorde en sån här grej.


    Starkt av dig TS Skål
  • Anonym (Ärlig)
    Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-29 15:29:48 följande:

    Jag har bestämt mig för att berätta inom den närmaste tiden. Jag kan inte vara mig själv och när mannen säger att han älskar mig kan jag inte säga samma sak tillbaka. Även om jag inte berättar så har jag fortfarande förstört vårt förhållande och jag kan inte ljuga för honom. Han är värd en tjej som älskar honom och vill vara bara med honom. Det här är andra gången som jag får känslor för en annan man. Skillnaden den här gången är att det är besvarat. Det känns verkligen inte rätt att stanna för barnens skull. Hur jag än vänder saken kommer någon att bli sårad, det är smällar jag får ta när jag varit så jäkla korkad som gjorde en sån här grej.


    Nog bra att du går den vägen du slagit in på. Bra därför att du har rätt i att du inte förtjänar den man du redan har men även bra för dig då jag tror man lär sig mer av sina dumheter när man upprepat dem så många gånger att man inte står ut med sig själv längre,
    Det finns tyvärr oftast ingen annan väg ut ur ett sådant beteende som du verkar ha. När du väl nått fram till den punkt där du inser att ingenting handlat om kärlek utan något som enbart ligger hos dig själv.
    Det är inte en fråga om din man förtjänar något utan att du inte gör det ännu i alla fall!
  • Fool
    Ciciri skrev 2015-05-29 14:48:18 följande:
    Fast det där stämmer ju inte heller, det är en klyscha. Vem som helst kan bli kär i/attraherad av en person av motsatt kön, om denne har (i det här fallet) de typiska manliga attributen och är snygg och tjusig och vet hur han ska bära sig åt. 

    Jag var en gång på en arbetsplats där en kvinna förförde flera gifta män - minst fyra, kan ha varit fem. Hon betade av dem en efter en, och det känns osannolikt att alla skulle ha levt i dåliga äktenskap. (Det fanns bara fem män på den arbetsplatsen...) Men hon visste hur hon skulle göra: ströööööök sig kattaktigt mot dem, såg beundrande på dem med sina stoooooora ögon, gjorde rösten ljuuuuuv...
    Det är inte alls en klysha, jag tror att det är allmänt välkänt att otrohet inte löser några problem utan snarare är en flykt från problem antingen i relationen eller personliga. Att folk gör det ändå beror mer på feghet, konflikträdsla och bekvämlighet. Lättare att smyga bakom ryggen på sin partner än att ta tag i eventuella problem,

    Sen blandar du ihop känslor och handlingar, man behöver inte alltid agera på sina känslor, det är ett medvetet val man gör. Man behöver tex inte slå någon för att man blir arg, man behöver inte hoppa i säng med någon för att man blir attraherad.
  • Anonym (BosseLarsson)
    Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 13:05:43 följande:
    Nej jag tror inte att jag hade gjort om det. Det kostade och kostar fortfarande väldigt mycket. Jag tänkte inte klart under den perioden.

    Nu vet ju inte mina barn vad jag har gjort så det är inte sannolikt att de tar efter beteendet.

    Jag tror att ts vill ha det jag ville från fl när jag var inne i det. Se olika historier hur det har blivit av de beslut man tagit. Ingen skriver nånsin att det är lätt, guld och gröna skogar. Det förväntar man sig inte heller. Många historier kan man ändå ta till sig som kvinnan som lämnade och nu bara saknar sina barn och ångrar sig. Sånt är jätteviktigt att höra, även om det så klart är jobbigt för henne. För den risken finns även om man inte vill se den då.

    Att däremot få höra att man är i klass med Stalin och Hitler och att vara otrogen är det värsta man kan göra fyller ju ingen funktion. Det faller ju på sin egen orimlighet dessutom vet man redan att man gör fel. Det har inte stoppat tidigare och det kommer inte att stoppa nu. Även om många människor spyr ut vad som helst på ett forum.

    Ja, om de inte vet förstår jag. Tänker på om de hade fått reda på det. Hade du då föredragit att du själv stått för berättandet (ie du tar ansvaret) eller att det hade krupit fram på annat vis? Vilket sätt hade du tyckt varit bäst som förebild för barnen? 


    Och sedan nej, att bli jämförd med massmördare är inte direkt konstruktivt. Visst tycker jag att andra åsikter och kritik kan få framföras men vad hjälper "Gå  och dö!" eller "Du är sämst i världen", inte direkt de vassaste argumenten :P

Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man