• Anonym (neurotypical)

    autism partner

    Jag lever med en autistisk partner och det är oklart för mig hur det kan påverka livet om vi får barn ihop. Jag förstår att det beror på individen, men jag vill gärna höra om andra har haft bra/sämre upplevelser.

    Söker svar, både positiva och kritiska svar. Det här är något jag måste tänka på för att inte förstöra de närmsta 18 åren av mitt liv.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-05-09 17:01
    Hej, en kort uppdatering efter 9 dagar. Idag har jag lugnat mig (jag är inte superrädd), och det skedde gradvis genom informationsintag och att min partner efter 7 dagar äntligen gick tillbaka till ett normalläge. Det som skedde under en hel vecka var en slags "shutdown", och detta var precis efter 2-3 stycken "meltdowns" som inte var enkla för mig att förstå (men jag skulle ta skulden och ansvaret för dom såklart.)

    Jag vill bara säga att jag uppskattar alla som delat sina erfarenheter i denna tråd. När jag startade tråden var jag förtvivlad, ensam och superstressad. Nu har jag spenderat (dagligen) tid på att lära mig om aspergers (som det kallades förut) och skapa ett ordförråd för att förklara vissa beteenden jag ser. Det är inte enkelt att prata om ämnet till främlingar som blir irriterade, träffade; speciellt inte om man personligen är djupt investerad i en relation och dessutom är RÄDD. Jag behövde prata! Jag blev ledsen när jag blev anmäld, för tråden försvann helt för mig ett tag. Nu syns den igen. Vad vet jag, jag kanske bara inte förstod hur man hittade tillbaka till tråden när man skrev den som anonym. Tack och lov fanns tråden kvar, för det var flera individer som behövde prata om detta. Jag förstår det också.. Man behöver stöd.

    Jag hoppas att den som misstror mitt motiv med tråden, kanske ser att de lyckligtvis hade fel själva. Jag vill faktiskt bara veta hur andra erfarit liknande sits, speciellt med föräldrarskapet och konflikthantering.

    Tack för all hjälp. Jag fortsätter läsa vad folk delar för erfarenheter men jag kommer inte lägga mig i någons separata diskussion.

  • Svar på tråden autism partner
  • fornminne
    Anonym (äntligen fri) skrev 2022-05-13 17:58:08 följande:
    Vad vill du höra TS? Solskenshistorier? Jag levde i 20 år med en man som egentligen aldrig förmådde sätta andras behov framför sina egna. Som sällan förmådde kompromissa. Jag drog det tyngsta lasset med hem, barn och kommunikation, trots att vi båda jobbade heltid. Han jobbade och ägnade sig åt sina specialintressen. Var dock aldrig elak mot mig eller barnen och en bra pappa när han hade ork och lust. Var kärleksfull på sitt sätt. Men det räcker inte i längden.   Anledningen till att jag inte skilde mig tidigare, var att hoppades att det skulle bli bättre. Han hade ingen diagnos, det fick han först när vi hade separerat och han gjorde en utredning. (Autism nivå 1). Det var heller inte så illa i början av vår relation, utan blev tydligt först när barnen kom. De är vuxna nu och tack och lov har ingen av dem ärvt hans svårigheter. För sådant är ingen dans på rosor, även om mitt ex självklart hade fina sidor också. Säkert finns det dem med hans diagnos som fungerar bra i en relation. Som är engagerade och närvarande föräldrar. Som tar ansvar hemma och i relationen. Som lär sig se andras synvinklar och behov, åtminstone så pass mycket att det fungerar. Som inte lägger över det mesta på partnern.   Men som någon skrev tidigare: Har ni redan nu kommunikationsproblem och andra svårigheter i relationen, är risken stor att det blir värre med barn, inte bättre. Tänk i stället så här: What you see is what you get. Kan du leva med honom som han är nu? Vad är du beredd att offra? För det är inte säkert att det blir bättre.

    Visst kan det funka, MEN då måste den neurotypiska ofta vara beredd att ta ett stort ansvar i relationen, för både det ena och det andra. Det var nog inte du.
  • Anonym (äntligen fri)
    fornminne skrev 2022-05-13 19:09:27 följande:
    Visst kan det funka, MEN då måste den neurotypiska ofta vara beredd att ta ett stort ansvar i relationen, för både det ena och det andra. Det var nog inte du.

    Inte så mycket ansvar som jag fick ta, både för vardagen och för det känslomässiga. Då kan man lika gärna vara ensamstående. Han var inte känslokall, men på många sätt som ett stort barn. Jag hade i praktiken tre barn i stället för två. Hade jag vetat detta innan, hade jag valt en annan pappa till dem. Men det märktes inte i början, även om han hade sina egenheter, men det har vi ju alla. Jag tror att det var lättare för honom att engagera sig och ta ansvar när det bara var han och jag. Med barnen blev det för mycket.
  • Aniiee

    Läser såna här trådar med mellanrum. Undrar verkligen vad folk skulle tycka om att bo med mig. Undrar också ofta varför en del bara fortsätter i sina dåliga relationer. 


    Ask them for their thoughts rather than assume, and when they speak, listen.
  • Anonym (Teddy)
    Aniiee skrev 2022-05-13 19:58:33 följande:

    Läser såna här trådar med mellanrum. Undrar verkligen vad folk skulle tycka om att bo med mig. Undrar också ofta varför en del bara fortsätter i sina dåliga relationer. 


    Rädsla och bekvämlighet skulle jag vilja påstå. Rädsla för det okända och att vara själv. Bekvämlighet där kanske det ekonomiska är viktigare än relationen.
  • Anonym (Vänta nu..)

    Ni som lever i fungerande förhållanden hur funkar det med sex?

  • Anonym (Vänta nu..)

    Alltså med dom missförstånd som kan uppstå annars och de brister med kommunikation, förmåga till att läsa av och känna in, närvaro, lekfullhet och kreativitet, med mera, som inte sällan visar sig i åtminstone någon utsträckning? Förr eller senare..

  • Anonym (A 2)
    Anonym (Vänta nu..) skrev 2022-05-13 22:05:56 följande:
    Alltså med dom missförstånd som kan uppstå annars och de brister med kommunikation, förmåga till att läsa av och känna in, närvaro, lekfullhet och kreativitet, med mera, som inte sällan visar sig i åtminstone någon utsträckning? Förr eller senare..
    Håller med
  • Anonym (Vänta nu..)
    Anonym (A 2) skrev 2022-05-13 22:25:25 följande:
    Håller med

     


    Ja. Såklart det går att ha sex, och säkert också bra sådant. Tvivlar inte nödvändigtvis på det. 

    Och i början av ett förhållande när nyförälskelsen fortfarande finns där löser det väl sig oftast automatiskt ändå. Men över tiden? 


    Inte bara sex alltså, utan ett BRA sexliv!?

  • Anonym (neurotypical)

    Vad synd att ni inte kunde lista ut verktygen som finns tillgängliga för att "översätta" i kommunikation mellan ND och NT för att försöka komma till en förståelse istället för frustration och icke-menad skada. Samma ord för en person, exakt samma ord, betyder något helt annat när den andra partnern säger dom. Det som är skillnaden är det nyanserade. Så tar man förgivet att kommunikationen är klar mellan båda, att tonen, kroppen, idiomatiska uttryck tolkas LIKADANT sinsemellan. Det gör inte det.

    Men hur ska man veta det innan man förstår att man är i ett neurodivergent förhållande? Det är min kommentar till alla er besvikna ovan, som tog känslomässig och psykisk kanske även fysisk skada av att det blev så mycket slit i relationen och vardagen. Det finns verktyg idag som inte fanns för 20 år sedan.

  • Anonym (Vänta nu..)
    Anonym (neurotypical) skrev 2022-05-14 09:08:55 följande:

    Vad synd att ni inte kunde lista ut verktygen som finns tillgängliga för att "översätta" i kommunikation mellan ND och NT för att försöka komma till en förståelse istället för frustration och icke-menad skada. Samma ord för en person, exakt samma ord, betyder något helt annat när den andra partnern säger dom. Det som är skillnaden är det nyanserade. Så tar man förgivet att kommunikationen är klar mellan båda, att tonen, kroppen, idiomatiska uttryck tolkas LIKADANT sinsemellan. Det gör inte det.

    Men hur ska man veta det innan man förstår att man är i ett neurodivergent förhållande? Det är min kommentar till alla er besvikna ovan, som tog känslomässig och psykisk kanske även fysisk skada av att det blev så mycket slit i relationen och vardagen. Det finns verktyg idag som inte fanns för 20 år sedan.


     


    Även mellan två neurotypiska individer i ett förhållande blir det ju missförstånd, irritation och slitningar. Helt på samma plan är man ju oftast inte.

    Det är värt att komma ihåg! Och personkemin mellan två neurotypiska passar såklart inte alltid heller. 


    Men finns någon form av problematik dessutom inblandad blir det lätt sju resor värre är min erfarenhet.

Svar på tråden autism partner