• Snurp

    Detta var pinsamt...

    Skulle vara kul att höra om någon gjort bort sig sådär riktigt.
    Eller som jag, som har en pryl hemma som man inte vill visa.
    Jag bad till och med min bästa kompis på den tiden (20 år sedan....säkert???) att gå in och köpa den för mig.

    Det var en CD-sammling i ett rosa fodral av tyg med .... håll i er....the best of Barbara Streisand

    Idag ligger den bakom alla andra CD-skivor. Vem vet, kanske kommer det upp ett 70-tals revival party någon dag.

    ar lagt in länken i Känsliga rummet ifall det finns någon som skäms mer än jag.

  • Svar på tråden Detta var pinsamt...
  • Snurp

    Bodde i innsbruck i österrike ett år och blev liksom på slutet färgad av deras musiksmak (hjälp mig någon säger jag bara).
    Så om någon är intresserad av en skiva med jodelmusik så kontakta mig. CDn har 13 låtar äkta Tirol jodel. Jag tror jag lyssnade på skivan en gång, så den är i nyskit förlåt, nyskit näh.... vad heter det nu igen. Som ny!! nytt skikt ???!! annars passar "skit" också!

    Heeeemskt =(((((

    kan vi inte få in lite mera "toalettfria" pinsamheter nu ett tag framöver.
    Kom igen, det finns säkert något därhemma som ni tar bort när ni får gäster. Till exempel den där tavlan med det gråtande barnet, eller affischen med sammets motiv på (urgh, finns det något fulare??).

  • Liria

    Jag skulle aldrig skämmas över något som jag gillar! Eftersom jag bott många år i ett annat land så har jag kanske lite annourlunda musiksmak än mina vänner. Folkmusik från det landet till exempel, som får ovana att rysa..men jag skulle aldrig i livet gömma skivorna

    En kompis till mig städade ut en Ronny&Ragge-skiva för ett tag sen, men först fick vi oss ett gott skratt....det är bara så otroligt att hon en gång BETALAT för den skivan och LYSSNAT på den!!!
    Vad var det som var så roligt med R&R när det begav sig???? Jag har verkligen ingen aning.

  • Snurp

    precis!!
    Vad var det som var så bra med jodelmusik i Innsbruck?
    Jo, det var allt runtomkring. Skidåkarstämmning och alperna vid husknuten och män i lederhosen och kvinnor i dirndl.
    Här kommer jag troligen ta fram den vid en ostfondue kväll!
    Bra idè.
    Jag behåller den ett tag till.

  • Anonym

    Jag har TVÅ olika tavlor med de gråtande pojkarna uppsatta hemma! Hmm kanske dags att köpa nya tavlor?

  • justina83

    en pinsam sak som hände mig då jag och min sambo nyss blivit tillsammans:
    han bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar men på en "egen" våning (där de andra nästan aldrig var) vi hade haft oralsex men då jag inte klarade av att svälja skulle jag gå till toaletten å spotta... flurig i håret och iklädd min pojkväns morgonrock öppnar jag dörren å står öga mot öga med min pojkväns mamma!!! då jag hade munnen full kunde jag ju inte gärna säga något så jag vände mig bara om och smällde igen dörren igen!!! huuuga så jag skämdes!!!!!

  • schnokie

    Som nybliven mamma var jag ganska virrig (det är ju så mycket att tänka på...)
    Gick med bebis till affären och skulle handla mat. Ja, ni vet klä på bebis, fram med vagn, bebis gråter slänger på sig en jacka och rusar ut för att bebis inte ska gråta mer.
    Inne i affären ställer jag mig i kö i kött/ost disken och märker hur varm jag är. Öppnar jackan. Känner att jag fortfarande är hur svettig som helst och håller på att dö av värmeslag. Under min jacka har jag en tunn jackliknande sak så jag öppnar den med. Sen handlar jag och går omkring i affären läääänge (jag har ju massor av tid) Väl vid kassan tycker jag att det börjar bli lite kallt så jag ska till att stänga min tunna jacka och ser då till min förskräckelse att jag hade inget under annat än min bh. Mina byxor var också uppknäpta. (jag som hade trott att folk hade kollat på min söta bebis....)

    Precis i början när dottern bara var ngn vecka skulle jag till läkaren med henne. Det var första ggn jag åkte själv med henne. Det var över 35 grader varmt ute, jag kände fortfarande av mitt kejsarsnitt och jag hade aldrig varit hos läkaren förut och var lite osäker om jag hittade dit. I alla fall är jag sent ute och stressigt packar jag in min tjej i bilen och åker iväg. Sen kan ni tänka er - svettigt, gråtande bebis, får åka 10 varv runt kvarteret för att hitta parkeringsplats. Försöker trösta bebis som är jätte svettig hon med. När jag väl har letat mig in till läkarmottagningen fullkomligt dryper jag av svett och när jag står vid receptionen och ska anmäla oss börjar Annelie gråta igen och då slår det slint i mitt huvut. All data förpassas längst bak i huvudet totalt otillkomligt. Tjejen i receptionen behöver lite information om oss, bla frågar hon när Annelie är född. Jag svarar 1:a Juli (hon är född 7 Juli) 1:a Juli var beräknat datum. Vårat hemtelefonnummer hade jag ingen aning om. Var min man jobbar någonstans likaså. För att inte tala om personnummer på min dotter och man!!! Gu vad jag skämdes. Som tur var, var tjejen jätte gullig och sa att vi tar det över telefon senare.
    Men jag har lärt min läxa - alltid ta hand om bebisen först , då går allt så mycket lättare.

  • Snurp

    Jag kom just på en grej som hände mig. JÖSSES!!.....
    Som alla morgnar så har jag bråttom. Had underlättat om jag planeradde in morgondagen kvällen innan, men NEJ, spontant skall det vara. Så också denna morgon.

    Vi är på kontoret och förbereder oss för ett viktigt möte. En av mina kolleger säger: "Du, vad har du där nere på benet?". Jag tittar ner och ser något svart sticka fram mellan byxan och benet.
    Ja... vad kan det vara? Tänkte jag och kom snabbt på att det är mina nylonstrumpor som jag hade på mig dagen innan.
    Jag drar fram det och drar och drar och drar. Långa strumpor. Alla står och tittar och skrattar framför mig, när jag plötsligt tänker: "nu kommer säkert underbyxan från igår också snart fram". Gjorde den inte.... men pinsamt att ta på sig ett par byxor med en hel nylonstrumpa i ena benet.

  • Anonym

    Hm, jag står nog för min smak om den ska diskuteras men jag är kanske inte så stolt över allt att jag har lust att skylta med den precis överallt. Jag läser mycket och det mesta, både skön- och sådan facklitteratur jag förstår. När jag är stressad läser jag gärna deckare vilket inte stör mig ett dugg. Jag skyltar också gärna med att jag läser fantasy. Men - jag har perioder när jag läser dussinromaner. Då menar jag inte tantsnusk utan garanterat utslätade böcker av följetongssnitt, noll originalitet i karaktärsbeskrivningarna och miljöbeskrivningar enligt mall 1A. Jag kan visst tänka mig att i rätt sammanhang säga att jag läser sådant, men det är inget jag skryter med inför ytliga bekanta.

    För ett par år sedan satt jag på bussen på väg hem från jobbet med en sådan i nypan. En lite överförfriskad och pratglad man mitt emot mig ville veta vad jag läste. Hade jag suttit där med en Agatha Christie hade jag gladeligen sagt det men det var en Barbara Cartland med stor röd 9:90-lapp på framsidan... "Gissa det du" sade jag glatt men han gav sig inte utan fortsatte tjata, alltmer förbryllad över att jag inte kunde svara på en vänligt intresserad fråga och jag tyckte allt fick sådana vansinniga proportioner och ville helst sjunka genom bussgolvet, hjärtprydd bok och allt.

  • Snurp


    lättlästa böcker för folk i farten !!

    Läste Hollywoodfruar - lite Cartland stuk i det med en nypa aktion.
    Och slutet var häftigt.
  • schnokie

    *puffar upp*

    Jag vet inte hur många ggr jag har kommit till jobbet och haft skor som inte matchat kläderna.
    Eller mina ögon rinner lätt när det blåser ute, kommer fram till jobbet och ser att mascaran runnit - hur kul är det.

    Men vad sägs om den här Jag har uppträtt iklädd smurfkläder och mimat till "saft, saft hallonsaft" för hela skolan när jag var ca 13 år!

Svar på tråden Detta var pinsamt...