Hjälp, jag är kär i en annan man

Fast det ts frågade efter var "Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?" Hon har inte frågat efter att någon ska klappa henne på huvudet. Men det ni skriver är ju inga svar på frågorna. Eller?
Men jag har väl inte bett någon att hålla tyst? Alltid någon som ska hamna på den nivån i diskussioner.
Om du inte ens ser vad man kan diskutera skulle jag föreslå att du inte ger dig in i diskussionen heller.

Det enda fallet jag själv skulle kunna tänka mig bedra min man är om han gjort något lika vidrigt eller värre mot mig. Dvs om han svikit mig genom att ljuga, misshandla och/eller stjäla från mig och barnen.

Vad har din man gjort mot dig innan din otrohet?
Har han behandlat dig illa på något sätt?
Utsatt dig för psykisk eller fysisk misshandel?
Kallat dig för vidriga, nedlåtande saker och förnedrat dig inte bara en gång utan upprepade gånger, framför andra och i hemmet? 
Misshandlat dig och/eller barnen?
Hotat dina föräldrar eller andra människor du håller av?

Sådana män finns, och det är inte alls ovanliga.

Om han gjort något av ovanstående så är det du gjort helt OK. Du ska inte alls ha dåligt samvete, han har fått vad han förtjänar. Du är fri att göra precis vad du vill om din man behandlar dig illa, för då älskar han dig inte, oavsett vad han säger. Handling säger mer än ord. En misshandlare har ingen rätt att ha en fru som är trogen. Bry dig inte om vad Bengan och andra tokar här säger för att fördöma dig.

MEN om han inte gjort nått fel mot dig och barnen, då är det en helt annan femma. Endast då har du gjort fel. Jävligt fel... och du måste erkänna och ta konsekvenserna, dvs skiljas och gå med på att han får vårdnaden om det är vad han önskar.

Fast vad vill du att folk ska säga då? Vad är det du anser är lämpligt att skriva? Finns det något att säga öht? TS är ju redan medveten om vad hon behöver göra, ge fan i att bedra sin man typ... ?

Jag tror att den här tråden såsom 99% av alla liknande trådar har som syfte att få medhåll och tröst, och antagligen kommer TS slutligen komma till samma slutsats som alla hennes föregångare... bäst att låta sin man vara ovetandes (för hans skull givetvis) och fortsätta knulla kollegan tills hon kommit fram till vad hon vill göra av det vilket av en händelse bara råkar ta väldigt lång tid...eventuellt kommer hon göra något tafatt försök att avsluta med kollegan och "bara" nöja sig med sms, tjatt och mail... men råka trilla tillbaka gång på gång för kärleken / kåtslaget är ju bara så mäktigt... under tiden kommer hon hålla er uppdaterade om hur makalöst fantastisk kollegan är i jämförelse med hennes man som hon ändå älskar såååå. Gradvist kommer hon börja lägga över mer och mer av ansvaret för sin egen otrohet på sin man... för annars hade hon aaaaaldrig gjort såhär....

känns det igen?

Ts undrar hur andra har gjort. Inte hur alla som aldrig skulle hamna i den situationen tycker att hon bör göra. Jag tänker mig att hon efterfrågar självupplevda historier. Till exempel, jag valde min älskare allt blev toppen, jag valde min älskare allt blev dåligt, jag valde min man och ångrar mig osv. Kanske till och med lite från andra sidan min fru var otrogen varken jag eller barnen vill träffa henne.

Det hon inte efterfrågan är en massa moraliserande pekpinnar av folk som inte på något sätt bidrar med en historia.

Sen är det ju inte säkert att ts har varit så delaktig i alla otrohetstrådar som du är. Du vet inte hur alla fall slutar, utge dig inte för det.

Men detta gäller alla som sviker sina respektive. Oavsett på vilket sätt de gör det, om det är otrohet eller misshandel eller vad fan det nu är. De förminskar alltid det onda de gjort,
"lite misshandel är väl inte så farligt, det ska hon ändå tåla", "jag gör det för att jag älskar henne".
Samma sak med otrohet, "det är ju inte så farligt, hon behöver ju inget veta" etc.

Sedan kommer rättfärdigandet av ens onda handlingar "ja, om hon visat mig mer kärlek, då hade jag inte behövt misshandla henne" eller "om hon inte hade varit så tråkig så hade jag inte behövt ha en älskarinna" etc.

Dvs man rättfärdigar sitt vidriga beteende genom att lägga över ansvaret på den andra parten.

Så är det helt enkelt med låga människor, de gör en massa skit, och de rättfärdigar alltid det, inför sig själv och andra.

När en relation sjukit så lågt att man börjar behandla varandra illa då är det dags att skiljas helt enkelt. Det går inte att reparera den skada ett så respektlöst handlande orsakat.

Jag har varit i din situation TS och mitt råd till dig är att du funderar över vad konsekvensen blir om du gör slut med din man och om det INTE funkar med din nya?

Är det fortfarande värt att avsluta äktenskapet om det innebär att du får leva ensam?

Jag valde att avsluta och idag ångrar jag mig pga barnen.

Nya förhållandet höll inte och nu får jag inte vara med barnen så mycket jag önskar.

Med facit i hand hade det varit tusen gånger bättre om jag hade väntat tills barnen var vuxna.

Kärlek blev jag ju utan ändå...

Men... om man inte har några känslor för sin man så stannar man väl inte kvar? För känslor kan ju inte finnas om man är öppen för en relation med en annan? Då har man ju maken/sambon som en bakdörr. Så jävla oärligt.

Ja visst är det så, klantar man sig och gör något som skitar ner ens självbild så gör folk ofta vafan som helst för att försöka återfå balansen och inte behöva känna sig som arslen, klick säger det i skallen och försvarsmekanismerna kommer till undsättning... wow nu känns allt mycket bättre och man kan fortsätta göra det som startade proceduren i första taget.

Sen vill ju folk inte gärna behöva stå för vad man gjort, jag menar det finns ju stor risk att allt bara faller samman och det vill man ju inte... samma sak där.. klick säger det och man råkar hitta alla möjliga bra anledningar till varför det är bäst att låta gubben hemma vara ovetandes... sen råkar det ju bara ha en positiv bieffekt att man slipper göra ett val och avsluta med den andre.. då öppnar sig möjligheten att fortsätta äta kakan och ha den kvar.. och det är ju bra eller hur?

I såna här trådar spelar det oftast ingen roll om så 1000 personer skriver det TS inte vill höra, det räcker med att en eller två skriver det hon vill höra för att tråden ska ha uppfyllt sitt syfte, hon får sitt medhåll, skuldkänslorna lättar, det känns bättre.... löser det något... enligt min mening nej.

OCH... det viktigast av allt! Barnen har farit oerhört illa av skilsmässan, de hade måt så mycket bättre om vi fortsatt bo ihop!

[quote=75360219][quote-nick]Anonym (moralisten) skrev 2015-05-28 17:43:37 följande:[/quote-nick]

Men... om man inte har några känslor för sin man så stannar man väl inte kvar? För känslor kan ju inte finnas om man är öppen för en relation med en annan? Då har man ju maken/sambon som en bakdörr. Så jävla oärligt.

[/

Jo, har man barn så gör man det! De vuxna ska alltid komma i andra hand.