Tille, du, jag har ett litet äventyr åt dig. Det låg här i ett hörn och gömde sig..
En ny dag gryr med nya löften om varma vindar och härliga lekar. Två hjortar har övernattat i ladan och nu kikar de nyfiket ut för att en kort stund senare lugnt vandra ut på ängen. Det bubblar till på spisen. En gryta står där och ryker lite, det är gossens morgonchoklad och dagen till ära har han valt brun choklad. Jag tassar fram till dörren och öppnar den försiktigt. Det är ännu allt för tidigt för en liten gosse att vakna och jag har ett par överraskningar åt honom som måste ordnas till. Utanför dörren står en cykel. Den är blå och röd och på styret sitter en tuta. Fäst på pakethållaren sitter vimpeln, den är hräligt orange. Små gossar måste ju synas ordentligt när de är ute och cyklar. Jag lyfter upp cykeln och bär in den i rummet där gossen ligger och sover. Hans andetag är lätta, så som de brukar vara strax innan man vakna, du vet. Jag ställer fram frukostbrickan och sedan sätter jag mig i en fåtölj som står bredvid sängen. Gossen rör på sig lite och sätter sig sedan upp. Han gnuggar sig i ögonen med händerna och gäspar stort.
- Godmorgon lille vän, säger jag och ler.
Gossen vänder sig mot mig och gäspar igen.
- Godmorgon Magnus, svarar han sömnigt. vad blir det till frukost?
Jag reser mig och hämtar frukostbrickan. På den ligger en liten ringklocka.
Gossen stirrar häpen på den lilla silvriga klockan och sedan stirrar han på mig.
- Vad är det där? Sånt kan man ju inte äta! han ler lite osäkert.
Jag sätter mig i fåtöljen igen och skrattar.
- Gå bort till skåpet och öppna det. Jag ler.
Gossen glider ur sängen snabbt och går fram till skåpet. Han sträcker fram handen för att öppna dörren men hejdar sig.
- Det är väl inget som skräms va? frågar han och ser lite nervös ut.
- nejdå, jag skulle aldrig skrämma dig, lille vän. öppna nu så ska du se.
Gossen tar ett djupt andetag och öppnar sedan dörren. Inne i skåpet står den blåa och röda cykeln.
Gossen tar två steg tillbaka och flämtar till. Han ser på mig med stora ögan, sedan kikar han på cykeln igen.
- En cykel! Såna har jag bara sett på bild förut. har någon glömt den här?
Jag reser mig och går fram till gossen.
- nejdå. Det är ingen som glömt den. Det är din cykel. Här, låt mig hjälpa dig att ta ut den så att du kan gå ut och prova den.
- prova den?! Menar du det Magnus? menar du verkligen det?
Med ett leende kramar jag gossen och säger:
- Alla gossar ska ha en egen cykel som de kan cykla omkring på och hitta egna äventyr.
Om du vill så kan vi ta en cykeltur sen. Men bara om du vill.
Gossen ser på mig med sina stora blå ögon.
- Det vill jag. Du och jag Magnus, du och jag.
Med cykeln i ett stadigt grepp går vi ut genom dörren...
Så här gick det till... jag tror det finns en fortsättning också.. men den tar vi senare.¨
Snusningar din InternetKompis Magnus
