Hej, intressant läsning! Jag tycker att det beror på kulturen också, eller?
Jag var alltid pluggisen som brydde sig om sina böcker, men lyckades inte med vänskap, var ganska osocial. Även som vuxen hade jag bara 4-6 tajta vänner. Sen flyttade jag till Sverige själv. Första 3-4 åren var otroligt svårt. Alla är snälla på jobbet, trivs hur bra som helst, men aldrig ses utanför jobbet. Nja, förutom män som ville ha en dejt men det är en annan sak.
Samtidigt ser jag hur mycket alla VILL ha en vänskapskrets. Nu bor jag med min man (också från hemlandet) i en småstad, vi båda jobbar i den enda gymnasieskolan som finns här. Vårt hus blev snabbt den lokala hub. Vi bjöd över kollegor för AW. Vi försökte med AW för en lång tid men det går inte i en småstad... Det finns typ 3 krogar, det alltid finns elever med, då kan vi inte bara sitta utan måste agera då det alltid finns elever med som inte har fyllt 18 än osv.... Vi löste problemet med att det blev AW hos oss en gång om månaden. Folk började ta med deras partner, deras vänner, vänner bjöd in deras vänner, nu har vi en jättetrevlig sociala liv. Bjuder också in vänner som par för middag typ 1-2 ggr om månaden.
Men: ingen förutom fransiskan på stan har bjudit oss tillbaka. Inte en enda svensk. Det beror inte på att vi är utlänningar, min man är uppvuxen här och vi vet att även de vi bjuder in umgås inte med varandra. Barnen går över att leka tillsammans men inte vuxna. Förra januari var vi i Vietnam och jag gick till en matlagningsskurs. En kollega var otroligt intresserad, jag bjöd över henne och visade henne hur man gör, vi lagade mat tillsammans. Hon blev tårögd när hon gick hem, hon sa att hon inte har haft en vuxen att göra saker med sen hon fick barn 10 år sedan. Folk visar hur mycket de uppskattar att vi öppnar vårt hem, och fattar att det kostar oss också att bjuda in folk. Men de själva gör inte det. Spännande att jag, flickan som en gång var klassens mest antisociala varelse räknas som jättesocial i Sverige. :) Hur som, det kanske beror på att svenskar har ett jättestark behov av integritet? Lugn o ro hemma? Vet ej. Men öppnar man inte sitt hem för några blir det svårt att bli vänner, speciellt i ett land där det kostar skjortan att gå ut och ta en öl flera gånger i veckan/månaden. Träffas man mer sällan blir man aldrig tajt.
Hur som, vi har det jättetrevligt, många vänner och några få tajta. Det är dock vi som gör mer för att upprätthålla vänskapen, tyvärr.
Nu var det inget sen förra februari. Jag tycker att alla kommer att bli utsvulten för kontakter, så om någon gång efter corona blir det lätt att skaffa vänner.
Det är min erfarenhet, undrar vad ni tycker om det kan stämma eller misstolkar jag situationen.