Varför väljer kvinnor ändå dåliga män?

26 är i tidigaste laget att skaffa barn. Skulle rekommendera 28-33 för första barnet.

Poängen med det konkreta tipset låg nog mer i hur man ska slippa få förfrågningar från fel personer än om moderlighet i sig. Nu kan jag inte svara för den som skrev tipset, men min gissning är att med "moderligt" så menade han att genom att anspela på moderligt så kommer det sålla bort oseriösa män eftersom de skyr allt som har med barn, familj och ansvar att göra. Och inte att kvinnan ska locka till sig män som hon sen ska vara mamma till.

Ja och där ligger väl lite av dilemmat, om kvinnor behöver anspela på sexighet i viss mån för att locka till sig män så kommer det ju givetvis också locka till sig även män som de inte vill ha. Anspelar man på sex är det väl kanske inte så konstigt om man lockar till sig män som är ute efter sex? Blir det inte lite fel om man sen blir förbannad för att just såna som svarar? Det blir lte som att dra fram en skylt där det står "jag vill ha sex" och när någon frågar om man vill ha sex så svarar man men "vad tror du om mig egentligen"?

Förstår att det är en balansgång, det är det mesta som har med mänskliga relationer att göra, väldigt mycket går på känsla, vibbar, kroppsspråk och intuition, väldigt lite är rationellt och logiskt. Men det gäller även för män. Eftersom det är män som förväntas ta initiativ så är det upp till honom att försöka tolka signalerna som kvinnan sänder ut, det är en balansgång det med.

Använd din kvinnliga intuition. På sin höjd kan du ställa ett ledande påstående till någon bekant till mannen i fråga. Gärna först med blivande svärmor efter något år.

Skaffar du en normal man med bra familjerelationer så kommer han med största sannolikhet att vilja ha barn, om han vill ha dig vill säga.

Många kvinnor förstår inte att påstå att han inte vill ha barn, är mannens sätt att visa att han inte vill ha henne och göra slut.

Att fråga mannens vänner, bekanta och föräldrar lär ju knappast vara möjligt när man börjar dejta någon för inte träffar normalt fungerande kvinnor och män föräldrarna till den man tänker dejta innan man är ett par

Om vi ponerar att jag hade följt det rådet, då hade jag kanske vid 30 års ålder börjat inse att min man och jag inte riktigt skulle kunna leva med varandra i det långa loppet.

Då hade jag skilt mig då, och tvingats börja se mig om efter en ny man att bilda familj med, efter 30. 

Jag förväntar mig att människor tänker. I så fall är risken för skilsmässa liten eftersom en relation bör bli starkare med åren om båda parter anstränger sig i den riktningen.

Grunderna i ett lyckligt liv är att se fällorna innan man faller i dessa.

Ja, det låter ju som ett förträffligt livsråd. Förutom att det inte går att tillämpa förrän i efterhand. Det blir därmed bara en plattityd.

Var skulle jag ha börjat tänka, menar du? Eller kanske min exman borde ha börjat tänka, han med? Skulle vi ha tänkt mer innan vi började träffas? Innan vi flyttade ihop? Innan vi gifte oss? Innan vi skaffade barn? Eller hela vägen? 

Och den viktigaste frågan: Hade det hjälpt att tänka ännu mer och längre?

Tror du att vi hade kunnat tänka ut rent logiskt hur det skulle bli att vara tvåbarnsföräldrar om vi väntat några år till? Tror du att någon kan tänka ut hur man kommer att reagera och förändras av att bli förälder?

Jag tror inte det. Vi tänkte massor, vi var förnuftiga, vi såg över arv och försäkringar och pensionssparande och vi kalkylerade allt som överhuvudtaget gick att kalkylera. Maken till genomtänkt äktenskap har jag inte sett varken förr eller senare. Några skulle kanske t o m säga att vi var alltför förnuftiga och för lite passionerade.

Men trots allt tänkande kunde vi inte se in i framtiden. 

Det är en sak att tänka. En annan sak att agera efter det man tänkt.

Sedan behöver du inte ta det personligt eftersom det inte är dig personligen jag pratar om. Jag pratar om att många människor rent generellt är för luststyrda och inte beaktar konsekvenser i tillräckligt hög utsträckning.

Jag är dock nyfiken på hur det kunde ta slut mellan er båda om ni var så rationella. Rent rationellt är skilsmässa så gott som alltid en förlustaffär. I synnerhet om barn är inblandade.

Kvinnan är allt annat än modern i sitt val av partner. Det är därför denna fråga ens kommer på tal.

Skiter om kvinnan är modern eller inte här, då det ändrar inget i det jag sa ändå.