Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-27 20:32:59 följande:
😄 Det där håller bara om man ignorerar verkligheten.
Det som hände i Palestina under 1900-talet måste förstås i sitt sammanhang: områdets arabiska majoritet stod inför en extrem växande judisk invandring, stödd av de sionistiska organisationer som hade deklarerat att de kommer att upprätta ett "judiskt nationalhem" i Palestina som på den tiden bestod av mer än 90% av muslimer och kristna. Judiska terroristiska grupper som Haganah och senare Irgun bidrog till att förvärra misstron och våldsspiralen. Judiska terroristiska atacker mot araber bidrog starkt till misstron. Många araber uppfattade detta som ett hot mot deras existens, rätt till självbestämmande och egendom. Idag, med folkmord i Gaza och när historien har visst att Israel har fördrivit miljontals palestinier och roffat nästan hela Palestina, vet vi att araberna hade rätt.
Du visar igen hur dålig koll du har på historien. Haganah uppstod under 1920-talet för att försvara judar och judiska områden som attackerades av araber (väl dokumenterat). Haganah skulle således hantera en redan existerande situation de inte har varit med att skapa.
Irgun var en mer radikalutbrytargrupp från Haganah i början på 30-talet.
Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-27 20:32:59 följande:
Oroligheterna 1920 var därför inte "organiserade arabiska attacker" i någon militär eller systematisk mening, utan snarare sociala reaktioner på hänsynslös kolonial politik.
Oroligheter och oorganiserade fientliga och våldsamma aktiviteter mellan judiska och arabiska palestinier ägde rum
långt innan 1920... redan på 1800-talet.
1920 var tidpunkten för den
första kända attacken i organiserad form,
Nabi Musa-upploppen 4-7 april 1920, där Haj Amin al-Hussein talade och uppviglade en arabisk folkmassa till att attackera judar på ett sätt som liknar "Kristallnatten" i den nazityska historien. Det var efter denna händelse och till stor del p.g.a. denna händelse som Haganah uppstår.
Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-27 20:32:59 följande:
Samtidiga brittiska utredningar, som Shaw-kommissionen 1930, konstaterade att de bakomliggande orsakerna till våldet var rädsla för expropriering och politisk marginalisering, inte ett religiöst eller irrationellt hat mot judar som folk.
Det stämmer säkert för den allmänt rådande inställningen hos araberna, men det fanns också betydligt mer extrema element, varav vissa med betydande tyngd, som exempelvis Haj Amin al-Hussein vars uttryck var rent antisemitiska.