Jag tänkte starta en tråd för oss Undersköterskor!
Här kan vi berätta om vårt arbete, dela med oss av erfarenheter, löner, rutiner osv!
Hemtjänst, äldreboenden, sjukhus osv!
Fast.. vi tänker såklart på att vi inte bryter någon sekretess!
Hoppas ni tycker det är en rolig tråd och att vi blir många som följs åt :)
Lite om mig:
Jag blev undersköterska våren 2008 och har jobbat i hemtjänst sen dess, har erfarenhet av boenden sen tidigare!
Vilken dag det blev på jobbet igår...
Hoppar in i denna tråden. Jobbar som uska på operation och sterilcentral men är för tillfälligt föräldraledig...iallafall i en månad till.
Tant Groda: vad hände igår?
En patient rymde och en fick gå till IVA....allt samband med att patienterna skulle äta och sen en hel hög med inläggningar...idag är det lugnt VÄLDIGT LUGNT, så snart hem för att fira jul
Färdig som USKA i våras & har de sista 8 månaderna jobbat inom äldreomsorgen natt. Både som sjukvik & semestervikarie.. Men nu tar mina dagar slut.. Ska söka andra timjobb.
Ska bara jobba idag sen är jag ledig i 5 dagar!!!!!!
Som läget är på jobb just nu är usk guds straff till männskligheten!
De har klagat på allt och ingenting.
Igår fick jag mej en blåsning av en ssk för att jag sagt att en person som var sjuk dagen innan var frisk, det visade sig att denna person var sjuk. Problemet var att h*n hade friskanmält sig, men sen inte kom. Detta visste inte denna ssk och skällde på mej, men anledningen till att jag sa att hon var frisk var att jag hade pratat med personalansvarig som sa till mej att hon var frisk och då utgår jag från det när någon sen frågar mej. Berättade detta för en kollega och då råkade chefen höra och frågade vad som hänt och hon tyckte inte jag gjort fel!
Varför jag frågade personalansvarig var för att om personen i fråga fortfarande var sjuk, så skulle hon kunna ringa in någon redan på morgonen och eftersom vi är en storavd så är det inte säkert att personalansvarig vet om alla sjuka
Usk som numera är blivande ssk! Ska plugga i Linköping. Känns bra då jag ändå bara har vik hela tiden, och aldrig får fast tjänst.
På nyårsafton förlorade vi en väldigt kär arbetskamrat.. hon ramlade ihop hemma och dog, antagligen ett hjärtstopp. Hon var bara 54 år, och en riktig glädjespridare. Hela huset har liksom stannat upp nu, och all glädje är borta. Man undrar om det någonsin kommer bli detsamma att jobba igen? Det är ju en helt annan sak om det är en av de gamla som dör, dels har man ju (oftast) inga personliga anknytningar till dom, mer än genom jobbet. Och så är dom ju också gamla, och har "levt klart" sina liv -om man får uttrycka det så. Men när man förlorar en av de bästa uskorna, en av de mest omtyckta människorna i hela byn -både av personal & boende- då känns det tungt.
Men jag antar att med tiden kommer sorgen att lätta, och det kommer bli lättare att arbeta. Just nu känns det bara tungt att se "minneshörnan" för henne, med kort och ljus. Men en dag blir det nog lättare igen, eller vad tror ni?
Jag beklagar er sorg Linda. Jag har också mist en arbetskamrat før några år sedan och det var vældigt hårt. Men man kommer igen, man kommer tillbaka till vardagen igen æven om det tar lite olika tid før alla. Det ær jætte svårt nær det kommer helt utan førvarning med. har ni møjlighet att prata om det i gruppen?
Ibland (ganska ofta) läser man om folk som vill bli ssk och många av dessa tror att man måste bli usk innan man blir ssk, varför är det så många som tror det?