Far och dotter relation

Jag vet inte varför du vill fortsätta att debattera så här med mig? Jag säger att det inte är konstigt att fokus blir fel, och att man inte behöver klandra henne för det. Att det är mänskligt. Jag säger inte att hon ska fortsätta att hålla fokus på att dottern reser bort med sin pappa. Det blir konstigt när det låter som att du argumenterar emot mig när det är något som jag redan har sagt. 

TS skriver att "det är synd om henne för att hon är mobbad i skolan" så en gissnong är väl att pappan är extremt överbeskyddande mot just den ena dottern. Den andra dottern kanske har familj, eller vänner att resa med.

En som inte mår så bra kanske?

Det går åt båda hållen o det är vuxna människor vi talar om här. Också intressant att mobbing ska diskuteras, blev själv mobbad som ung o det är väldigt tråkigt att 23 åringen har blivit det men det är ingen ursäkt till att bete sig incestuöst. Pappan är säkert extra överbeskyddande pågrund av det men vad är det dem håller på med själva? Mobbing är kanske fel ord men TS exkluderas ju hela tiden istället för inkluderas och det är utfrysning. Tycker att det var otroligt fult gjort av 23 åringen som är en vuxen kvinna att enbart bjuda pappan på den där resan, hade varit en fin gest och sätt att visa uppskattning på genom att ge resan till pappa o hans sambo. Lite som tack för att jag får bo gratis hos er o att pappas fru slavar o passar upp på mig hela tiden.

Jag tycker att TS ska lämna den här mannen. Låt han fortsätta leka husband and wife med sin dotter istället.

Har varit mobbad!

Människan är 23 år gammal och har jobb, så det är hög tid att gå vidare i livet.

Någon gång måste hon ändå börja agera efter den ålder hon faktiskt är i, och mår hon dåligt så får hon göra som andra vuxna, söka hjälp.

Ja, det är väl i alla fall lätt att tänka sig att det är så hon känner sig i detta läget. För de andras del kan det mycket väl vara så att de inte tänker på att hon blir tagen för given. Det är viktigt att markera sina egna gränser. Vara tydlig. Har man tagit en större arbetsbörda i hemmet som man inte längre känner sig bekväm med (det kanske kändes okej för 7 år sen när det handlade om en 16-åring) så är det helt okej att backa och hänvisa till att mannen representerar 2/3 av de vuxna i hemmet. Om han anser att dottern inte behöver hjälpa till hemma så står det honom fritt att göra hennes del, om det är så han vill ha det. 

Har varit mobbad!

Människan är 23 år gammal och har jobb, så det är hög tid att gå vidare i livet.

Problemet som ofta uppstår när man lever med någon annans barn är att det är svårare att be andras barn att hjälpa till i hushållet, särskilt om du inte har fått mannens mandat  att göra det. Tycker inte pappan att dottern ska behöva hjälpa till så blir det svårt för hans partner att driva igenom något annat. 

Det här är definitivt något de hade kunnat tagit tag i mycket tidigare, att hon som vuxen inte gör någonting hemma, betyder antagligen att hon inte ens vet hur man gör. För pappans sambo blir det en än större tröskel att ta sig över om hon dessutom måste lära hans dotter hur man gör. 

Jag säger inte att jag tycker att du har fel men jag vet hur mycket svårare det är när det handlar om din partners barn än när det handlar om dina egna barn. 

Dottern har ett heltidsjobb så där har hon inte varit helt bortkommen. Men oavsett om hon hjälper till hemma eller inte så kan pappas partner avsäga sig att göra de extra sysslor som kommer sig av att han har en vuxen dotter som fortfarande bor hemma. 

I inlägg nr 11 står att hon har jobb och jobbar heltid.

Vägrar han åka en vecka för att lillan inte kan vara ensam hemma så skulle jag säga åt karln att då får vi anlita en nanny den veckan, då kommer det nån 17 åring o passar lillan.

Jag skulle bli en riktig bitch bara för att få fram mitt budskap om hur sjukt det här är.

Eller så gör hon alla (inkl. sig själv) en tjänst och separerar.

Lättaste vägen ur problemet.