• Anonym (Tror)

    Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.

    När min man och jag träffades för 15 år sedan hade vi båda ungefär samma bild av livet. Allt eftersom och under några för mig personligt turbulenta år har jag hittat en tro som stärker mig. Men vi har jättesvårt att hitta en mellanväg kring detta.

    Jag upplever att min man trycker ner mig. Han påpekar att jag inte har ?bevis? och allt för ofta att han inte tror på det som jag tror på. Det gör att jag har slutit mig mer och mer och inte känner lika stark tillhörighet mellan oss. Vi har gemensamt ändå kommit fram till att jag måste få ha min tro, och jag har försökt vila i det och öppna upp mig och pratar lite då och då bara om mina tankar om min tro. Jag vill ju trots allt dela med mig av mitt innersta, för om jag inte ?får? det så känns det som inte kan dela livet.

    Min man har sånt otroligt motstånd fortfarande och han kan ändå inte låta bli att påpeka hela tiden att han inte tror på det jag pratar om. Det gör mig ledsen, känner mig nedtryckt och jag känner mig ensam. Han tycker att han ska ha rätt att uttrycka sin åsikt. Men när det är något man är ?emot? så blir det så hårt. Det hade kanske varit lite lättare om han hade haft en öppensinnad inställning och mer reagerat ?jaha, ok. Ja så kanske det kan vara, jag är inte så insatt och känner inte så stort behov av att vara det just nu.? Men istället får jag detta motstånd, så det blir som en kamp. Han säger att han inte är emot mig, men något i hans innersta lyser igenom och jag kan inte låta bli att se hans starka motstånd och negativa åsikt kring min tro.

    Finns det förhållanden där detta fungerar och vad krävs i så fall för att göra det möjligt att ha ett mer avslappnat och behagligt liv tillsammans? Någon med erfarenheter så tar jag tacksamt emot!

  • Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.
  • Anonym (Pastafarian)
    82ndAirborne skrev 2021-01-28 06:49:21 följande:

    Snabbt sätt att få mannen att fly. Börjar hon blanda in medium, så vet han att hon har tappat det helt.


    Nu tror jag du citerade fel person.
  • Lönnsirap

    Du är inte bara troende du är också nyfrälst/konventit/nyfunnen. Det är oftast skitjobbigt både för andra troende och annan omgivning.

    Du får nog fundera lite på vad du förväntar dig av din äkta hälft och om det är rimligt att han ska vara lika övertygad som dig trots att han inte är samma saker som dig.

    Nyfrälsta människor blir ibland helt raviata och har liksom inte fått lära sig hantera och respektera andras tro.

    Detta är min åsikt och absolut ingen sanning. Men att växa upp i en religion gör ofta att man får så många fler förebilder inom religionen och så mycket mer ÖVNING att umgås med såväl religiösa som icke troende.

  • 82ndAirborne
    Anonym (Pastafarian) skrev 2021-01-28 07:14:52 följande:
    Nu tror jag du citerade fel person.
    Japp! men det går kanske fram iaf.
  • Anonym (dd)

    Jag tror TS, att din man upplever det som att det blir "tjat" även om du inte menar det så, att han känner att du vill övertyga honom till något han helt enkelt inte vill.

    Det enda du kan göra om du vill behålla er relation är att respektera det, liksom han får respektera att du tycker det du gör. Ni ska däremot inte hålla på och diskutera detta - det är liksom ingen ide. Det är som när två med helt olika politisk hållning blir kära och inser att de har så olika syn på samhället och hur detta ska styras - då kan det vara bäst att inte diskutera det som man ändå vet inte kommer förändras. Vill man då inte fortsätta relationen för att man inte kommer åt att prata "på djupet " så kanske det är det bästa? 
    Kan man prata "på djupet" om allt annat utom just tron så kanske det ändå är en bra relation? Du kanske får acceptera att du får diskutera dina tankar kring detta med andra som du mött genom din tro? 

    Någon skrev om ett vetenskapsprogram som tolkades som att det kanske kan finnas en gud. Då vill jag bidra med en artikel som visar att man forskat på hur våra hjärnor fungerar rent kemiskt, och att det verkar som om olika hjärnor är mer benägna att "tro" än andra. Religon, myter, Trump - you name it. 

    fof.se/tidning/2008/3/artikel/gud-pa-hjarnan 

  • Trent
    Anonym (528) skrev 2021-01-28 01:11:08 följande:

    Vi vet väl inte vilka bevis TS har fått?

    Det är individuellt vad man "får" från sin tro och hur man känner.

    * Så du menar att ifall din fru börjar tro på något andligt skulle du bli orolig?

    * Menar du att du skulle tro hon har psykiska problem?

    * Blir du orolig över folk som tror på att människan har en själ?

    * Tycker du människor med tro ska avsäga sig den för att göra någon annan nöjd?

    Då antar jag varken din fru eller du är döpta eller konfirmerade och inte era barn heller om ni har några. Och inga i din närmsta vänskapskrets heller? För du skulle väl vara orolig för dem då? (Medlemmar i kyrkan då med tro och sånt utan bevis).

    "Sanningen"? Berätta gärna vad den är för något, låter intressant.


    Sluta lägg ord i munnen på mig.

    Jag pratade om MIN fru. Ingen annan. Och jag skrev specifikt UTAN BEVIS.

    Sanningen? Antingen finns det en gud eller så finns det inte en gud. Båda kan inte vara sanna. En av de är falsk. I brist på bevis tror jag att gud inte finns. Det betyder inte att min brist på tro på gud är det som är sant. Jag är villig att ändra mig. Men då vill jag ha bevis.

    Byt ut gud mot enhörningar, älvor, vittra, Zeus, hustomtar eller något annat så ser du att du håller med mig.

    Och om ts fått bevis från sin tro hade hon inte behövt tron.
  • Anonym (Andreas)
    sextiotalist skrev 2021-01-28 07:13:24 följande:

    Och det är han som ska förklara varför han inte tror


    Och det har han gjort. Han tror inte för att han inte vill tro.
  • sextiotalist
    Anonym (Andreas) skrev 2021-01-28 08:35:17 följande:
    Och det har han gjort. Han tror inte för att han inte vill tro.
    Det var bara ett tillägg till det jag citerade och jag anser inte att man varken behöva förklara varför man tror eller inte tror. Däremot anser jag att tron är privat, dvs man ska inte pådyvla den för de som inte vill veta något, man ska inte heller kräva av en troende/icke troende argument varför man tar det valet.
  • annabellelee

    Jag har levt med någon som hade annan tro än jag. Det var kul tyckte jag - vi diskuterade och debatterade livligt, och jag fick verkligen träna på att argumentera för ståndpunkter som jag sett som självklara, vilket jag tyckte var utvecklande.

    Nu verkar det ju som att du inte vill ha debatt om tron- när han säget emot dig ser du det som ett ifrågasättande av dig som person (istället för det du sagt), och blir ledsen och sårad.

    Vill du inte ha diskussion om tron får ni helt enkelt sluta prata om den.

  • KostasSonawj
    Anonym (jaha) skrev 2021-01-28 00:41:32 följande:
    Det här är så typiskt troende människor, alla andra ska acceptera deras tro men de själva behöver inte acceptera att andra inte tror på deras fantasier. Det är alltid om världen som ska böja sig för deras tro, aldrig tvärtom.

    Inte undra på att troende människor är omöjliga att leva med om man inte delar samma tro. Det finns ju noll tolerans för något annat än deras tro samtidigt som de påstår att deras tro består av tolerans. Drömmer
    Nja, det är inte typiskt troende men absolut finns det många som är på det viset. Det finns olika varianter av religiösa människor, men många har bara fått höra talas om den mindre begåvade varianten. En person som är filosofiskt självsäker i sin religion, på det viset jag ser mig själv, har inte behov av att gå i diskussion med diverse barnsliga ateistiska argument. Jag känner inte behov av att få min tro bekräftad av andra och använder aldrig den som argument i diskussioner. Däremot delar jag gärna insikter som jag har fått via den utan att nödvändigtvis härleda dessa till min livsåskådning.

    När du talar om tolerans så bör du vara lite mer ödmjuk, du är ju inte direkt en lysande ledstjärna för toleransen som rörelse. För övrigt så är tolerans våldsamt överskattat och många som är helt insiktslösa om kristendomens budskap pikar gärna kristna om att deras tro kräver oändlig tolerans. Det är en förfulning av Jesus budskap, ingen vill längre minnas att han välte ockrarnas bord och piskade dem, utan vill hellre minnas och acceptera Snälla Jesus som en ryggradslös mes.
Svar på tråden Olika tro gör sprickor i vårt äktenskap.