-
Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt.Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat. -
Svar på tråden Hon hatar min son
-
Hans mamma har stora problem med alkohol och droger. Min sambo har brutit all kontakt med henne och skällt ut henne. Vare sig jag eller mamman till honom anser att det är rätt väg att gå att sätta diagnoser på barn i tid och otid. Han har extra hjälp via soc. Min sambo är mycket strängare i uppfostran kring sina barn och mitt andra barn medan jag är mer för friare upplägg. Jag säger till men hon tycker att jag aldrig gör det, Så som när barnen brottas och hennes barn säger åt min son att sluta, jag anser att barn kan leka så ibland pch att de kan få va uppe längre medan hon fräser att han ska sluta slå hennes barn och att de ska sova en viss tid osv.Tow2Mater skrev 2025-11-16 15:57:09 följande:Så vad har du gjort for att uppfostra din son? Vad har hans mamma gjort? Har ni kontakt med BUP?
-
Låter som ni inte vart tillsammans så länge.
Då skaffa ett gemensamt barn är kanske inte det bästa i denna sits. Vad är det för fel att vänta och inte ha så bråttom?
Ärligt hade jag själv dumpat min partner om jag märkte att den inte gillade mitt barn oavsett anledning.
-
Min son har problem men hon anser att de är så omfattande att hon helt enkelt helt släppt honom och behandlar han som avskum. Medan jag ser ett vilt barn som är smart och vill lära sig saker som skolan inte lär honom, att han inte helt passar in i mallen. Han är mitt allt. Hon anser att jag belastar honom med vuxna problem och använder honom och särbehandlar alla barnen till hans fördel. Jag gick i tron att hon också ville ha ett gemensamt barn. Sjukt att göra abort pga ett annat barn som ska bli storebror anser jag, Han kan bli en bra storebror men hon håller inte med.Anonym (Mio) skrev 2025-11-16 15:59:24 följande:Ja det där kommer aldrig funka... Hur gammal är sonen? Antingen får ni ta tag i problemet eller inte bo ihop. Verkar extremt påfrestande för alla. Hur tänkte ni när ni tyckte det var en bra idé att flytta ihop och skaffa ett barn till?!
-
Om det hon skriver stämmer, så kan jag ärligt förstå henne.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 15:53:42 följande:Jag antar det, tack för svar i alla fall. Hon har inga problem alls med mitt andra barn, tvärtom. Jag vill helst inte separera från henne särskilt inte nu när hon väntar vårt gemensamma barn vilket är väldigt önskat. Hon är en person med långt tålamod. Hon menar att jag inte kan uppfostra min son som är väldigt krävande, skrikig och elak emellanåt. Hon skrev en lista till mig gällande min son där hon berättade att han skriker, skapar intriger, ljuger, rymmer, stjäl och plågar de andra barnen, att jag särbehandlar honom. Hon menar att hon inte kan ha med honom ut då han skriker mycket fula saker till okända, att han slår och retar de andra barnen som inte heller tål min son, inklusive mitt andra barn. Han är väldigt egoistisk enligt henne och vägrar dela med sig i kombination med att jag aldrig tydligen kan säga nej och skämmer bort honom. Hon säger att jag har dåligt inflytande på honom där han tar efter mina sidor och att jag använder honom som ett vapen i konflikter mellan oss, Att han ständigt kräver saker, skriker och hörs hela tiden och avbryter andra som inte får finnas till enligt henne. Jag får klagomål från skola och andra håll ständigt kring honom. Men att hon ignorerar honom och fnyser när jag säger något bra om honom är sjukt påfrestande. Hon har ändrat sina veckor så att vi aldrig är barnfria för att de ska slippa honom vilket hon sagt rent ut. -
Jag försöker säga till honom men samtidigt vara lyhörd för hans behov. Vet inte känns som att precis alla hatar honom medan jag ser en smart grabb som kan bli vad han villLånehajen skrev 2025-11-16 16:00:01 följande:Vad gör du för att uppfostra honom bättre då? Du får klagomål hela tiden från skola, andra håll och henne. Alltså beter han sig ofta illa och är svår att vara omkring.
Frågar inte för att skuldbelägga utan för att ta reda på var problemet ligger.
-
Är det normalt med en vuxen kvinna som ignorerar ett barn?Anonym (xc) skrev 2025-11-16 16:03:39 följande:Om det hon skriver stämmer, så kan jag ärligt förstå henne. -
Vi har varit tillsammans 2 år. Nu är det lite sent när hon redan är gravid. Problemet är att det inte är första gången jag blir dumpad pga samma anledningAnonym (Tg) skrev 2025-11-16 16:03:15 följande:Låter som ni inte vart tillsammans så länge.
Då skaffa ett gemensamt barn är kanske inte det bästa i denna sits. Vad är det för fel att vänta och inte ha så bråttom?
Ärligt hade jag själv dumpat min partner om jag märkte att den inte gillade mitt barn oavsett anledning.
-
Jag instämmer i ovanstående - vad gör du för att lösa situationen och hjälpa din son till ett mer konstruktivt beteende?
Du framställer det som om din sambo är problemet men om du får klagomål från andra också så måste du inse att din son behöver hjälp.
Det här verkar inte handla om en oresonlig bonusförälder utan om att du inte tar ditt ansvar som förälder själv.
Situationen verkar ha gått helt överstyr om din sambo känner att hon måste skydda de andra barnen från din son.
Du hjälper honom inte genom att tycka synd om honom utan genom att sätta gränser och stötta honom att bryta beteendet.
-
Nej, men det är inte heller normalt med ett barn som hon beskriver eller en förälder som inte tar sitt ansvar och uppfostrar sitt barn.Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:06:23 följande:Är det normalt med en vuxen kvinna som ignorerar ett barn? -
Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:08:10 följande:Vi har varit tillsammans 2 år. Nu är det lite sent när hon redan är gravid. Problemet är att det inte är första gången jag blir dumpad pga samma anledningVa?! Och du inser fortfarande inte var problemet ligger utan det är fel på kvinnorna.
När skolan tar upp problemen så måste du iaf lyssna. Din sambo har tyvärr rätt i att din son kan hamna väldigt snett om du inte gör något nu.
Om du inte klarar av din föräldraroll så finns det hjälp att få. Du hjälper återigen inte din son genom att förneka problemen, tvärtom.