Anonym (Ps)

Äldre 19 Mar 09:40

287 svar

Uppfostrar man inte barn längre?

Jag har i flera år sett en alltmer utbredd trend från att föräldrar uppfostrade sina barn till att barnen bestämmer själva. Det känns konstigt att föräldrar har slutat ta ansvar och forma barnen så att de klarar sig i ett samhälle som blir allt tuffare.

Exempel:
Förr köpte föräldrar en cykel och cykelhjälm och hjälmen var ett villkor för att cykeln fick användas. Idag väljer barnet cykel och cykelhjälm och barn behandlar sina cyklar brutalt, cyklar överallt och glömmer ofta hjälmen.

Förr bestämde föräldrar vad barnen skulle äta, passade det inte blev barnet utan. Idag ser man föräldrar som försöker truga på barnet en smörgås, men barnet vägrar och får en bautabulle istället.

Förr bestämde föräldrar läggtiden. Idag beklagar sig föräldrar över att barnprogrammen slutar så sent och att det är omöjligt att få barnen att lägga sig innan de har slutat.

Tom Araya

Äldre 24 Mar 19:03

#273

sextiotalist skrev 2015-03-24 18:01:40 följande:

Varför måste ett barn söka gränser bara för att.

Nej, det gör ju inte alla barn och uppenbarligen inte ditt. Det är ju kanonbra, men så funkar inte alla barn alltid. Det kan ju även variera i perioder för ett enskilt barn.

sextiotalist skrev 2015-03-24 18:01:40 följande:

Jag resonerar som så. Man sätter gränser kring sig själv och lär barnet respektera ens egen och andras gränser.

Jo och detta är precis vad jag menar. Sedan om barnen inte kommer i närheten av att passera dessa gränser så är det ju bra, men inget egentligt skäl till att inte ha gränser.

Rosmarin

Äldre 24 Mar 19:04

#274

sextiotalist skrev 2015-03-24 18:01:40 följande:

Varför måste ett barn söka gränser bara för att. Jag resonerar som så. Man sätter gränser kring sig själv och lär barnet respektera ens egen och andras gränser.

Om man lär sina barn empati istället för att fokusera på regler så blir det naturligt för dem att tänka på hur deras beteende påverkar andra. Ingen "gräns" kommer därför överskridas av respekt för andra. Alla i familjen behöver vara tydliga med sina behov bara. Och att man lyssnar på varandra. Som vilka vuxna som helst.

sextiotalist

Äldre 24 Mar 19:09

#275

Rosmarin skrev 2015-03-24 19:04:56 följande:

Om man lär sina barn empati istället för att fokusera på regler så blir det naturligt för dem att tänka på hur deras beteende påverkar andra. Ingen "gräns" kommer därför överskridas av respekt för andra. Alla i familjen behöver vara tydliga med sina behov bara. Och att man lyssnar på varandra. Som vilka vuxna som helst.

Så resonerar jag också. Men många fastnar i regelverket och glömmer att reglerna är en konstruktion. Visst behöver man ibland regler , men för det är till för de som inte fixar det annars

tankfull

Äldre 24 Mar 19:14

#276

Rosmarin skrev 2015-03-24 19:04:56 följande:

Om man lär sina barn empati istället för att fokusera på regler så blir det naturligt för dem att tänka på hur deras beteende påverkar andra. Ingen "gräns" kommer därför överskridas av respekt för andra. Alla i familjen behöver vara tydliga med sina behov bara. Och att man lyssnar på varandra. Som vilka vuxna som helst.

Så tänker jag också! Bra uttryckt! Livet är inte svart eller vitt, det finns en himla massa nyanser däremellan! Både du och sextiotalisten har fattat det!

Tom Araya

Äldre 24 Mar 19:28

#277

Rosmarin skrev 2015-03-24 19:04:56 följande:

Om man lär sina barn empati istället för att fokusera på regler så blir det naturligt för dem att tänka på hur deras beteende påverkar andra. Ingen "gräns" kommer därför överskridas av respekt för andra. Alla i familjen behöver vara tydliga med sina behov bara. Och att man lyssnar på varandra. Som vilka vuxna som helst.

För det första är empati inget självklart för små barn att förstå, det kommer med mognad.

För det andra anser jag att empati även måste kopplas till gränser för enbart empati är inte mycket till gräns.
Även om man inom familjen är tydliga med sina behov så finns människor utanför som man också måste respektera och visa hänsyn till.

För det tredje kan det finnas en mängd saker kring beteende och vad som är lämpligt eller olämpligt för barn att göra där empati inte är applicerbart alls.

Tom Araya

Äldre 24 Mar 19:42

#278

sextiotalist skrev 2015-03-24 19:09:00 följande:

Så resonerar jag också. Men många fastnar i regelverket och glömmer att reglerna är en konstruktion. Visst behöver man ibland regler , men för det är till för de som inte fixar det annars

tankfull skrev 2015-03-24 19:14:02 följande:

Så tänker jag också! Bra uttryckt! Livet är inte svart eller vitt, det finns en himla massa nyanser däremellan! Både du och sextiotalisten har fattat det!

Gränser är till för de som inte grejar detta med empati, kanske inte förstår, skiter i det eller glömmer bort samt alla tillfällen där empati inte är applicerbart.

tankfull

Äldre 24 Mar 20:19

#279

Jag tänker såhär: ska man ha regler då måste man vara konsekvent till varje pris och därför bör man tänka efter noga så att det är en väldigt bra regel. Som att man alltid ska borsta tänderna innan man går och lägger sig. Det är en regel som inte behöver ruckas på. Men säg att du som förälder har regeln att barnen ska gå och lägga sig kl 20 på en vardag och kl 21 på en lördag. Och så råkar det vara så att det är en superbra film på TV som ditt barn vill se och den råkar sluta kl 22 på lördagen (och går inte att se på något annat sätt). Är regeln då fortfarande att barnet måste lägga sig kl 21 eller kan man göra ett undantag? Om man har regeln att barnet måste äta upp sina grönsaker eller äta en viss mängd på tallriken innan han/hon går från bordet - får man inte rätt dåligt samvete om det visar sig att barnet hade dålig matlust för att det höll på att bli kräksjukt? Skulle du tvinga barnet att ta på sig de kläder du lägger fram utan att tjafsa om du själv hade kunnat känna hur mycket de kliar eller skaver? Jag kanske är för blödig ibland men jag skulle själv inte vilja att nån stängde av mitt TV-program för att jag inte hade uppfattat att de bett mig sänka ljudet, eller att nån tvingade mig att ha på mig obekväma kläder eller äta mer mat än jag orkar (och det är inte så lätt att veta hur mycket man vill ha när man lägger upp på tallriken). Barn är också människor och om jag vill bli behandlad på ett visst sätt så gäller det för barnen också.

Tom Araya

Äldre 24 Mar 20:41

#280

tankfull skrev 2015-03-24 20:19:13 följande:

Jag tänker såhär: ska man ha regler då måste man vara konsekvent till varje pris och därför bör man tänka efter noga så att det är en väldigt bra regel. Som att man alltid ska borsta tänderna innan man går och lägger sig. Det är en regel som inte behöver ruckas på. Men säg att du som förälder har regeln att barnen ska gå och lägga sig kl 20 på en vardag och kl 21 på en lördag. Och så råkar det vara så att det är en superbra film på TV som ditt barn vill se och den råkar sluta kl 22 på lördagen (och går inte att se på något annat sätt). Är regeln då fortfarande att barnet måste lägga sig kl 21 eller kan man göra ett undantag? Om man har regeln att barnet måste äta upp sina grönsaker eller äta en viss mängd på tallriken innan han/hon går från bordet - får man inte rätt dåligt samvete om det visar sig att barnet hade dålig matlust för att det höll på att bli kräksjukt? Skulle du tvinga barnet att ta på sig de kläder du lägger fram utan att tjafsa om du själv hade kunnat känna hur mycket de kliar eller skaver? Jag kanske är för blödig ibland men jag skulle själv inte vilja att nån stängde av mitt TV-program för att jag inte hade uppfattat att de bett mig sänka ljudet, eller att nån tvingade mig att ha på mig obekväma kläder eller äta mer mat än jag orkar (och det är inte så lätt att veta hur mycket man vill ha när man lägger upp på tallriken). Barn är också människor och om jag vill bli behandlad på ett visst sätt så gäller det för barnen också.

Kan man inte vara konsekvent så är det kanske inget bra som regel. Därmed inte sagt att enstaka undantag inte kan göras om goda skäl finns, det kan barn hantera och ändå uppleva det som konsekvent.

Gränser är inte alltid statiska. En 10-åring kan tillåtas göra saker en 5-åring inte får. Man kan också utveckla barns motivering till varför de ska få göra det de vill göra, när de klarar att motivera sig så att jag är beredd att flytta gränsen så har de visat på en mognad och utveckling där så kan och kanske bör göras.

gbgumman

Äldre 24 Mar 20:43

#281

Vi har få regler

Man är snäll mot sina vänner och andra

Man gör sina läxor

Man gör sitt bästa i alla lägen

Man hjälper till om någon behöver

Sedan är jag inte så noga med att man ska jobba hemma, äta upp struntar jag i om de gör, städa tvätta lag mat och så får de lära sig själva. Det gjorde jag och det funka. Konflikter aktar vi oss för. Sedan får man anklaga mig för att inte uppfostra barnen.

Rosmarin

Äldre 24 Mar 21:26

#282

Tom Araya skrev 2015-03-24 19:28:39 följande:

För det första är empati inget självklart för små barn att förstå, det kommer med mognad.

För det andra anser jag att empati även måste kopplas till gränser för enbart empati är inte mycket till gräns.
Även om man inom familjen är tydliga med sina behov så finns människor utanför som man också måste respektera och visa hänsyn till.

För det tredje kan det finnas en mängd saker kring beteende och vad som är lämpligt eller olämpligt för barn att göra där empati inte är applicerbart alls.

Du har rätt i att empati inte är helt utvecklat vid födseln. Det var därför jag skrev att ska lära (träna) sina barn det. Och självklart sträcker sig empatin även utanför familjen. Respekt och empati händer ihop för mig.

Har du några exempel på när det inte räcker med empati och vanliga sociala koder (säga tack, vänta på sin tur osv)? Är inte riktigt med på vad du menar där.

Rosmarin

Äldre 24 Mar 21:29

#283

tankfull skrev 2015-03-24 20:19:13 följande:

Jag tänker såhär: ska man ha regler då måste man vara konsekvent till varje pris och därför bör man tänka efter noga så att det är en väldigt bra regel. Som att man alltid ska borsta tänderna innan man går och lägger sig. Det är en regel som inte behöver ruckas på. Men säg att du som förälder har regeln att barnen ska gå och lägga sig kl 20 på en vardag och kl 21 på en lördag. Och så råkar det vara så att det är en superbra film på TV som ditt barn vill se och den råkar sluta kl 22 på lördagen (och går inte att se på något annat sätt). Är regeln då fortfarande att barnet måste lägga sig kl 21 eller kan man göra ett undantag? Om man har regeln att barnet måste äta upp sina grönsaker eller äta en viss mängd på tallriken innan han/hon går från bordet - får man inte rätt dåligt samvete om det visar sig att barnet hade dålig matlust för att det höll på att bli kräksjukt? Skulle du tvinga barnet att ta på sig de kläder du lägger fram utan att tjafsa om du själv hade kunnat känna hur mycket de kliar eller skaver? Jag kanske är för blödig ibland men jag skulle själv inte vilja att nån stängde av mitt TV-program för att jag inte hade uppfattat att de bett mig sänka ljudet, eller att nån tvingade mig att ha på mig obekväma kläder eller äta mer mat än jag orkar (och det är inte så lätt att veta hur mycket man vill ha när man lägger upp på tallriken). Barn är också människor och om jag vill bli behandlad på ett visst sätt så gäller det för barnen också.

Håller helt med om detta!

Rosmarin

Äldre 24 Mar 21:38

#284

Vill förresten tillägga att vi självklart också har vissa regler som inte utgår från empati/respekt. Men det är mest såna som är "självklara"/reglerade i lag. Därför har jag inte tyckt de var värda att nämna. Utgår från att övriga i tråden har motsvarande :)

Tex: Borsta tänderna, alltid använda bilbälte och cykelhjälm.

tankfull

Äldre 24 Mar 21:55

#285

Tom Araya skrev 2015-03-24 20:41:30 följande:

Kan man inte vara konsekvent så är det kanske inget bra som regel. Därmed inte sagt att enstaka undantag inte kan göras om goda skäl finns, det kan barn hantera och ändå uppleva det som konsekvent.

Gränser är inte alltid statiska. En 10-åring kan tillåtas göra saker en 5-åring inte får. Man kan också utveckla barns motivering till varför de ska få göra det de vill göra, när de klarar att motivera sig så att jag är beredd att flytta gränsen så har de visat på en mognad och utveckling där så kan och kanske bör göras.

Jag förstår vad du menar med att barnets mognad kan få styra gränserna - håller helt med! Sen tror jag att en hel del föräldrar underskattar vad barnen kan förstå och inte, även i rätt låg ålder. Jag vet inte om jag har fått en smart unge ifrån början eller om hon har blivit smart för att jag alltid pratar med henne men jag häpnar ofta över hur mycket hon förstår trots ringa ålder! Låter kanske skrytsamt, men det är sant. Så i mitt fall har det fungerat bra utan så många fasta regler, men jag kan också förstå att det kan fungera på ett annat sätt i andra familjekonstellationer med exempelvis flera barn och rättvisesituationer m.m. Just därför stör jag mig på dem som säger att föräldrarna "nuförtiden" inte uppfostrar sina barn! När det kan se så olika ut i olika hem och situationer! Om jag skulle bli dömd som förälder för att jag sitter och surfar på mobilen en gång under dotterns gympapass så skulle jag bli jäkligt sur eftersom jag är med och hjälper till varenda gång annars! Så saker och ting är inte alltid som de ser ut. Inte riktat mot dig, bara en allmän reflektion.

Tom Araya

Äldre 24 Mar 21:58

#286

Rosmarin skrev 2015-03-24 21:26:19 följande:

Du har rätt i att empati inte är helt utvecklat vid födseln. Det var därför jag skrev att ska lära (träna) sina barn det. Och självklart sträcker sig empatin även utanför familjen. Respekt och empati händer ihop för mig.

Har du några exempel på när det inte räcker med empati och vanliga sociala koder (säga tack, vänta på sin tur osv)? Är inte riktigt med på vad du menar där.

Till att börja med är ju empati att känna med andra människor, att förstå känslor.
Förutom att detta är en del i utvecklingen som dröjer några år för barn (och ännu längre till full utveckling), så finns problemet även för vuxna att förstå olika människors känslor. Det är lätt att utgå från en själv och glömma bort att andra reagerar, tycker och känner annorlunda.
Ytterligare en aspekt svår för barn är att analysera och förstå vad som givit upphov till det andra känner.
Människor i allmänhet och barn i synnerhet glömmer också väldigt lätt att tänka på andra än sig själv, vissa mer än andra. Det faller sig lätt så när barnets vilja går emot andras vilja eller gränser (exempelvis föräldrars, lärares, andra barn m.fl.).
Barn kan också ha svårt att förstå att ta hänsyn eftersom de har helt annan referensram för det än vad vuxna har.
Detta ger alltså inga tydliga gränser.

Mera konkreta exempel på där empati inte räcker är där inga andra människor än barnet är inblandat, att ge sig på döda ting.
Ett annat exempel är där ett beteende medför konsekvenser för någon på ett sätt som ligger utanför barnets tid och rum. Detta kan röra tider, ekonomi mm.

Dock tror jag som du på att lära, träna, stimulera och uppmuntra utveckling, men gränser kan behövas som "back up" när detta inte räcker hela vägen.

Rosmarin

Äldre 27 Mar 19:23

#287

Tom Araya skrev 2015-03-24 21:58:46 följande:

Till att börja med är ju empati att känna med andra människor, att förstå känslor.
Förutom att detta är en del i utvecklingen som dröjer några år för barn (och ännu längre till full utveckling), så finns problemet även för vuxna att förstå olika människors känslor. Det är lätt att utgå från en själv och glömma bort att andra reagerar, tycker och känner annorlunda.
Ytterligare en aspekt svår för barn är att analysera och förstå vad som givit upphov till det andra känner.
Människor i allmänhet och barn i synnerhet glömmer också väldigt lätt att tänka på andra än sig själv, vissa mer än andra. Det faller sig lätt så när barnets vilja går emot andras vilja eller gränser (exempelvis föräldrars, lärares, andra barn m.fl.).
Barn kan också ha svårt att förstå att ta hänsyn eftersom de har helt annan referensram för det än vad vuxna har.
Detta ger alltså inga tydliga gränser.

Mera konkreta exempel på där empati inte räcker är där inga andra människor än barnet är inblandat, att ge sig på döda ting.
Ett annat exempel är där ett beteende medför konsekvenser för någon på ett sätt som ligger utanför barnets tid och rum. Detta kan röra tider, ekonomi mm.

Dock tror jag som du på att lära, träna, stimulera och uppmuntra utveckling, men gränser kan behövas som "back up" när detta inte räcker hela vägen.

Jag tror jag förstår vad du menar, och visst kan det hjälpa att ha vissa riktlinjer som "back upp". Vi kanske inte är överens i detalj, men i stort tror jag ändå att vi förstår varandra :)

Uppfostrar man inte barn längre?

INNEHÅLL