Tille, hej vännen. Nu ska jag berätta för dig om kubbspelet. Ja, just nu. 
Eftermiddagssolen torkar snabbt upp allt regn och de mörka molnen är nästan helt borta. Jag kikar ut genom fönstret och ler. Det blir visst en liten kubbmatch idag ändå.
- Du kompis, säger jag och går bort till köksbordet och hämtar kubbspelet, vet du en sak?
Gossen lägger undan det han håller på med och kikar bort mot mig.
- Nä vadå? svarar han och tittar undrande på mig med sina havsblå ögon.
Jag går bort till den lille pojken och tar hans hand.
- Kom med ska du se, säger jag glatt. Titta ut lille vän. Ser du?
Gossen lyser upp som en liten sol och börjar dra i min hand.
- Magnus! Magnus! säger han ivrigt. Kom så går vi ut, kom!
Jag skrattar och öppnar dörren. Tillsammans går vi ut i det sköna sommargräset.
En doft av vått gräs och fuktig jord når våra näsor. Det luktar gott och tryggt på något sätt.
Gossen stannar till och vänder sitt ansikte mot mig.
- Du, Magnus, säger han och kikar ner i det fuktiga gräset.
- Ja min lille vän, vad är det? frågar jag.
Gossen ser fundersam ut ett slag, som om han letar efter ord att förklara vad han vill säga.
- Varför måste det regna Magnus? frågar gossen och petar med en tå i den fuktiga jorden.
Jag kramar gossens hand lite lätt och börjar gå igen.
- Jo lille vän, svarar jag, det regnar för att blommorna och djuren ska få vatten att dricka.
Gossen funderar en stund men verkar sedan nöjd med svaret. Vi går vidare.
Efter en stund kommer vi fram till en stor gräsplan. Den är helt platt och gräset är perfekt klippt för kubbspel.
- Hjälp mig att ställa upp kubbarna och Kungen, säger jag till gossen.
Jag ser mig omkring och märker att han redan håller på med det. Med ett leende på läpparna tar jag ett par kubbar och går för att ställa upp dem på planen.
Till slut är det bara Kungen kvar som ska ställas ut på planen. Jag ser på den lille glade pojken och ler. Han tycker att Kung-pjäsen är fin.
- Vill du sätta ut Kungen lille vän? frågar jag och håller fram den rikt detaljerade pjäsen till gossen.
Med ett litet skratt tar gossen Kungen och traskar tillbaks till planens bakre linje.
- Hur många steg är det över hela planen, frågar han.
Jag mäter snabbt upp hur många steg det är mellan gossens och min linje.
- 20 steg! ropar jag.
Gossen mäter mycket noggrannt upp tio steg och sätter ner Kungen i mitten.
Vi är redo att börja matchen.
Gossen får börja. Med ett snyggt kast fäller han en av mina kubbar. Sen fortsätter han och fäller två till. Den lille gossen med blont tovigt hår och de blåaste ögon du kan tänka dig ser ut att vinna idag. Jag ler och applåderar när han gör mos av mina vinstchanser.
- Vad du är duktig killen! ropar jag. Jag har ju ingen chans mot dig.
Jag lyckas få omkull en av gossens kubbar men det hjälper inte. Efter en kort stund har jag inga kubbar kvar och gossen måttar ett kast mot Kungen.
Han kastar och träffar mitt i prick. Med ett tjut kommer han springande mot mig.
- Jag vann Magnus! Jag vann, ropar han förtjust.
Jag rufsar om hans hår och kramar om honom. I en enda rörelse lyfter jag upp honom på mina axlar.
- Vinnaren ska inte behöva gå hem, säger jag och börjar gå hemåt.
- Vänta! ropar gossen. Vi måste ju ta spelet med oss hem!
Jag skrattar till och sätter ner gossen igen.
- Naturligtvis min lille Kubb-Kung, kom så plockar vi upp vårt spel.
Efter en kort stund ligger spelet i lådan igen.
- Bra jobbat kompis, säger den lille gossen glatt! Kom så går vi hem och äter något gott!
- Ja, det har du rätt i. Kom så går vi hem och äter glass!
Med gossen på mina axlar vandrar vi hem.
Ungefär så kanske en liten kubbmatch går till! Kanske.
Snusningar från din Internetkompis Magnus
