Cerclage?

Tack, jag trodde det var jag som var galen!jag är väldigt tveksam till om jag verkligen ska göra det på mitt hemsjukhus. nej, det kommer inte o vara hon som ska göra insättandet, det var från början sagt att hon ska göra det, men jag kunde inte den dagen hon var på operation, så jag kommer att få en annan. kanske inte är så konstigt att hon inte kan säga att cerklage fungerar då hon uppmanar alla till att leva som vanligt. jag ska till bm två dagar innan op så jag ska prata med henne. ska även försöka få till ett ul när jag är hos bm, så den läkaren som är där då kan jag ju också prata med. jag ska även prata med min kurator när jag ska dit nästa vecka. läkaren sa också att man inte skulle ha sex eller bada första veckorna efter insättandet, men från vad jag har förstått från er så ska man inte ha det alls så länge cerklaget sitter där?jag måste försöka lugna ner mig lite så det inte händer ngt med den lille... men enligt min läkare har ju stress ingen påverkan så här tidigt jag tror jag ska trycka på den knappen som läkaren tror jag har så stressen stängs av

Jag tillhör Kalmar sjukhus...jag funderar på att ringa o höra mig för på ngt annat sjukhus, bara för att få höra från någon expert att min läkare har fel, men jag vet inte vilket jag ska ringa till. ja, det känns verkligen som att hon saknar kunskap efter vad hon har sagt idag o ändå är det hon som är sjukhusets specialist. jag känner mig inte helt övertygad om att det här kommer att gå bra den här gången. kanske ska vi göra som min sambo sagt hela tiden, söka oss någonannanstans...

Vad otroligt ledsen jag blir när jag läser dina ord! Jag är verkligen jätteledsen för er skull  fan alltså vad orättvist!

Jag förstår din oro kring läkarna, jag känner exakt samma sak, det verkar inte som om de vet vad de talar om ibland!

Många många kramar!

tror att hon är så jävla stolt att hon inte lyssnar på någon annan, men annars är det en bra idé. en sköterska ringde förut angående information om operationen o jag sa till henne att det kändes väl bra, bortsett från att läkaren inte ville sjukskriva mig, jag känner inte riktigt förtroende för henne och jag ifrågasätter hennes beslut. sköterskan lät ganska bestött, jag fattar ju att hon inte kan säga ngt annat, men som jag sa till henne så ville jag att hon skulle veta att jag är sjukt orolig för detta o jag inte litar på läkaren. hon tyckte då att jag kunde sjukskriva mig den veckan jag har rätt till o sen höra av mig till gyn igen, träffa en annan läkare som kunde sjukskriva mig längre tid isf om jag kände att jag behövde det... hmmm.. kan tycka att man ska slippa o fara fram o tillbaka när man ska ta det lugnt, men det ska ju tydligen inte påverka något... jag känner mig så jäkla maktlös o jag orkar liksom inte hålla på o bråka, det blir alldeles för mkt här nu, både jobb, sorgearbete, ny graviditet, flytt, jul o sen fatjen med läkaren..

tack allihopa för era svar! det känns helt underbart att ha er härinne, utan er så hade jag ju bara suttit och nickat o lyssnat på läkaren o följa det hon säger.. det kanske slutar i katastrof om jag gör det. jag har mailat runt till fyra olika sjukhus nu på morgonen, har fått svar tillbaka från samtliga att mina frågor är skickade till berörda avdelningar, så nu får vi se vad som händer. Tänkte att det bästa var att maila till en början så man får kontakt direkt med ansvarig o jag kan skicka ut fler mail än vad jag skulle kunna göra om jag ringde för det skulle ju ta all världens tid. hoppas nu att jag kommer i kontakt med någon som tar mig på allvar. fortfarande är jag väldigt upprörd och jag behöver verkligen lugna ner mig men jag är på krigsstigen nu, full av adrenalin!

Lycka till idag Magda

Thalis: mmm det låter jättegott med rumsvarm mjölk... NOT! :)

det är rätt fantastiskt! en annan ska ju gå till jobbet direkt efter insättningen.... vad jobbar du med?

nu har jag fått ett svar, en läkare som ringde upp och han sa först att det är upp till varje läkare att bedöma i varje enskilt fall, men med de erfarenheterna han hade var att patienterna blivit sjukskrivna åtminstone två veckor, som han sa, en vecka för själva läkningsprocessen och ytterligare en eller flera veckor för att få vila och lugna ner sig lite. han tyckte iaf att det lät väldigt hårt att gå till jobbet dagen efter op. o han sa vidare att det är ju läkaren som utför ingreppet som ska ta beslutet om sjukskrivning o eftersom det är en annan läkare som ska göra det så kanske hon är av en annan åsikt, om dom nu inte håller varandra bakom ryggen vilket det känns som om de gör...men jag börjar o slappna av lite mer iaf.. jag ska samla på mig alla uppgifter jag kan o ta med mig till kuratorn när jag ska dit nästa vecka. hon har ju varit med mig från början o vet att jag har lätt för att stressa upp så det finns kanske ngt hon kan hjälpa mig med...

jag förstår ju också att läkarna inte kan säga rätt ut att de tycker att andra läkare har fel, men läkare är ju duktiga på att prata runt problemet, slingra sig, precis som politiker. och jag kan också förstå att deras inställning har mkt o göra med kunskap o erfarenheter, men det som är konstigt är att de kan göra precis hur som helst. alla skyller på att det är ett så ovanligt ingrepp, att det inte finns några klara riktlinjer, men då kan ju jag tycka att man ska söka stöd o råd hos de som faktiskt har mycket erfarenhet av det, men det är väl så med läkare att de vill vara duktiga o klara av så mkt som möjligt själv utan att behöva fråga om råd på annat ställe.

jag kan ju göra som jag känner för egentligen när hon säger att man kan ha sex o bada senare efter insättningen, att man kan leva på som vanligt, jag kan ju välja att inte följa dom råden, men just det här med sjukskrivning så är jag ju beroende av att någon skriver ett sjukintyg till mig så jag ändå får ersättning. jag kan ju välja att ta tjänstledigt, men då får jag ju inga pengar alls o det funkar ju inte heller. Jag har hört så många otäcka historier om kalmar sjukhus, o det är nästan varje vecka med artiklar i lokaltidningen om folk som blivit felbehandlade där o så nu med mina egna erfarenheter så känns det skit att sätta sitt o sitt barns liv på spel bara för att dom är för stolta för att be om hjälp. blääää säger jag bara!

nä, det klart att det inte går o vara tjänstledig, det skulle inte falla mig in att vara det för som sagt jag förlorar ju väldigt mkt på det, men hela situationen är ju så absurd... nä, jag behöver inte säga något till operatören, men min läkare ska försöka komma o vara med en stund o jag är ju säker på att de diskuterar mig o speciellt nu när hon märkte hur upprörd jag blev när hon sa att jag inte skulle få sjukskrivning, de sitter ju o diskuterar hela tiden vad de ska göra, de tar ju inte direkt några egna beslut... men men, får helt enkelt se vad min ansträngningar kan ge, jag sätter stort hopp till min kurator, så skulle hon inte hjälpa mig så kommer jag ju o bryta ihop igen...

Magda: noggranna läkare gillar vi! läskigt det låter med att cervix kan förändras så mkt på bara ett ögonblick, men bra att det upptäcktes. måste väl ändå vara skönt att inte bli inlagd eller? hoppas att vilan hjälper, men tråkigt att dina planer fick ändras lite. kan man göra något se bebis inte ligger o sparkar så dumt eller är det bara till o gilla läget? 

jag skriver mkt, men inget jag bloggar om.. utan håller mina tankar för mig själv, om jag inte skriver i någon tråd eller så...