• Anonym (Desperatman)

    Hon hatar min son

    Jag bor med min stora kärlek vi är både i 35-årsåldern. Vi har båda barn sedan tidigare och väntar nu ett gemensamt. 
    Hon hatar avskyr ett av mina barn, min son. Det har blivit att hon håller sig borta med sina barn från hemmet, sover borta och ignorerar honom i princip hela tiden senaste tiden. Jag är medveten om att han har problem, men hon orkar inte prata om honom eller med honom överhuvudtaget längre, vägrar äta tillsammans med honom och lagar maten klar när han inte är hemma. Hon har senaste tiden börjar raljera över saker kring honom och hånar mig pga honom. Hon har även sagt att hon starkt överväger abort pga min son. Vad ska jag göra? Någon i samma sits? Desperat. 
  • Svar på tråden Hon hatar min son
  • Anonym (Tg)
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:08:10 följande:
    Vi har varit tillsammans 2 år. Nu är det lite sent när hon redan är gravid. Problemet är att det inte är första gången jag blir dumpad pga samma anledning
    Ja, och då är det snabbt att ens ha flyttat tillsammans när barn är inblandade. Ni hade väl knappt lärt känna varandra och då speciellt med barn med vissa behov etc så är det inte konstigt att det blir kaos.

    Varit med min partner i 3 år och vi är särbos och kommer fortsätta vara tills min dotter antingen flyttat hemifrån eller  när hon själv känner sig redo att ev flytta med. Tänker på henne i första hand och inte oss själva. 
  • Anonym (Desperatman)
    Anonym (M) skrev 2025-11-16 16:11:21 följande:

    Jag instämmer i ovanstående - vad gör du för att lösa situationen och hjälpa din son till ett mer konstruktivt beteende? 


    Du framställer det som om din sambo är problemet men om du får klagomål från andra också så måste du inse att din son behöver hjälp. 


    Det här verkar inte handla om en oresonlig bonusförälder utan om att du inte tar ditt ansvar som förälder själv.

    Situationen verkar ha gått helt överstyr om din sambo känner att hon måste skydda de andra barnen från din son.


    Du hjälper honom inte genom att tycka synd om honom utan genom att sätta gränser och stötta honom att bryta beteendet. 


    Jag vet att han mobbat hennes son och varit elak mot yngre barnet fysiskt och även retat dem mycket, ljugit osv men hennes barn skriker högt hela tiden hon menar att det är hans fel och att de aldrig är så annars. Hennes vänner har skällt ut min son och hon gör ingenting att försvara honom. Min son är en hård sort som kan försvara sig. Hon berättar inte allt han gör heller men hon säger att han ställer till bråk ständigt med fula ord och slag, fula miner och sedan ljuger och skyller ifrån sig även mot sitt syskon alltså mitt andra barn. Jag försöker säga till och prata med honom men han beter sig antagligen värre åt när jag inte ser. Han är väldigt intensiv hela tiden men barn är barn samtidigt, Han är nio år. Han har det inte lätt i skolan själv, Hon menar att han har en taskig kvinnosyn men han är ett barn vilket är konstig sak att säga anser jag. 
  • Lånehajen
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:05:09 följande:
    Jag försöker säga till honom men samtidigt vara lyhörd för hans behov. Vet inte känns som att precis alla hatar honom medan jag ser en smart grabb som kan bli vad han vill 
    Det låter som att du inte är någon vidare människokännare och ser din son genom pappas ögon. Ja, han kanske kan bli vad han vill. Men det betyder inte att det är OK att han beter sig så illa mot de som finns omkring honom.

    Jag skulle ta i med hårdhandskarna om jag var du. Här är det nog inte brist på lyhördhet inför behov som är problemet. Utan han behöver tillrättavisas riktigt ordentligt. Du skriver att detta har skett tidigare. Det är inte normalt att ditt barn ska förhindra ett förhållande med en kvinna. Då behöver du få pli på honom.
  • Anonym (Desperatman)
    Anonym (M) skrev 2025-11-16 16:17:09 följande:

    Va?! Och du inser fortfarande inte var problemet ligger utan det är fel på kvinnorna.


    När skolan tar upp problemen så måste du iaf lyssna. Din sambo har tyvärr rätt i att din son kan hamna väldigt snett om du inte gör något nu. 


    Om du inte klarar av din föräldraroll så finns det hjälp att få. Du hjälper återigen inte din son genom att förneka problemen, tvärtom. 


    Jag anser att skolan är ett rutigt system där alla förväntas sitta i samma roll medan han inte har möjligheten att sitta ned i timmar och lära sig läsa och räkna. Han är smart på andra sätt. Sedan är det många barn som klagar på min son hela tiden som om dem aldrig gör fel fast min son berättar att de retar honom och slåss så att han inte vill gå till skolan alls vilket är sjukt hemskt. Skolan har ett ansvar att lära honom och han får extra hjälp där men ändå kan han inte läsa. Men han kommer bli något bra ändå de vet jag. Det är inte en som bråkar. Vet inte hur jag ska få han att lugna ned sig. Ibland förtjänar han något gott i affären eller något roligt om han hjälper till. 
  • Anonym (Desperatman)
    Lånehajen skrev 2025-11-16 16:18:28 följande:
    Det låter som att du inte är någon vidare människokännare och ser din son genom pappas ögon. Ja, han kanske kan bli vad han vill. Men det betyder inte att det är OK att han beter sig så illa mot de som finns omkring honom.

    Jag skulle ta i med hårdhandskarna om jag var du. Här är det nog inte brist på lyhördhet inför behov som är problemet. Utan han behöver tillrättavisas riktigt ordentligt. Du skriver att detta har skett tidigare. Det är inte normalt att ditt barn ska förhindra ett förhållande med en kvinna. Då behöver du få pli på honom.
    Men hur ska jag göra då? Jag har dragit in telefon och dator men han blir värre då de andra barnen får ha det fortfarande och han då tar deras grejer eller blir jätte ledsen 
  • Anonym (Desperatman)
    Anonym (xc) skrev 2025-11-16 16:14:42 följande:
    Nej, men det är inte heller normalt med ett barn som hon beskriver eller en förälder som inte tar sitt ansvar och uppfostrar sitt barn.
    Jag försöker men ska hela hans liv gå ut på tillsägelser och skrik? 
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:00:56 följande:
    Hans mamma har stora problem med alkohol och droger. Min sambo har brutit all kontakt med henne och skällt ut henne. Vare sig jag eller mamman till honom anser att det är rätt väg att gå att sätta diagnoser på barn i tid och otid. Han har extra hjälp via soc. Min sambo är mycket strängare i uppfostran kring sina barn och mitt andra barn medan jag är mer för friare upplägg. Jag säger till men hon tycker att jag aldrig gör det, Så som när barnen brottas och hennes barn säger åt min son att sluta, jag anser att barn kan leka så ibland pch att de kan få va uppe längre medan hon fräser att han ska sluta slå hennes barn och att de ska sova en viss tid osv. 
    Här är det tydligt vem som är problemet. Du. Hennes barn säger ut ditt barn att SLUTA. Då ska han SLUTA. Ja, barn kan leka - SÅ LÄNGE ALLA INBLANDADE BARN ÄR MED PÅ DET. Och självklart behöver barn komma i säng i tid. Tillräckligt med sömn är otroligt viktigt för deras inlärning och utveckling.
  • Anonym (Desperatman)
    Anonym (Eh) skrev 2025-11-16 16:28:09 följande:
    Här är det tydligt vem som är problemet. Du. Hennes barn säger ut ditt barn att SLUTA. Då ska han SLUTA. Ja, barn kan leka - SÅ LÄNGE ALLA INBLANDADE BARN ÄR MED PÅ DET. Och självklart behöver barn komma i säng i tid. Tillräckligt med sömn är otroligt viktigt för deras inlärning och utveckling.
    Så så fort ett barn börjar lipa ska man springa dit? Barn kan leka så ibland. Hennes barn ylar jämt. Ja men hon har regler kring allting verkligen läsk godis sänggående. Alla ska va i säng halv nio liksom varje dag hur kul? 
  • Anonym (Tg)
    Anonym (Desperatman) skrev 2025-11-16 16:24:19 följande:
    Men hur ska jag göra då? Jag har dragit in telefon och dator men han blir värre då de andra barnen får ha det fortfarande och han då tar deras grejer eller blir jätte ledsen 
    Måste bara fråga, hur mycket umgås du och hittar på saker med din son? Då menar jag givetvis ni själva. Får ju nästan känslan att det viktigaste i ditt liv har varit att hitta kärleken före din son. Satsa på din son som redan finns och lös problemen kanske hade varit en bättre väg att gå. 
  • Anonym (Desperatman)
    Anonym (Tg) skrev 2025-11-16 16:31:23 följande:
    Måste bara fråga, hur mycket umgås du och hittar på saker med din son? Då menar jag givetvis ni själva. Får ju nästan känslan att det viktigaste i ditt liv har varit att hitta kärleken före din son. Satsa på din son som redan finns och lös problemen kanske hade varit en bättre väg att gå. 
    Det gör jag ofta. Särskilt nu när hon vägrar göra aktiviteter med honom. Har levt som singel länge och varit jag och han. 
Svar på tråden Hon hatar min son