Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

RaraS: Grattis! Skönt att höra att kroppen börjar fungera som den ska efter operationen.

Jaha, då har det hänt, det som jag oroat mig för. En av mina nära vänner är gravid. Försöker vara glad för hennes skull men jag är så avundsjuk. Och samtidigt känner jag mig hemsk som känner såhär. :(

Sunflower: Man är inte hemsk av att tänka så! Vi har en förlust som ingen som inte varit med om det riktigt kan förstå! Man har rätt att vara avundsjuk, bara man kan glädjas lite åt dem också!

Acinna: Ja, det är ju himla skönt att kroppen är tillbaka!

Sunflower: Förstår precis hur du känner....det kryllar av gravid helt plötsligt runt omkring mig. Om två veckor ska jag på "tjejhelg" och träffa gamla gänget från grundskolan. Vi är fem stycken som brukar träffas ett par gånger om året. En har fått två barn, hon var rätt så tidig. Sedan är vi fyra stycken kvar....2 stycken är gravida och ska få barn i februari. 

Och sedan är vi två utan barn kvar…men jag vet att hon andra hade tänkt börja försöka under hösten/vintern så jag är rädd att jag är den enda icke gravida/utan barn där… Jag har egentligen ingen lust alls att åka, sitta där under helg och snacka om deras graviditetsproblem och allt…och nu kanske jag har ÄL just då också. Ja, ”avundsjuk” kan man ju beskriva det…jag känner inte ens för att träffa dem längre, och vi brukar ha jättekul tillsammans när man träffas…ja, man är verkligen inte stolt över sina känslor.

Det jag är mest less på, när man träffar gravida, är allt gnäll över alla problem de har. Känns som de är minimala jämfört med att gått igenom ett X…vad gör det då att man inte kan springa på som vanligt, att vissa saker tar längre tid osv… Ja, en dag får jag förhoppningsvis veta hur det känns också, men då ska jag inte gnälla för folk överallt….bara för ”nära” vänner och min man

Mensen kom 3 dagar sent, så det var ett spökstreck jag fick. :/

Det där med avundsjuka tycker jag är sunt, jag har tom. gått så långt så att jag tog bort en bekant från facebook som bara skrev pluttinuttiga saker om sin graviditet hela tiden. Jag började försöka innan henne och nu ska hon snart föda - lyckades på första försöket. Jag orkar inte ens ha dåligt samvete för att jag ogillar allt vad gravida heter just nu. Enda ggn jag kan bli glad för någon annans skull är om jag vet att hon har haft svårt för att bli gravid/har haft missfall eller X. Men de som bara har sån himla tur och inte förstår hur fruktansvärt svårt det kan vara för andra - de vill jag inte ha i min närhet.

Ska boka tid hos gyn och kolla med vul om någon vecka igen, men med min itur har jag äl på fel sida igen. Då tänker jag inte ens försöka, känner att hela försöka-bli-med-barn-grejen har tagit över mitt liv.
Började snusa i dag igen, känner att jag inte orkar leva sunt, låta bli att dricka/snusa och knapra vitaminer och aldrig unna mig lite kul när jag ändå aldrig får utdelning. Lite bitter nu..:(

Nån som mensen bettet sig konstigt på efter X?

Jag hade ju mitt X i feb i år och det tog väl nån månad innan mensen kom tillbaka.

Sedan rullade den på som vanligt typ.

Men nu har jag inte haft mens på två månader!

Jag är inte gravid för jag har testat mig.

Har inte haft mer än en mens sedan min operation, men den var kortare och intensivare än tidigare.

Jag har haft lite längre menscyklar efter X:et, förut brukade jag ha 29 dgr och nu 31-32 dgr..undrar vad det beror på?

hm...jag förstår precis vad du vill säga.. att "få barn" är något som vissa bara antar att man "får" bara sådär, utan minsta eftertanke och tacksamhet. Jag tror att det handlar om en ödmjukhet man måste lära sig, att förstå att alla i världen inte är lika lyckligt lottade, och att det måste få komma känslor som du har, typ ilska, därför att man själv tillhör de som inte har det lika lätt.

Fast å andra sidan kan man lätt fastna i de här tankarna också. Bara för att en människa har råkat bli gravid och inte har gått igenom mycket tufft innan behöver inte det betyda att man inte förstår de som får kämpa? Min svägerska och svåger har försökt i säkert 5 år med att få barn, och hon var rent ut sagt riktigt ELAK mot mig för att jag hade "spottat ut ungar". (jag fick 3 st på 2 år) Så långt får det ju inte gå heller. Jag sörjde, och sörjer fortfarande, väldigt med dem och det har jag sagt till henne också. Hon är typ den enda som inte sagt grattis till mig nu heller, och jag antar att det är för att hon sörjer så pass hårt och inte orkar. Men där är jag stor människa nog att förstå henne, jag är bara lite ledsen över att hon inte orkar glädjas med oss. Men som sagt. Jag förstår varför. (vet också att hon går och snackar med någon om detta, för hon har sagt att hon själv tycker att hon är elak mot de som får barn osv i sin närhet)

du får vara bitter! Det är ett helvete att gå igenom denna ovisshet och se den där jäkla mensen komma varenda månad!! :(

Det tog min kropp nästan 7 månader innan den blev desamma, efter att ha haft 28 dagar och jämn ägglossning hade jag de 7 mån efter X oregelbunden och hemsk mensvärk och uteblivna ägglossningar.

Håll ut kroppen kommer igång :)