Min sambo köpte en bostadsrätt (värde 2 milj) som vi gemensamt flyttade in i, han står för lånen och har betalt allt själv. Jag har varit hemma med barnen. Vi har gemensamma barn. Nu ska jag flytta, läste att enligt sambolagen har jag rätt till halva värdet av hans bostad, blir han skyldig mig att betala 1 miljon då? Har jag fattat rätt? Hur går det till? Får han gå till banken och ta ytterligare lån? Vad gör jag om han vägrar? Tror ju inte han kommer bli så glad.
En annan sak som är märklig förresten.Vid dödsfall får en sambo inte ut hälften av lägenhetens värde, om det är den avlidne parten som äger bostaden och har betalat för den. Detta är mycket hårt reglerat - man kontrollerar var köpeskillingen kom ifrån från början, och det "samboänkan" inte har betalat in, kan hon heller inte få ut. Utan allting ärvs i första hand av mannens barn, i andra hand av hans föräldrar, och i tredje hand av hans syskon.
Varför ska det vara annorlunda, om parterna går isär i livet?
**Ur juridikens synvinkel **så är äktenskapets enda funktion just att reglera saker som juridiken kan reglera.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zLEx4v/tvist-om-miljonarvet-efter-goran-kropp
De var aldrig gifta och skrev inget testamente.
Nu är Renata Chlumska hemlös.
Hon riskerar också att mista allt hon byggde upp med sambon Göran Kropp.
Va? Vad har du fått det ifrån? Man gör såklart bodelning vid dödsfall också.
Fast verkligheten är ju ofta mer komplicerad än så. De allra flesta som bor ihop, sambos som gifta, har gemensam ekonomi. Så, även om ena parten betalar bostadslånet från sin lön, så kanske den andra parten står för elräkningen och all mat. Varför ska parten som betalar bostaden få tillbaka den utgiften vid en separation, medan parten som betalat mat och el inte får ett öre?
Och, hur ska man värdera att vara hemma med barn och utföra hushållsrelaterade saker som handling, matlagning, städning, skjutsa barn på aktiviteter, planera aktiviteter o.s.v ? Att jag sköter all lämning och hämtning på förskolan, möjliggör jag för min parter att jobba några timmar extra per dag. Hans arbete syns i konkreta pengar, mitt gör det inte.
Därför kan det vara svårt, om inte omöjligt, att dra exakta gränser om vem som äger vad, eftersom även saker som inte kan skrivas ned i inkomst och siffror bidrar till ett pars vardag, ekonomi och liv.
Fast verkligheten är ju ofta mer komplicerad än så. De allra flesta som bor ihop, sambos som gifta, har gemensam ekonomi. Så, även om ena parten betalar bostadslånet från sin lön, så kanske den andra parten står för elräkningen och all mat. Varför ska parten som betalar bostaden få tillbaka den utgiften vid en separation, medan parten som betalat mat och el inte får ett öre?
Och, hur ska man värdera att vara hemma med barn och utföra hushållsrelaterade saker som handling, matlagning, städning, skjutsa barn på aktiviteter, planera aktiviteter o.s.v ? Att jag sköter all lämning och hämtning på förskolan, möjliggör jag för min parter att jobba några timmar extra per dag. Hans arbete syns i konkreta pengar, mitt gör det inte.
Därför kan det vara svårt, om inte omöjligt, att dra exakta gränser om vem som äger vad, eftersom även saker som inte kan skrivas ned i inkomst och siffror bidrar till ett pars vardag, ekonomi och liv.
Allt obetalt arbete är inte barnrelaterat. Och, det kan fortfarande vara så att den ena betalar av på lånen med sin inkomst, medan den andra köper all mat. Den stora majoriteten av sambos/gifta har nämligen gemensam ekonomi.
Det är mycket möjligt att det finns smartare sätt. Jag försöker inte försvara sambolagen per se, utan lyfter bara perspektivet lite. Jag skulle absolut uppskatta en relevant och konstruktiv diskussion omkring detta, utan massa bittra uttalanden eller försvarsmurar höga som Mount Everest.
Har du några förslag på revidering av lagen?