Anonym (Otrogen) skrev 2015-05-28 22:22:03 följande:
Det blev verkligen en diskussion av mitt dilemma. Till er som försöker svara på det jag som efterfrågar vill jag säga tack. Till er som kommer med påhopp: hur tror ni att det hjälper mig i min situation? Jag har inte efterfrågat eller tyckt att ni ska tycka synd om mig. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag ville ha berättelser från de som varit i samma situation för att på något sätt kunna fatta ett vettigt beslut. Lämna, stanna kvar. Vilka konsekvenser det blev, både just då och i det långa loppet.
Jag har aldrig skrivit att jag inte tänker berätta för min vad jag gjort. Han kommer få reda på sanningen då jag egentligen inte klarar av lögner. Precis som några av er skrivit har jag svårt att se min man i ögonen. Jag har dåligt samvete över det jag gjort för jag vet att jag kommer förstöra en familj.
Bra, huvudsaken är att du gör ett val, det kommer bli ett jäkla liv och ni kommer få det tufft ett tag men på sikt kommer ni läka, tillsammans eller var för sig. Glöm inte skilja på era känslor och barnens känslor, de är egna individer med egna känslor, egna drömmar och tankar som inte nödvändigtvis sammanfaller med era.
Sen vore det kanske bra om du tar dig ett snack med kollegan. Du skriver att du inte vet vem du ska välja, men är du säker på att kollegan vill ha ett förhållande med dig? Är han själv upptagen eller är han singel?