Ett annat problem med sådana ovanliga och extrema namn, är att de liksom tvingar in individen i en viss personlighet. När jag hör Belle tänker jag på en tjej som inte är särskilt teoretiskt begåvad, men som i stället kan vara konstnärligt begåvad, chic och lite fräck (på det feminina franska sättet). Hon har en utmanande - men alltid feminin och konstnärlig - klädstil, hon svarar upp mot lärarna med glimten i ögat, hon använder knallrött lättstift, sotar ögonen och flirtar med pojkar och män redan när hon är 12 eller 13 år.
En tjej som blir blyg och snäll, som inte vill vara i centrum, och som gärna ägnar sig åt något intellektuellt ensamintresse som att bygga modeller av rymdraketer, samla mineraler eller lära sig allt man vet om dinosaurier... kommer inte att kunna bära upp namnet. Och inte en sportig pojkflicka, som alltid går klädd i jeans, gympaskor och inte vill sminka sig - heller.
Har man däremot ett vanligt, normalt namn - Hanna, Maria, Katarina, Christine, Josefine, Anna, Sofia, Sara, Elin - så har man större möjligheter att utforma sin EGEN personlighet. För ingen förväntar sig något speciellt av namnet, i alla fall,