• Anonym (TS ångrar­)
    Äldre 14 Jun 10:41
    211404 visningar
    780 svar
    -1 +1
    780
    211404

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Eisa
    Äldre 14 Jun 10:47
    #1

    Det var det första jag fick höra på mödravårdscentralen när jag var i typ vecka 6 och osäker på att behålla. Barnmorskan: Det finns många som ångrar sina barn fast de inte erkänner det.

    Så nog tror jag det förekommer. Men jag tycker synd om de som lägger energi på att ångra istället för att bara acceptera det man inte kan förändra och göra det bästa av situationen. Att ångra är enormt okonstruktivt. 

    Men jag kan förstå dig också TS. Två barn hade tagit knäcken på mig. Jag stannar vid ett.

  • Anonym (svårt­)
    Äldre 14 Jun 10:53
    #2

    Jag ångrade länge mitt barn. Jag var helt enkelt inte redo, jag skaffade barn med fel man, vid fel tillfälle i livet. Många kvällar har jag gråtit! Vid ett tillfälla funderade jag faktiskt att ge bort hela vårdnaden till pappan. Tyvärr är pappan oförmögen till att ta hand om sitt barn. Nu har jag en underbar sambo som stöttat mig otroligt genom åren. Och äntligen, efter 6 år, känner jag faktiskt verklig gläde över att vara mamma! Men jag är också glad att jag stannade vid ett. Det är knappt så jag räcker till bara för honom. 

  • Anonym (TS ångrar­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jun 10:56
    #3
    Eisa skrev 2014-06-14 10:47:31 följande:

    Det var det första jag fick höra på mödravårdscentralen när jag var i typ vecka 6 och osäker på att behålla. Barnmorskan: Det finns många som ångrar sina barn fast de inte erkänner det.

    Så nog tror jag det förekommer. Men jag tycker synd om de som lägger energi på att ångra istället för att bara acceptera det man inte kan förändra och göra det bästa av situationen. Att ångra är enormt okonstruktivt. 

    Men jag kan förstå dig också TS. Två barn hade tagit knäcken på mig. Jag stannar vid ett.


    Jag tror att de flesta med mig försöker göra det bästa av livet trots allt, överlevnadsinstinkt :), och att man snarare tänker acceptera än ångra. Det behöver bara förtydligas i sådana här sammanhang för att fylla sitt syfte i upplysning. 
  • Äldre 14 Jun 10:58
    #4

    Men jag hoppas innerligt att du ändå känner kärlek för dina barn, så att inte de behöver lida för att du gjort ett felval?

  • Anonym (Lingo­net)
    Äldre 14 Jun 11:12
    #5

    Jag kan förstå att någon kanske tagit fel beslut, oavsett om man valt att behålla eller ta bort. Men till er som valde att behålla och som nu ångrar sig.... Dom växer upp och blir vuxna. Sen är dom ute ur era liv och ni får erat liv tillbaka. Visst det tar kanske 18-20 år. Men det kommer...
    Själv älskar jag mina barn. Ingen av dom har gått smärtfritt genom barn- och ungdoms åren. Många gånger har jag önskat att dom skulle varit friska... men nu är det som det är.
    Håller absolut med om att man inte ska tjata på folk att de ska skaffa barn. Tycker att det är bra att den diskussionen kommer upp till ytan.

  • Anonym (fan)
    Äldre 14 Jun 11:17
    #6

    Yes vi finns. har korkat nog låtit kvinnan ta beslut när ordet abort inte fanns i hennes vokabulär, nu har vi flertal fanskap som bara driver mig till vansinne.


    Skulle hon nöja sig med en skulle det kanske se bättre ut men nu har vi en udda antal som bara bråkar med varandra och jag har bara lust att silvertejpa hela högen i garderob så dom håller käft nån gång på dygnet.


    Jag längtar så till dagen dom tar sin pick och pack och drar åt helvete, bara det att så som det ser ut nu med massinvandring så kommer dom inte ha nånstans att flyta.


     

  • sextio­talist
    Äldre 14 Jun 11:19
    #7
    Anonym (Lingonet) skrev 2014-06-14 11:12:05 följande:
    Jag kan förstå att någon kanske tagit fel beslut, oavsett om man valt att behålla eller ta bort. Men till er som valde att behålla och som nu ångrar sig.... Dom växer upp och blir vuxna. Sen är dom ute ur era liv och ni får erat liv tillbaka. Visst det tar kanske 18-20 år. Men det kommer...
    Själv älskar jag mina barn. Ingen av dom har gått smärtfritt genom barn- och ungdoms åren. Många gånger har jag önskat att dom skulle varit friska... men nu är det som det är.
    Håller absolut med om att man inte ska tjata på folk att de ska skaffa barn. Tycker att det är bra att den diskussionen kommer upp till ytan.
    Nu är jag ganska säker på att TS är en bra förälder, även om hon ångrar sitt val. Jag tycker det är bra att man tar upp sådana här ämnen, för det är något som är tabu.

    Jag ångrar inte min egen son, men jag är glad att vi inte skaffade fler. Fast jag tycker det är så skönt att han är en tonåring nu
  • Anonym (*)
    Äldre 14 Jun 11:20
    #8

    Kan intyga att det är ett livslångt trauma att leva med att vara oönskad, ovälkommen eller att ens föräldrar bara inte orkar med att man finns.

  • Äldre 14 Jun 11:27
    #9
    sextiotalist skrev 2014-06-14 11:19:49 följande:
    Nu är jag ganska säker på att TS är en bra förälder, även om hon ångrar sitt val. Jag tycker det är bra att man tar upp sådana här ämnen, för det är något som är tabu.

    Jag ångrar inte min egen son, men jag är glad att vi inte skaffade fler. Fast jag tycker det är så skönt att han är en tonåring nu
    Varför är du säker på att ts trots att hon ångrar sina barn, är en bra förälder?
  • Äldre 14 Jun 11:37
    #10
    -2

    Hur sjukt har inte samhället blivit när mammor börjar ångra sina barn, när barn inte är önskvärda bara för att livet har blivit beroende av kapitalism och pengar, när barn ses som problem snarare än tillgångar.

    Kanske dags att vi börjar se på barn som det finaste vi har istället för det som prioriteras längst ned efter villa, efter bil, efter karriär och efter allt annat som man "måste" ha.

Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn