• Anonym (Knepi­gt)
    Sat 1 Oct 2022 20:03
    12380 visningar
    87 svar
    87
    12380

    Förskolan klagar på min tvååring

    Mitt barns förskola klagar på att min dotter är överaktiv och att de måste vara med henne hela tiden, att hon busar och springer runt annars. De menar att det inte fungerar och ska tydligen ha ett samtal med oss föräldrar närmaste tiden(de sa det vid fredagens lämning). 


    Har två äldre barn och aldrig varit med om det här tidigare och tycker det hela är märklig. Jag undrar även vad vi ska göra över att hon är aktiv, hon är två år. Kan spontant bli knepigt att få utredning eller vad det nu är förskolan vill. Vi kan ju inte direkt sitta och prata med henne direkt heller. Känns knepigt och olustigt. 


    min dotter gillar dessutom inte den pedagogen som klagar, nästan rädd för henne. 

  • Svar på tråden Förskolan klagar på min tvååring
  • Anonym (Knepi­gt) Trådstartaren
    Mon 3 Oct 2022 17:38
    #71
    Anonym (Lena) skrev 2022-10-03 16:52:52 följande:

    Fast nu har ju inte pedagogerna sagt att TS barn har ett funktionshinder. De har bjudit in till ett möte. 


    Såna hade vi flera av när mitt barn var yngre och slogs och vägrade sitta med i samlingen. Genom att samarbeta föräldrar och pedagoger klurade vi ut vad hon behövde för stöd. Men det hade aldrig funkat om jag och min man sparkat bakut och hävdat att allt var förskolans fel. En sån attityd förlorar man bara på. Och den som förlorar mest är barnet. 


    Överaktiv 
    för mig är det ett symtom som kan härleda i diagnos. så jo de antyder det ofta i mitt fall
  • Anonym (Elma)
    Mon 3 Oct 2022 17:46
    #72
    +1
    Anonym (Lena) skrev 2022-10-03 16:52:52 följande:

    Fast nu har ju inte pedagogerna sagt att TS barn har ett funktionshinder. De har bjudit in till ett möte. 


    Såna hade vi flera av när mitt barn var yngre och slogs och vägrade sitta med i samlingen. Genom att samarbeta föräldrar och pedagoger klurade vi ut vad hon behövde för stöd. Men det hade aldrig funkat om jag och min man sparkat bakut och hävdat att allt var förskolans fel. En sån attityd förlorar man bara på. Och den som förlorar mest är barnet. 


    Fast nu förutsätter du att all förskolepersonal är bra och vill väl. Jag var nog den föräldern som kanske slog bakut när det gäller min yngsta. Dagis ville ha ett möte eftersom han hade rymt från dagis. Vi trodde att mötet skulle handla om hur vi och dagis förhindrar att det händer igen. På mötet var det vi föräldrar, förskolechefen och den personalen som inte tyckte om sonen (vilket han kände av). mötet handlade om vad sonen har gjort senaste 3 månaderna och vad det var för fel på honom. Vi fick höra att han slog ett barn 4 veckor tidigare. Det är inte ok men vad ska vi göra med informationen en månad senare samt att han brukade inte slåss. Han hade fel på syn, motorik och han gjorde konstiga saker tex så sprang han mycket. En annan dag så kom jag för att hämta då kommer gnällkärringen och suckade och stönade För det hade varit en jättejobbig dag med sonen för han hade slängt av sig kepsen. Om man tycker det är jättejobbigt när ett barn slänger av sig kepsen så kanske man inte ska jobba med barn. Får man inte lära sig lite tålamod på förskolelärarprogrammet.?
  • Anonym (Men va)
    Mon 3 Oct 2022 18:28
    #73
    Anonym (Jaha) skrev 2022-10-03 15:17:05 följande:
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 14:48:33 följande:
    Ja gud. Skrivs det handlingsplaner om mitt barn utan min vetskap och jag fick veta det skulle jag börja spela in varje samtal med personalen och spara med, utan att berätta. Om det är så man vill jobba.
    Det sker väldigt mycket dokumentation kring barn och elever som vårdnadshavare inte behöver informeras om, ibland inte ens har rätt att läsa. Kan vara bra att veta att det också är helt enligt lag riktigt.

    Pedagogisk kartläggning är något som skolan kan göra när som helst, utan vh vetskap, och det är helt enligt riktlinjerna. En kartläggning är till för att få en bred bild av vad ett barn eller elev har för svårigheter så att man inom verksamheten/undervisningen kan göra extra anpassningar, antingen inom klassen som helhet eller för enskilda elever beroende på situationen. Ibland är det ju en hel grupp som har en generell svårighet. Anpassningar som gäller en enskild elev ska dokumenteras i deras IUP. Det är inte detsamma som ett åtgärdsprogram.

    Särskilt stöd är det som dokumenteras i ett åtgärdsprogram (rektor är ansvarig), sånt stöd som inte går att rymma inom den vanliga verksamheten. På fsk-nivå ska vårdnadshavare ha möjlighet att delta i planeringen av särskilt stöd (däremot inte inom vanlig skola) och vh har rätt att ta del av åtgärdsprogrammet oavsett nivå.

    www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/extra-anpassningar-sarskilt-stod-och-atgardsprogram
    Happ. Men då kan jag också kartlägga pedagoger antar jag. Så man har på fötterna den dagen någon anklagar ens barn för något felaktigt.
  • Anonym (Men va)
    Mon 3 Oct 2022 18:30
    #74
    +1
    Anonym (Knepigt) skrev 2022-10-03 17:38:11 följande:
    Överaktiv 
    för mig är det ett symtom som kan härleda i diagnos. så jo de antyder det ofta i mitt fall
    Ja. Jag får ofta bilden av att personer inom fsk numera gärna vill sätta diagnoser, för att ?vara den som hittat det och hjälper barnet?. Vilket gör att  saker gärna övertolkas av den här yrkeskategorin. Allt som inte exakt är i mallen från utbildningen är fel, avviker och är något som inte passar.
  • Anonym (fröke­n fräken­)
    Mon 3 Oct 2022 19:20
    #75
    Ja jösses. Har sagt det förut och säger det igen. Förskolan har blivit ett skämt. Det är bara fokus på läroplan och utveckling och pedagooooger. Vi föräldrar behöver barnpassning av snälla trygga vuxna när vi arbetar. Vi skiter i era läroplaner. Jag är inget pedagogiskt geni men jag klarar ändå att läsa böcker och måla och leka med klossar och gå ut i naturen och titta på kottar.

    Och så ska det gnällas på att en tvååring har svårt att sitta stilla? Varför skapar vi ett samhälle där inte ens normalfungerande människor platsar? Dumheter. 

    Håller fullständigt med! Och då är jag själv utbildad förskollärare. Jag tog min examen 1987 och älskade mitt jobb.

    Jag kallades dagisfröken och var stolt över det. Mina arbetsdagar ägnades åt barnen, både pedagogiska aktiviteter och ren omvårdnad.

    Att hålla i samlingen innan lunch var en favorit för mig. Att läsa saga vid vilan var helmysigt.

    Jag arbetade på en mindre förskola i ett mindre samhälle så vi kände i stort sett alla föräldrarna. På den tiden hade vi även en föreståndare per förskola som alltid fanns på plats om något behövde diskuteras.

    Visst fanns det barn som var livligare än andra, precis som det fanns barn som var mer tillbakadragna och "lugna". Vi hade självklart ögonen öppna om ett barn inte mådde bra men det var väldigt sällan vi misstänkte att något var fel i hemmet eller annars.

    Men åren gick och "dagis" blev "förskola". "Fröken" blev "pedagog" och det jobb jag älskat försvann i läroplaner, dokumentation och annat "lull-lull".

    Plötsligt skulle vi vara "observanta"(läs: misstänksamma) för att upptäcka minsta lilla variation oavsett hur bra barnen mådde.

    Vid ett tillfälle gavs det ut en enkät till föräldrar i kommunen: "Hur väl litar du på pedagogernas kompetens?" eller något liknande. Jag och en kollega skämtade lite allvarligt om att det borde varit tvärtom. Vi pedagoger skulle fått tänka efter om vi litade på att föräldrarna var kompetenta föräldrar. Vi förväntades i stort sett utgå från att de inte var det.

    Jag höll ut ganska många år med eländet men till sist orkade jag inte längre. Det kändes som om barnen var den minsta delen av min arbetsdag. Samtidigt klämde kommunen in  fler och fler barn på samma personalstyrka som förut.

    Till sist insåg jag att det jobb jag valt och utbildat mig för inte fanns längre. Jag sade upp mig efter 23 år i yrket och arbetar nu med något helt annat.

    Jag ångrar inte att jag bytte bana, jag saknar barnen men det kan inte hjälpas. Jag är en fantastisk dagisfröken men en urusel pedagog.

  • Anonym (fröke­n fräken­)
    Mon 3 Oct 2022 19:28
    #76

    Mitt inlägg var en kommentar till inlägg #20. Det blev lite oklart så här kommer min kommentar igen:

    Håller fullständigt med! Och då är jag själv utbildad förskollärare. Jag tog min examen 1987 och älskade mitt jobb.

    Jag kallades dagisfröken och var stolt över det. Mina arbetsdagar ägnades åt barnen, både pedagogiska aktiviteter och ren omvårdnad.

    Att hålla i samlingen innan lunch var en favorit för mig. Att läsa saga vid vilan var helmysigt.

    Jag arbetade på en mindre förskola i ett mindre samhälle så vi kände i stort sett alla föräldrarna. På den tiden hade vi även en föreståndare per förskola som alltid fanns på plats om något behövde diskuteras.

    Visst fanns det barn som var livligare än andra, precis som det fanns barn som var mer tillbakadragna och "lugna". Vi hade självklart ögonen öppna om ett barn inte mådde bra men det var väldigt sällan vi misstänkte att något var fel i hemmet eller annars.

    Men åren gick och "dagis" blev "förskola". "Fröken" blev "pedagog" och det jobb jag älskat försvann i läroplaner, dokumentation och annat "lull-lull".

    Plötsligt skulle vi vara "observanta"(läs: misstänksamma) för att upptäcka minsta lilla variation oavsett hur bra barnen mådde.

    Vid ett tillfälle gavs det ut en enkät till föräldrar i kommunen: "Hur väl litar du på pedagogernas kompetens?" eller något liknande. Jag och en kollega skämtade lite allvarligt om att det borde varit tvärtom. Vi pedagoger skulle fått tänka efter om vi litade på att föräldrarna var kompetenta föräldrar. Vi förväntades i stort sett utgå från att de inte var det.

    Jag höll ut ganska många år med eländet men till sist orkade jag inte längre. Det kändes som om barnen var den minsta delen av min arbetsdag. Samtidigt klämde kommunen in  fler och fler barn på samma personalstyrka som förut.

    Till sist insåg jag att det jobb jag valt och utbildat mig för inte fanns längre. Jag sade upp mig efter 23 år i yrket och arbetar nu med något helt annat.

    Jag ångrar inte att jag bytte bana, jag saknar barnen men det kan inte hjälpas. Jag är en fantastisk dagisfröken men en urusel pedagog.

  • Anonym (Kia)
    Mon 3 Oct 2022 19:34
    #77

    Arbetar som rektor på förskolan. Har läst tråden slarvigt. Handlingsplaner ska vårdnadshavare självklart känna till. Allmänt dokumenterande inte alltid beror i vilket syfte då det är inte arbete. Samtal med vh kring överaktivt barn är bra om utgångspunkten är att diskutera fram lösningar som ev fungerar hemma och kan appliceras på förskolan, skapa samsyn eller bara informera. Har de en negativ syn på ditt barn och är allmän less på sitt jobb hade jag bytt förskola eller försökt byta avdelning. Ditt barn ska inte behöva vistas i den miljön och förändring tar tid.

  • Anonym (Kia)
    Mon 3 Oct 2022 19:37
    #78
    Anonym (Kia) skrev 2022-10-03 19:34:55 följande:

    Arbetar som rektor på förskolan. Har läst tråden slarvigt. Handlingsplaner ska vårdnadshavare självklart känna till. Allmänt dokumenterande inte alltid beror i vilket syfte då det är inte arbete. Samtal med vh kring överaktivt barn är bra om utgångspunkten är att diskutera fram lösningar som ev fungerar hemma och kan appliceras på förskolan, skapa samsyn eller bara informera. Har de en negativ syn på ditt barn och är allmän less på sitt jobb hade jag bytt förskola eller försökt byta avdelning. Ditt barn ska inte behöva vistas i den miljön och förändring tar tid.


    Ska stå? allmänt dokumenterande inte alltid, beror i vilket syfte då det är INRE arbete
  • Anonym (Jaha)
    Mon 3 Oct 2022 20:10
    #79
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 18:28:20 följande:
    Happ. Men då kan jag också kartlägga pedagoger antar jag. Så man har på fötterna den dagen någon anklagar ens barn för något felaktigt.
    Ja det är klart du kan det. Inte riktigt samma sak däremot eftersom du verkar vilja göra det med någon slags hämndtanke i bakgrunden medan lärare m.fl. bara följer skollagen. Inte ens valfritt för dem ska tilläggas.
  • Anonym (Knepi­gt) Trådstartaren
    Mon 3 Oct 2022 20:30
    #80

    Jag har som sagt äldre barn där en är född 2006 och en 2010. Jag kan därför se en skillnad i förskolan just kring barnets utveckling och personlighet. På den tiden fanns mer tålamod med barnen och högre i tak vilket jag nu inte tycker finns. Lite låt barn vara barn mentalitet, något som nu kanske finns mindre av. Delvis på grund av kunskap om diagnoser såklart samt att pedagogerna kanske vill väl och upptäcka diagnoser i tid. En medvetenhet om diagnoser som på gott och ont saknades längre bak. 


    vi fåe se hur det utvecklar sig och vi kommer göra vad vi kan för att få vår dotter ?lugnare? och jobba på att hon ska utveckla uppmärksamhet och fokus. tänker mycket mer medvetet nu efter det som förskolan påpekat. Känns såklart sorgset och efter att ha läst många förskollärare i tråden så verkar många dem även insunera att diagnos finns då dem känner igen beteendet mm. 

  • Mon 3 Oct 2022 20:58
    #81
    +1

    Vi bor i EU men inte i Sverige. När min son var 2 år och gick på förskolan funkade det så här. Vi hade en kontaktbok där personalen skrev något varje dag om min son, och ibland skrev jag något tillbaka, tex att han sovit dålig och nog var trött. 

    De skrev tex Han åt blabla i dag och var väldigt glad. Han åt normalt och tyckte det var jättekul att leka med playdoo. Han sov bra, men en kompis bet honom i armen, fast de bråkade inte. När han var 3 år skrev de ibland, Han och kompisen sprang omkring som macho tjurar i dag och skrämde de minsta. Han lärde sig 2 bokstäver i dag. Han grät en del på morgonen men var sen jätteglad. Han blev jättearg på en kompis. Han dansade breakdans för alla när han kom på morgonen. Han tyckte det var väldigt tråkigt med Xx i dag och kunde inte koncentrera sig. Han bara pratade på lunchen och störde alla. 

    De skrev aldrig att detta måste ni göra, detta är fel, han har problem med Xx, detta måste vi göra pga honom etc. De tog itu med situationen och löste det. Ibland gjorde han tokiga saker, men de analyserade inte sönder det och fick det att få stora konsekvenser. Sen när jag hämtade honom fyllde de ibland på med info, han lekte väldigt mycket med x, hade gillat att sjunga idag osv.

    Bra förskola, välmenta vuxna som inte analyserade sönder situationen och som visste att småttingar kan vara jobbiga. Och dom hanterade situationen på egen hand. 

  • Anonym (Lena)
    Mon 3 Oct 2022 21:15
    #82
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 18:30:22 följande:
    Ja. Jag får ofta bilden av att personer inom fsk numera gärna vill sätta diagnoser, för att ?vara den som hittat det och hjälper barnet?. Vilket gör att  saker gärna övertolkas av den här yrkeskategorin. Allt som inte exakt är i mallen från utbildningen är fel, avviker och är något som inte passar.
    Det är nog olika. Hos oss var det vi som tog upp frågan om funktionshinder och pedagogerna var pragmatiska och ville hitta lösningar som förenklade för vårt barn. 
    Anonym (Elma) skrev 2022-10-03 17:46:37 följande:
    Fast nu förutsätter du att all förskolepersonal är bra och vill väl. Jag var nog den föräldern som kanske slog bakut när det gäller min yngsta. Dagis ville ha ett möte eftersom han hade rymt från dagis. Vi trodde att mötet skulle handla om hur vi och dagis förhindrar att det händer igen. På mötet var det vi föräldrar, förskolechefen och den personalen som inte tyckte om sonen (vilket han kände av). mötet handlade om vad sonen har gjort senaste 3 månaderna och vad det var för fel på honom. Vi fick höra att han slog ett barn 4 veckor tidigare. Det är inte ok men vad ska vi göra med informationen en månad senare samt att han brukade inte slåss. Han hade fel på syn, motorik och han gjorde konstiga saker tex så sprang han mycket. En annan dag så kom jag för att hämta då kommer gnällkärringen och suckade och stönade För det hade varit en jättejobbig dag med sonen för han hade slängt av sig kepsen. Om man tycker det är jättejobbigt när ett barn slänger av sig kepsen så kanske man inte ska jobba med barn. Får man inte lära sig lite tålamod på förskolelärarprogrammet.?
    Såklart finns det dåliga pedagoger som borde byta jobb. Men TS har ju inte ens varit på mötet än. Det jag reagerar på är att en del i tråden verkar utgå från att majoriteten av förskolepedagogerna tycker illa om barn. TS är inbjuden till ett möte. Att inför ett möte måla upp en bild av att den man ska träffa är dum är ingen bra förutsättning. 
  • Anonym (Men va)
    Tue 4 Oct 2022 13:58
    #83
    Anonym (fröken fräken) skrev 2022-10-03 19:28:07 följande:

    Mitt inlägg var en kommentar till inlägg #20. Det blev lite oklart så här kommer min kommentar igen:

    Håller fullständigt med! Och då är jag själv utbildad förskollärare. Jag tog min examen 1987 och älskade mitt jobb.

    Jag kallades dagisfröken och var stolt över det. Mina arbetsdagar ägnades åt barnen, både pedagogiska aktiviteter och ren omvårdnad.

    Att hålla i samlingen innan lunch var en favorit för mig. Att läsa saga vid vilan var helmysigt.

    Jag arbetade på en mindre förskola i ett mindre samhälle så vi kände i stort sett alla föräldrarna. På den tiden hade vi även en föreståndare per förskola som alltid fanns på plats om något behövde diskuteras.

    Visst fanns det barn som var livligare än andra, precis som det fanns barn som var mer tillbakadragna och "lugna". Vi hade självklart ögonen öppna om ett barn inte mådde bra men det var väldigt sällan vi misstänkte att något var fel i hemmet eller annars.

    Men åren gick och "dagis" blev "förskola". "Fröken" blev "pedagog" och det jobb jag älskat försvann i läroplaner, dokumentation och annat "lull-lull".

    Plötsligt skulle vi vara "observanta"(läs: misstänksamma) för att upptäcka minsta lilla variation oavsett hur bra barnen mådde.

    Vid ett tillfälle gavs det ut en enkät till föräldrar i kommunen: "Hur väl litar du på pedagogernas kompetens?" eller något liknande. Jag och en kollega skämtade lite allvarligt om att det borde varit tvärtom. Vi pedagoger skulle fått tänka efter om vi litade på att föräldrarna var kompetenta föräldrar. Vi förväntades i stort sett utgå från att de inte var det.

    Jag höll ut ganska många år med eländet men till sist orkade jag inte längre. Det kändes som om barnen var den minsta delen av min arbetsdag. Samtidigt klämde kommunen in  fler och fler barn på samma personalstyrka som förut.

    Till sist insåg jag att det jobb jag valt och utbildat mig för inte fanns längre. Jag sade upp mig efter 23 år i yrket och arbetar nu med något helt annat.

    Jag ångrar inte att jag bytte bana, jag saknar barnen men det kan inte hjälpas. Jag är en fantastisk dagisfröken men en urusel pedagog.


    Kan bara säga, vad sorgligt att läsa den förändring du upplevt. 
  • Anonym (Men va)
    Tue 4 Oct 2022 14:00
    #84
    Anonym (Knepigt) skrev 2022-10-03 20:30:54 följande:

    Jag har som sagt äldre barn där en är född 2006 och en 2010. Jag kan därför se en skillnad i förskolan just kring barnets utveckling och personlighet. På den tiden fanns mer tålamod med barnen och högre i tak vilket jag nu inte tycker finns. Lite låt barn vara barn mentalitet, något som nu kanske finns mindre av. Delvis på grund av kunskap om diagnoser såklart samt att pedagogerna kanske vill väl och upptäcka diagnoser i tid. En medvetenhet om diagnoser som på gott och ont saknades längre bak. 


    vi fåe se hur det utvecklar sig och vi kommer göra vad vi kan för att få vår dotter ?lugnare? och jobba på att hon ska utveckla uppmärksamhet och fokus. tänker mycket mer medvetet nu efter det som förskolan påpekat. Känns såklart sorgset och efter att ha läst många förskollärare i tråden så verkar många dem även insunera att diagnos finns då dem känner igen beteendet mm. 


    Undrar i mitt stilla sinne om föräldrar till lugna barn behöver hitta sätt att aktivera barnen. Sluta läs och dra ut ungarna på obligatorisk bollspark en timme efter jobbet oavsett om barnet avskyr det.
  • Anonym (Men va)
    Tue 4 Oct 2022 14:02
    #85
    +1

    Om man vill ha barnen i en tillåtande miljö då, där de får springa och leka och vara aktiva om de är de som 2-4-åringar, som deras personligheter. Vad ska man som förälder göra då?

  • Anonym (är)
    Tue 4 Oct 2022 14:21
    #86
    Anonym (Lena) skrev 2022-10-03 21:15:34 följande:

    Anonym (Elma) skrev 2022-10-03 17:46:37 följande:
    Fast nu förutsätter du att all förskolepersonal är bra och vill väl. Jag var nog den föräldern som kanske slog bakut när det gäller min yngsta. Dagis ville ha ett möte eftersom han hade rymt från dagis. Vi trodde att mötet skulle handla om hur vi och dagis förhindrar att det händer igen. På mötet var det vi föräldrar, förskolechefen och den personalen som inte tyckte om sonen (vilket han kände av). mötet handlade om vad sonen har gjort senaste 3 månaderna och vad det var för fel på honom. Vi fick höra att han slog ett barn 4 veckor tidigare. Det är inte ok men vad ska vi göra med informationen en månad senare samt att han brukade inte slåss. Han hade fel på syn, motorik och han gjorde konstiga saker tex så sprang han mycket. En annan dag så kom jag för att hämta då kommer gnällkärringen och suckade och stönade För det hade varit en jättejobbig dag med sonen för han hade slängt av sig kepsen. Om man tycker det är jättejobbigt när ett barn slänger av sig kepsen så kanske man inte ska jobba med barn. Får man inte lära sig lite tålamod på förskolelärarprogrammet.?
    Såklart finns det dåliga pedagoger som borde byta jobb. Men TS har ju inte ens varit på mötet än. Det jag reagerar på är att en del i tråden verkar utgå från att majoriteten av förskolepedagogerna tycker illa om barn. TS är inbjuden till ett möte. Att inför ett möte måla upp en bild av att den man ska träffa är dum är ingen bra förutsättning. 
    Det är nog så att många som har barn som varit åt det livligare hållet fått mycket klagomål och trista kommentarer från förskolans pedagoger genom förskoleåren med sina barn.

    Och det sitter såklart kvar och färgar bilden av pedagoger som endast ser problem, avslutar varje dag med en lång klagovisa om allt dåligt barnet hittat på och som försöker lämpa över problemen som verksamheten upplever med barnet på föräldrarna som från jobbet på nåt sätt ska se till att barnet inte hittar på bus eller är överaktivt. 
  • nernu
    Tue 4 Oct 2022 16:06
    #87
    +2
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-04 14:00:25 följande:
    Undrar i mitt stilla sinne om föräldrar till lugna barn behöver hitta sätt att aktivera barnen. Sluta läs och dra ut ungarna på obligatorisk bollspark en timme efter jobbet oavsett om barnet avskyr det.
    Jag har fått lugna barn. Och nej precis som du antyder är det givetvis inte så. Vi med lugna snälla barn får beröm om hur duktiga vi är. Sånt trams. Det uttrycket är ju också skit. Snälla barn säger man. Så aktiva busiga barn är inte snälla? Stackars barn. 
Svar på tråden Förskolan klagar på min tvååring