Aryzza skrev 2019-08-31 13:36:12 följande:
Ruvardag 7 och jag är väldigt upp och ner. Ibland positiv och ibland bara nej kommer aldrig funka. Letar symptom hit och dit men allt kan ju också bero på den vidriga lutinusen så känns som jag inte kan lite på något. En kollega som oxå gjort ivf berättade hon är gravid igår och det var verkligen skitjobbigt trots att jag vet att hon kämpat mer än oss. Jätteglad för hennes skull men känner mig så utanför och som att det aldrig ska funka för oss. Alla mina närmsta kollegor och vänner har barn och pratar mycket om det och jag har liksom inget att bidra med. Nu blev detta jättemörkt och ledsamt men du är i alla fall inte ensam <3 man får vara ledsen. Men det är inte över förrän det är över, någon gång måste det ju vara din tur!
Tack för stöttning! Förstår att det är jobbigt med kollegan även om det är någon som kämpat... Min sambo förstår inte alls varför jag blir ledsen när andra blir gravida men det påminner en ju verkligen om att man själv inte är det.
LLW skrev 2019-08-31 15:50:52 följande:
Det är verkligen så påfrestande att ruva :( man kan ju aldrig glömma bort det helt, så hjärnan får ju aldrig vila. Man bara ältar och ältar trots att det inte är några nya tankar direkt.. Hoppas så himla mycket att det är er tur nu, fy tusan vad ni förtjänar det!!
Precis, det ligger ju som en stress hela tiden :( Vore så skönt om man bara kunde få bli gravid nu men känns inte som jag har sån tur. Mina tidigare försök som inte blivit något har jag antingen inte känt någonting eller fått kramper som gjort ont. Nu har jag något slags mellanting med något som liknar de där kramperna men inte gör ont. En gång fick jag ju plus på rd 6 men jag vill inte testa denna gång... Vill bara vänta.
Fifen skrev 2019-08-31 16:29:18 följande:
Jag har också en riktigt skitdag idag på rd5! Allt känns så meningslöst på något sätt, jag tycker ändå att jag känt ganska mycket de senaste dagarna i alla fall. Men idag, ingenting! Blir så ledsen över det!
Tror inte det hjälper att min man är på så sjukt dåligt humör idag också, varför idag när det känns som att jag behöver honom som mest?! Allt kändes så bra och rätt igår, varför ska allt bli så skit idag?
Det är verkligen en känslomässig berg och dalbana! Min sambo var inte ett superbra stöd igår heller... Han tror typ att vi misslyckas för att jag är negativ och "ger upp" och inte tror att det ska gå. Men det funkar ju inte så...