Ta en vit jul i år

På vilket sätt skadas du av att inte ta det där glaset vin? Varför är det så viktigt för dig att dricka alkohol att du inte vill låta bli?

Jag inser såklart under trådens gång att det egentligen inte finns någon anledning att klaga på ert drickande då ni inte skadar er själva eller er omgivning (min pojkvän tillhör inte er kategori, så mycket kan jag säga). Jag är bara så upprörd just nu och skulle aldrig ha gett mig in i diskussionen från första början.

Ber om ursäkt över att jag är så färgad över mina egna upplevelser (så gott som all vänskap i vuxen ålder, mina egna erfarenheter och tidigare + nuvarande pojkvän). Självklart bör jag fokusera på deras problematik snarare än er som inte ens utgör ett hot, men mina dåliga erfarenheter, framför allt i nutid, gör just att agget blir extra stort och så fort jag fick nys om kampanjen blev jag så glad. Och samtidigt så ledsen när jag märker vilket motstånd den får. Jag förstår inte mig på er, och när förståelsen inte finns där så sparkar jag lätt bakut, riktar taggarna utåt och blir defensiv - ofta mer än vad som kanske faktiskt är befogat. Det står säkert inte alls i proportion till verkligheten och jag slinker lätt in på irrelevanta sidospår istället för att hålla mig till huvudfrågan.

Försöker se saker ur fler än ett perspektiv, men inte alltid så lätt med min bakgrund. Påminns sedan om min egen uppväxt som var bra med sunt förhållande till alkohol mina föräldrar emellan. Inte ens de förstår mitt val att sluta dricka. Jag försöket förklara men de lyssnar inte. Känner mig så ensam i det här.

Önskar vakna upp till en värld där vi som far eller har farit illa av alkohol slipper lida nåt mer. Ni som ifrågasätter mig blir en symbol för att det jag fått utstå inte är så farligt, ni nästintill bagatelliserar det jag varit med om. Så är det ju inte, ni pratar om måttligt drickande. Jag förstår det nu. Antar jag blandar ihop äpplen och päron. Hade inte reagerat på det sättet om ämnet inte berörde på ett djupare plan, men tyvärr blir jag lätt uppeldad när jag inte förstår hur andra tänker kring något som för mig är uppenbart (fast oftast inte eftersom det är svårt att vara konsekvent i komplexa frågor).

Det var verkligen inte min mening att trampa fel sorts människor på tårna och kritisera för kritiserandes skull.

Kan väl mest känna "Sköt dig själv och skit i andra". Om ett barn lever med alkoholiserade föräldrar så bör en orosanmälan göras till socialen. Själv kan jag bete mig trots att jag dricker några julöl och det tänker jag minsann göra.

Kan väl mest känna "Sköt dig själv och skit i andra". Om ett barn lever med alkoholiserade föräldrar så bör en orosanmälan göras till socialen. Själv kan jag bete mig trots att jag dricker några julöl och det tänker jag minsann göra.

Jag inser såklart under trådens gång att det egentligen inte finns någon anledning att klaga på ert drickande då ni inte skadar er själva eller er omgivning (min pojkvän tillhör inte er kategori, så mycket kan jag säga). Jag är bara så upprörd just nu och skulle aldrig ha gett mig in i diskussionen från första början.

Ber om ursäkt över att jag är så färgad över mina egna upplevelser (så gott som all vänskap i vuxen ålder, mina egna erfarenheter och tidigare + nuvarande pojkvän). Självklart bör jag fokusera på deras problematik snarare än er som inte ens utgör ett hot, men mina dåliga erfarenheter, framför allt i nutid, gör just att agget blir extra stort och så fort jag fick nys om kampanjen blev jag så glad. Och samtidigt så ledsen när jag märker vilket motstånd den får. Jag förstår inte mig på er, och när förståelsen inte finns där så sparkar jag lätt bakut, riktar taggarna utåt och blir defensiv - ofta mer än vad som kanske faktiskt är befogat. Det står säkert inte alls i proportion till verkligheten och jag slinker lätt in på irrelevanta sidospår istället för att hålla mig till huvudfrågan.

Försöker se saker ur fler än ett perspektiv, men inte alltid så lätt med min bakgrund. Påminns sedan om min egen uppväxt som var bra med sunt förhållande till alkohol mina föräldrar emellan. Inte ens de förstår mitt val att sluta dricka. Jag försöket förklara men de lyssnar inte. Känner mig så ensam i det här.

Önskar vakna upp till en värld där vi som far eller har farit illa av alkohol slipper lida nåt mer. Ni som ifrågasätter mig blir en symbol för att det jag fått utstå inte är så farligt, ni nästintill bagatelliserar det jag varit med om. Så är det ju inte, ni pratar om måttligt drickande. Jag förstår det nu. Antar jag blandar ihop äpplen och päron. Hade inte reagerat på det sättet om ämnet inte berörde på ett djupare plan, men tyvärr blir jag lätt uppeldad när jag inte förstår hur andra tänker kring något som för mig är uppenbart (fast oftast inte eftersom det är svårt att vara konsekvent i komplexa frågor).

Det var verkligen inte min mening att trampa fel sorts människor på tårna och kritisera för kritiserandes skull.