Skrattar så tårarna rinner. 
mest åt dig, Snurp
Tyvärr kan jag inte komma på nåt riktigt pinsamt som jag skulle ha gjort, men en halvpinsam historia kan jag väl berätta. (För mig var den ju mycket pinsam, men kanske inte för en utomstående.): Sommaren 2002 gifte jag mig och eftersom jag ville göra det i min "barndomskyrka" bodde vi hos mina föräldrar ett par veckor innan. Nu bor vi, min man och jag, i en stad där man kan vara relativt anonym, eftersom inte så många känner en, eller alternativt inte bryr sig om vad man sysslar med. Byn jag kommer ifrån har däremot bara ett par hundra invånare och där har ALLA stenkoll på allt! Så fort jag satte min fot i den byn började ryktet gå att jag var gravid. (Tack för den! Jag hade t.o.m. ansträngt mig och bantat inför bröllopet!!! 
) Både mina föräldrar, jag, min blivande man, brorsan och hans sambo hade fullt sjå att dementera alla rykten för jag var ju faktiskt inte gravid. Det tycktes bara göra ryktena intensivare. Ett par dagar innan bröllopet skulle jag springa in till bybutiken och köpa en glass (det var stekhett!). När det blev min tur att betala märkte jag att senaste numret av tidningen Gravid (som jag köpt varje nummer av i 5 år bara för att jag är intresserad, inte för att jag planerade att bli gravid) fanns i hyllan, så jag tog ett ex och slängde ner det på kassabandet. I samma sekund som jag gjorde det insåg jag vad jag EGENTLIGEN hade gjort och jag kände att alla stannade upp och bara stirrade på mig. T.o.m. damen i kassan stannade upp, tittade på mig, sen på tidningen, sen på mig osv, innan hon äntligen tog upp den för att slå in priset. Jaa,hur många tror ni trodde att jag INTE var gravid efter det??? Men de insåg ju ganska snart att jag hade en ovanligt lång graviditet - åtminstone 13 månader...!
och eftersom jag var där helt ensam så var det ju bara att gå vidare och låtsas som ingenting, fast folket tittade en aning underligt på mig