Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Jag är gift och har tre barn. Nu har jag träffat en kille via jobbet som jag verkligen klickat med. Han är kär i mig och jag är riktigt kär i honom också. Vi träffas och har haft sex. Jag och min man har inte haft det så jättebra under något år. Jag vet inte vad jag ska göra. Ni som varit i liknande situation, hur gjorde ni? Lämnade ni eller stannade ni kvar?
Ja, om otrohet är något av det värsta man kan råka ut för, det vill vi ju i så fall inte ska fortsätta, eller hur? Då måste vi ju göra som med allt annat: försöka se till att det händer mer sällan eller se till att konsekvenserna av det inte är sådana att det upplevs som "något av det värsta man kan råka ut för". Hur tänker du att vi ska uppnå det?
BengtH, jag upplever det som att du representerar en grupp som alltid dyker upp i otrohetstrådar som verkar antingen har drabbats väldigt hårt personligen av ett svek eller räds det väldigt aktivt.
Vad jag undrar är mest varför du riktar dina inlägg till mig...
Nu blev jag lite upprörd över TS & Sara's attityd, de har varit otrogna samtidigt som de försöker framställa sig själva som offer, när de egentliga offren är deras bedragna män. När den som bedrar skriver "det var jättejätte-jobbigt" för mig, kan man ju undra hur jobbigt det skulle kännas för den bedragnas man om han fick reda på det.
Jag förstår att ni dömer mig. Jag gjorde samma sak innan jag själv hamnade i den här situationen. Jag behöver inga moraliska pekpinnar om hur fel det är eller vilken hemsk människa jag är. Det vet jag redan ändå. Det jag snarare är ute efter är konkreta råd hur jag ska hantera min situation.
Ni har vid flera tillfällen pratat om otrohet generellt och är överens om att ni inte kommer att skiljas om någon av er skulle vara otrogen. Din man har med all säkerhet fattat vinken med den diskussionen.
Nu vet både du och din man att det är fritt fram för otrohet i ert förhållande, ni lever härmed i ett sk. öppet förhållande.
Nu känner inte jag din man, men om han är en stilig social kille som ofta åker på affärsresor, så skulle jag tippa på att han också ligger i riskzonen för otrohet, speciellt med er generella diskussion i åtanke. Kanske är ni kvitt alla redan ?
Om både du och han kan förlåta otrohet så är det bra för familjesammanhållningen, en skilsmässa är det sämsta alternativet, speciellt för barnen.