Sambolagen, bostadsrätt

Är det bara jag som tycker tråden börjar bli lite skrattretande? Så många som säger sig vara emot sambolagen, fastän det är så tydligt att de inte vet hur den fungerar eller ens har tagit sig 5 minuter att läsa på, trots att tråden är snart uppe i 80 svar... Vad är poängen att argumentera med nån som inte ens vet att man inte räknas som sambos om man bor ihop med bästa vännen eller med brorsan, och att man bara räknar in bostäder och prylar som köpts för gemensamt bruk i bodelningen? 

Och hur vanligt tror du att en sådan tvist är? Speciellt med tanke på att de flesta runt omkring ett sammanboende par vet om de har ett förhållande eller inte. Jag tror det är ytterst få människor som är så dumma att det tror att de ska komma undan med att hävda bara vänner när de levt som sambo.

Din argumentation blir allt mer långsökt. Har du ens läst sambolagen?

Jag sa aldrig att sambolagen var tillämplig om man bor tillsammans med någon  som man inte är i en parrelation med.
Jag ifrågasatte hur det rättsligt fastställs vad som är fallet i de fall parterna kommer med motstridiga uppgifter, hur det kan göras på ett rättssäkert sätt.

Om en part hävdar att de bara var vänner för att de vill smita runt sambolagen kommer man ju självklart prata med parets släkt och vänner, kolla om de hade några gemensamma bankkonton, gemensam ekonomi eller något annat som tyder på att de inte bara var vänner. 

Man får göra som i alla situationer när ord står mot ord, utreda. Eller anser du att alla situationer där ord kan stå mot ord är rättsosäkra och att de lagarna ska skrotas eller skrivas om? Hur hade du tänkt att en sådan, mer rättssäker lag skulle vara utformad/formulerad?

Jag har nu kollat upp saken. I förarbetena till sambolagen framgår det att det är den person som hävdar att ett par som bott tillsammans inte haft ett förhållande, som har bevisbördan för detta påstående.

Finland, Norge och Danmark har också lagstiftningar om Samboskap.

Den finska finns på Svenska att läsa, då det är bara att googla.

Varför Sambolagen skulle vara mer flummig än annan lagstiftning förstår jag inte. Familjebildning och "att leva under äktenskapliga förhållanden" är ju något som faktiskt behöver vara uppstart... För uppenbarligen skriver inte nykära människor på avtal! Men man har all rätt i världen att faktiskt göra det. Och ett ypperligt tillfälle när man skriver kontraktet på bostaden som man köper... För det är bara den och grejer man köper till bostaden som ingår!

I TS fall tror jag exet har svårt att hävda att de bara varit vänner eftersom de har gemensam avkomma.... Och i de flesta fall finns det förstås saker att peka på som stödjer påståenden om varför man bor ihop med någon...

Beror på vad de haft för uppgörelse innan och hur stor snedfördelningen är naturligtvis. Och hur mycket pengar det handlar om. Men visst kan jag inte säga rakt av att hon gör fel

Skummat igenom.
Sälj, dela på vinsten om det blir ngn. det kommer iaf aldrig bl så att du får n miljon i näven om den inte är kontant betald/avbetald.

Enkel matte, bara hypotetisk uträkning som exempel...
Vi  räknar att den gått upp 200.000:-
Amorterat av 50.000:- 

Värde 2.200.000:-
Lån 1.650.000:-
Kvar 550.000:-
Skatt på vinst 44.000:-
506.000:- kvar dela på 2 , 
253.000:- blir han skyldig dig, men om han har lånat till kontantinsatsen ska den oxå betalas så det kan mycket väl bli att du får mindre.

Mitt råd - sälj , se vad som blir över, skaffa en advokat, oftast finns rättshjälp i hemförsäkringen.

Lycka till

Jag tycker också att sambolagen är rättsosäker. Ett äktenskap vet alla vad det är, men två personer som bor ihop kan vara lite vad-som-helst idag. Det är för "löst", tycker jag, för att det ska kunna få sådana förmögenhetsrättsliga konsekvenser, som det kan få idag om det handlar om en bostadsrätt värd flera miljoner (inte ovanligt i de största städerna).

När man gifter sig, skriver man ju på ett kontrakt - och detta gör man medvetet, förhoppningsvis efter att ha tagit reda på vilka följder det kan få. Men att bo tillsammans, är ju något som man bara kan glida in i utan att ta något medvetet beslut. Tänk ett fall där en tjej börjar sova över hos en kille, sedan flyttar hon dit fler och fler av sina saker och börjar vara där jämt, och en dag berättar hon för honom (vare sig det är sant eller inte) att hon inte har fått sitt andrahandskontrakt förlängt. Vad ska han göra? Det naturliga är att hon får bo hos honom såklart. Men ska han för den skull behöva lämna över två miljoner kronor till henne, den dagen hon bestämmer att förhållandet ska vara slut? 

I alla fall borde det finnas något maxtak, på vilket belopp en sambo kan få ut. Kanske 250 000 kronor? Eller någon form av "andel", t.ex. att det belopp den ena måste lämna över till den andra, inte får vara högre än 25 procent av personens samlade förmögenhet (tillgångar minus skulder).  

Fast frågan här i slutet av tråden, handlar om sådana fall, då den ena säger att de varit ett par, och den andra säger att de bara varit kompisar. Jag vet inte heller hur vanligt detta är, men rent teoretiskt kan det i dag vara väldigt svårt för en domstol att utröna det, om ord står mot ord. Hur bevisar man att paret haft ett sexuellt samliv? Och även om de haft sex någon gång, så skulle de ju faktiskt kunna vara KK:s som bor ihop. Eller vanliga kompisar, som någon gång råkat hamna i säng på fyllan. Var går gränsen liksom, för att den ena ska kunna tvinga den andra att sälja sin lägenhet, och lämna över ett antal miljoner? Jag tycker också att det är rättsosäkert. Ett äktenskap, däremot, vet ju alla vad det är...

Idag kan dessutom t.o.m. en vän av SAMMA KÖN som fått sova på soffan en tid, komma och påstå att de haft ett förhållande, och alltså varit sambos. Hur motbevisar man det? Både sexuella läggningar, sexuella beteenden och könsidentiteter är ju mer flytande idag. Som sagt - ett äktenskap vet alla vad det är...