Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
BengtH, jag upplever det som att du representerar en grupp som alltid dyker upp i otrohetstrådar som verkar antingen har drabbats väldigt hårt personligen av ett svek eller räds det väldigt aktivt. Ur detta kommer inget annat än fördömanden. Vad tänker du att det ska leda till när du kommer och trycker ner folk som befinner sig i svåra emotionella situationer och försöker hitta rätt väg ut? Om du själv blivit sviken av din partner så vet du hur känsligt och sårande det är och om du varit otrogen någon gång så vet du hur svårt det är att vara uppriktig och ärlig just med tanke på hur sårande vi är rädda att sanningen ska vara.
Hit till FL kommer folk för att be om råd men såna som du erbjuder aldrig råd, de erbjuder bara fördömanden och fördömande har ingen någon nytta av när skadan redan är skedd. Din smärta bär du med dig i ditt bröst fortfarande, det är tydligt, men jag tycker du ska fundera på vad i din erfarenhet som kan vara till hjälp framåt på ett konstruktivt sätt för de som befinner sig på båda sidor av myntet. Det vill vi höra!
BengtH, jag upplever det som att du representerar en grupp som alltid dyker upp i otrohetstrådar som verkar antingen har drabbats väldigt hårt personligen av ett svek eller räds det väldigt aktivt. Ur detta kommer inget annat än fördömanden. Vad tänker du att det ska leda till när du kommer och trycker ner folk som befinner sig i svåra emotionella situationer och försöker hitta rätt väg ut? Om du själv blivit sviken av din partner så vet du hur känsligt och sårande det är och om du varit otrogen någon gång så vet du hur svårt det är att vara uppriktig och ärlig just med tanke på hur sårande vi är rädda att sanningen ska vara.
Hit till FL kommer folk för att be om råd men såna som du erbjuder aldrig råd, de erbjuder bara fördömanden och fördömande har ingen någon nytta av när skadan redan är skedd. Din smärta bär du med dig i ditt bröst fortfarande, det är tydligt, men jag tycker du ska fundera på vad i din erfarenhet som kan vara till hjälp framåt på ett konstruktivt sätt för de som befinner sig på båda sidor av myntet. Det vill vi höra!
Visst, det är enklast att ljuga. Du tänker inte på din man som lever med din lögn och tror dig om gott.
Man måste vara väldigt speciell för att kunna titta sin partner i ögonen som om inget hänt efter otroheten.
Det var jättejätte-jobbigt för dig i början att ljuga för din stackars krake till man som inget visste. För din man är inte otroheten jobbig för han är lyckligt ovetandes. Hur tror du det skulle kännas för honom att få reda på att han har levt med en falsk hustru i flera år ?
Min man och jag har förstås pratat om otrohet generellt. Vi är överens om att om otroheten inte leder till att den otrogna vill skiljas så vill vi inte veta. Det man inte vet far man inte illa av. Han har vid flera tillfällen sagt att han inte skulle skilja sig ändå så det är bara onödigt att dra upp det.
Jag tolkar TS frågor "Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?" som att hen söker samla information från andra som upplevt liknande saker = få hjälp.
Om nu otrohet är något av det värsta man kan råka ut för, känner du inte att du vill minimera konsekvenserna av otrohet? Vill du inte vara bidragande till att otrohet minskar som företeelse?
Jag tolkar TS frågor "Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?" som att hen söker samla information från andra som upplevt liknande saker = få hjälp.
Om nu otrohet är något av det värsta man kan råka ut för, känner du inte att du vill minimera konsekvenserna av otrohet? Vill du inte vara bidragande till att otrohet minskar som företeelse?
Jag förstår att ni dömer mig. Jag gjorde samma sak innan jag själv hamnade i den här situationen. Jag behöver inga moraliska pekpinnar om hur fel det är eller vilken hemsk människa jag är. Det vet jag redan ändå. Det jag snarare är ute efter är konkreta råd hur jag ska hantera min situation. Jag inser att fl inte är den bästa platsen för det. Tack strangertown och anonym(sara) för era inlägg i "debatten".