Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Och du snurrar hela tiden in dig på att alla ska vara helt neutrala i alla frågor, eller rättare sagt låtsas vara neutrala för även din ställning i frågan skiner igenom trotts dina försök att verka neutral, Jag ser inget som helst fel i att säga vad man tycker i olika frågor och det innebär även att säga vad man själv anser en person ska göra för val.
Jag har alldeles missat att svara på frågan. Han är singel och har inga barn.
Pratat lite med min mamma ikväll. Vågade inte erkänna hela sanningen för mamma då hon bröt ihop lite. Hon tycker att jag ska trycka undan känslorna jag har för den här killen. Jag kommer krossa maken med sanningen, enligt henne. Men är det verkligen rätt att leva ett liv i en lögn för att inte mannen ska bli helt förkrossad? Bara lite tankar så här på kvällskvisten.
Jag har alldeles missat att svara på frågan. Han är singel och har inga barn.
För att vara så intresserad av att få andras hjälp så är TS ovanligt frånvarande tycker jag. Är du verkligen kvinnan i äktenskapet eller är du en man som misstänker att din fru är otrogen och vill få andras medhåll till att fördöma henne?
För övrigt så har du inte svarat på min fråga om vad "din man" gjort för att din kärlek till honom ska försvinna. På vilket sätt har han svikit dig och barnen och hur länge har det pågått? Knappast bara något år eller hur? Det bör nog vara betydligt längre än så. Kanske redan från att ni fick första barnet?
Jag jobbar och har inte tid att sitta på fl hela tiden. Att komma med falska påståenden kommer du ingen vart med. Jag har läst varenda kommentar, att jag inte svarar beror på att jag funderar hit och dit. Vad min man gjort? Inget allvarligt egentligen men han kväver mig med sitt stora behov av närhet och sex.
Inser att det låter som dubbelmoral. Går inte ha sex med min man men någon annan går alldeles utmärkt.... men jag har mina motiv.
Inser att det låter som dubbelmoral. Går inte ha sex med min man men någon annan går alldeles utmärkt.... men jag har mina motiv.
Klart jag tänker på mina barn. Det är dom som hindrar mig från att packa en väska, se var det här hamnar och inte komma hem igen. Jag funderar på om det kommer vara värt det, kommer jag ångra mig osv. Det är frågor som jag inte kan få svar på i förtid. Det kan bli jättebra, det kan bli pannkaka, och då tänker jag inte bara på mig utan på alla inblandade, maken, barnen och den här killen.
Jag har mått dåligt i vår relation under ganska lång tid. Jag har inte känt mig riktigt lycklig på några år nu. Det största hindret i vår relation är som jag ser det känslan av osäkerhet, jag har under några år känt att det nog inte kommer vara jag och maken hela livet. Även innan det här med den här killen hände. Älskar jag min man, har jag funderat på länge. Särskilt eftersom jag så lätt blir attraherad av andra män.
Har ni fler funderingar så är det bara att fråga, det är ganska många inlägg i tråden nu så jag har säkert missat något.
Hej! Jag kan säga att jag är killen du funderar att lämna din man för. För 1,5 år sedan träffade jag en helt underbar kvinna med hus/tre barn/företag och äkta man. Själv är jag 9 år yngre och inga barn. Vi arbetade ihop och efter lite små flörtar ifrån min sida så vart hon helt fast. Efter ett par månader vart jag så kär att jag inte kunde fortsätta träffa henne i smyg eftersom jag ville ha hela henne och nöjde mig inte med stunderna ifrån jobbet och den lilla tiden vi hade att ses på i hemlighet. Efter en kväll ihop med hennes man.. Och han ville få till det så brast det för henne och hon sa att hon inte kunde.. Hon erkände att hon träffat en kille på jobbet som hon blivit kär i. 12 års äktenskap skulle snart vara ett minne blott. Kvinnan och jag har både varit ihop öppet och hemligt efter detta. Och i skrivande stund så har vi bråkat så mycket om hennes ex att det har knäckt oss båda då jag anser att hon alltid har tagit exets parti, varken sina barns, mitt eller hennes egna. Hennes skuldkänslor och misslyckande som fru gentemot sin exmake har gjort att både hon och jag har fått börja med antidepp och träffa psykolog. Och ett av barnen har mått så dåligt över sin mammas beteende att hon fått tid hos bup. Alla har välkomnat mig som en del i den "nya" familjen. Barnen har fäst sig så mycket vid mig och jag vid dem. Den enda som inte klarar av det är alltså kvinnan pga skam/skuld gentemot sitt ex. Som även han träffat ny kvinna. Så bara för att hon har gått vidare ifrån sitt ex så betyder det inte att hon släppt sitt ex. Nu måste hon vara själv säger hon. Jag har väntat i 1,5 år på att bli "hennes" men nu får jag alltså vänta ytterligare. Och det har varit ett helvete många gånger men då jag väntar så anser jag att hon är värd att vänta på. Många far illa av detta. Glöm inte bort att du kommer förlora hela hans sida av släkten den närmaste tiden då dom väljer hans parti. Och för att du ska kunna ta in din nya kärleks släkt så måste du först sörja den gamla. Det går inte att sörja ett äktenskap samtidigt som du ska älska ditt nya liv. Lämna ifall du vet att du klarar smärtan. Ta hjälp ifrån psykolog innan du kollapsar. Inte efteråt. Lycka till!
Hej! Jag kan säga att jag är killen du funderar att lämna din man för. För 1,5 år sedan träffade jag en helt underbar kvinna med hus/tre barn/företag och äkta man. Själv är jag 9 år yngre och inga barn. Vi arbetade ihop och efter lite små flörtar ifrån min sida så vart hon helt fast. Efter ett par månader vart jag så kär att jag inte kunde fortsätta träffa henne i smyg eftersom jag ville ha hela henne och nöjde mig inte med stunderna ifrån jobbet och den lilla tiden vi hade att ses på i hemlighet. Efter en kväll ihop med hennes man.. Och han ville få till det så brast det för henne och hon sa att hon inte kunde.. Hon erkände att hon träffat en kille på jobbet som hon blivit kär i. 12 års äktenskap skulle snart vara ett minne blott. Kvinnan och jag har både varit ihop öppet och hemligt efter detta. Och i skrivande stund så har vi bråkat så mycket om hennes ex att det har knäckt oss båda då jag anser att hon alltid har tagit exets parti, varken sina barns, mitt eller hennes egna. Hennes skuldkänslor och misslyckande som fru gentemot sin exmake har gjort att både hon och jag har fått börja med antidepp och träffa psykolog. Och ett av barnen har mått så dåligt över sin mammas beteende att hon fått tid hos bup. Alla har välkomnat mig som en del i den "nya" familjen. Barnen har fäst sig så mycket vid mig och jag vid dem. Den enda som inte klarar av det är alltså kvinnan pga skam/skuld gentemot sitt ex. Som även han träffat ny kvinna. Så bara för att hon har gått vidare ifrån sitt ex så betyder det inte att hon släppt sitt ex. Nu måste hon vara själv säger hon. Jag har väntat i 1,5 år på att bli "hennes" men nu får jag alltså vänta ytterligare. Och det har varit ett helvete många gånger men då jag väntar så anser jag att hon är värd att vänta på. Många far illa av detta. Glöm inte bort att du kommer förlora hela hans sida av släkten den närmaste tiden då dom väljer hans parti. Och för att du ska kunna ta in din nya kärleks släkt så måste du först sörja den gamla. Det går inte att sörja ett äktenskap samtidigt som du ska älska ditt nya liv. Lämna ifall du vet att du klarar smärtan. Ta hjälp ifrån psykolog innan du kollapsar. Inte efteråt. Lycka till!