Tille, jag lovade att vi skulle bygga koja idag och man ska hålla det man lovar!
Det rasslar till i träden. En ekorre hoppar mellan två höga tallar och försvinner snabbt bakom en stam. Någonstans i närheten hörs en hackspetts ihärdiga hackande och på en mossig sten sitter en uggla och sover. På marken ligger kottar och barr i massor.
- Kom, säger jag till gossen. Vi kan ha vårt läger här borta! Jag pekar på trädstam som ligger en bit bort.
Gossen skrattar till och springer bort till den mossiga stocken. Med ett skutt hoppar den lille killen upp på stocken.
- Titta Magnus! Jag står här uppe! ropar gossen lyckligt.
Det är en stor bedrift för en så liten gosse att skutta sådär högt.
Jag applåderar och går fram till pojken.
- Du är duktig du min lille kompis! säger jag och klappar honom på kinden.
Jag ser mig omkring. Det ligger gott om grenar i den här delen av skogen, både långa och korta.
- Kom Magnus, säger gossen ivrigt. Det finns massor med pinnar som vi kan använda till kojan!
Den lille pojken hoppar ner från stocken och börjar plocka grenar. Han är flitig den här pojken! Jag ställer ner ryggsäcken och verktygslådan på marken och börjar samla grenar jag också.
Efter en stund ligger där en stor hög med pinnar och grenar på marken. Pojken och jag står bredvid varandra och beundrar vårt resultat. Det kan nog bli en rejäl koja av allt det här!
- Vart vill du att kojan ska vara? frågar jag pojken och öppnar verktygslådan.
Gossen ser sig omkring och pekar sedan på stocken.
- Jag vill att vi bygger kojan mot den där stocken Magnus.
Jag tittar på den mossiga trädstammen och kliar mig fundersamt i håret.
- Tja, svarar jag, det kan faktiskt gå riktigt bra! Kom så börjar vi bygga!
Jag plockar fram två hammare ur verktygslådan och en ask med långa spikar.
- Här har du en hammare, säger jag och räcker gossen den ena hammaren.
Asken med spik ställer jag på stocken. Vi lägger ut de stora grenarna på marken men gossen ser fundersam ut.
- Magnus, hur ska vi göra nu? frågar han tveksamt.
Jag plockar upp en ganska lång gren lägger den mot stocken.
- Jag tror det kan vara bra att bygga väggarna först, svarar jag. Sen spikar vi ihop dem.
Gossen ler med hela ansiktet. Han gillar idén och börjar genast leta efter rätt grenar.
Ljudet av hammarslag och glada röster strömmar ut från skogen. Runt om i skogen sitter små fåglar och sjunger. En familj igelkottar har nyfiket vandrat in och sitter nu och ser på när en koja blir till i deras skog.
- Du Magnus, säger gossen plötsligt.
Jag ser upp och lägger ifrån mig hammaren.
- Ja lille vän?
Den lille snickarpojken tittar ner på sin mage och klappar på den lite.
- Är du hungrig? frågar jag med ett leende
- Ja, det är jag. Det är ju ganska jobbigt att bygga kojor. Jag blir hungrig av det! säger gossen och ser längtansfullt på ryggsäcken.
Jag dukar snabbt fram fyra mackor och en termos med choklad. Gossen tar en macka och sätter sig på marken med ryggen mot stocken.
- Vad tror du? frågar jag och häller upp choklad i gossens mugg.
Den lille snickarn tittar på vårt kojbygge och ler.
- Det kommer bli den finaste kojan! säger han med munnen full med macka.
Jag rufsar om hans blonda gossehår och räcker honom muggen.
- Japp, säger jag bestämt, den kommer att bli den finaste av kojor!
En lång stund senare tystnar hammarslagen i skogen. Jag lägger min hand på gossens axel och ler. Framför oss står kojan!
- Färdig! säger gossen stolt och ler.
- Mm, färdig, svarar jag. Kom så går vi in i kojan!
Vi leker en stund och när solen börjar gå ner packar vi ihop våra saker och ror hem.
- Kan vi åka hit imorgon igen? frågar gossen och gäspar.
- Det är klart vi kan göra det, svarar jag. Nu går vi hem och äter kvällsmat!
Jag surrar fast båten vid bryggan och tillsammans vandrar vi på stigen som leder hem till stugan.
Så kan jag tänka mig att en koja blir till under en dag i skogen...
Snusningar, din InternetKompis Magnus
